Tal till nationen



Pontus Gårdingers tal till nationen tar en mycket oväntad vändning.

"Åååååhhh"

Idag när jag åt mat, hämtmat, så hittade jag ett litet hårstrå i den.
Det är ju väldigt aptitförstörande för många och en del tappar helt matlusten om de råkar ut för en sådan händelse. Det kan jag förstå.
Jag brukar peta hårstrået åt sidan och fösöka att glömma bort att jag såg det, med min vanliga tanke i bakhuvudet; lite skit rensar magen.
Men alla är ju olika. Låt mig då få berätta en liten anekdot.

Det var under fotbolls-em. Vi var några grabbar som hade samlats för att se på Sveriges match mot Spanien. Matchen var på kvällen och några av oss hade inte hunnit äta innan den.
Så de beställde hem pizza från någon snabbmatskedja med hemleverans.

När maten kommer så börjar de äta. Efter ett tag så hittar en av mina kompisar ett långt hårstrå i sin pizza.
"Åååååhhh" säger han, varpå han tar tag i hårstrået och drar upp det ur pizzan.
Det är ett långt hårstrå och det har hängt med en massa grejer från pizzan på den, så den har några räk-och-ostbitar på sig.
Då gör min kompis något väldigt häpnandsväckande.
Han för hårstrået ner i munnen och stänger den. Sedan drar han i den del av av hårstrået som fortfarande är utanför munnen så att han på så sätt kan tillgodogöra sig maten på det.
Jag tycker det vara helt otroligt att han gjorde det och fastän händelsen i sig var beundransvärd så måste jag säga att det var fullkomligt vedervärdigt, jag som inte ens åt någonting just då tappade aptiten.

Först kan man ju då spekulera i hur soft det är att hitta ett långt hårtstrå i sin pizza, men sedan att ens komma på tanken att slicka av det, det är ju någonting som jag verkligen inte skulle kunna göra.
Det var helt vidrigt.


En annorlunda incident

Klockan är 01.30.
Jag ligger i min säng och sover. Min telefon piper till.
Det är ett sms. Jag vaknar av det och kan väl säga att eftersom jag är nyvaken så är hjärnaktiviteten inte den bästa.

Det är ett meddelande från Niklas. Så här skriver han:

"Josefin gav mig en bitchslap"

Jag blir mycket förundrad över detta. Ehhh, okej, tänker jag.
Några funderingar pluppar upp i mitt sömniga inre. Niklas? Josefin? Bitchslap? 01.30? What?

Jag som fortfarande är lite tankspridd svarar:

"Fett taskigt alltså ..."

Två minuter senare får jag tillbaka:

"Jag  vet:("


På morgonen slår det mig att Niklas antagligen inte var i sitt nyktraste tillstånd då han skickade detta. Men jag skrattade åt honom i alla fall. Han är en rolig kille.
Jag minns när vi letade efter Berg på midsommar, det var roligt. Överallt letade vi, under kuddar, under sängar, bakom tavlor..
När någon frågade vad i helvete vi höll på med svarade vi helt enkelt:
"Vi är på Berg-jakt"

Det är väldigt vad lättroad man kan vara ibland.

Usch!



Anders Timell, Martins brorsa, har ju sannerligen sin egen lilla nivå av humor. Väldigt mysigt...



Inte heller så trevligt kanske.
Menmen, herr Timell är härlig ändå. Han kan göra mig på gott humör.

Queen var kungar

Queen är ett riktigt bra band och de är kända världen över.
Att de återstående medlemmarna fortsätter att göra turnéer utan Freddie Mercury är för mig obegripligt. Han var den som lyfte upp hela bandet och han var den riktiga stjärnan.

Men visst var de ändå helt fantastiska så länge som Mercury fortfarande var vid liv?


Missade straffspark

Jag satt och chattade med en tjej idag. Samtidigt som hon chattar med mig så talar hon med sin pojkvän i telefon.
Jag skriver lite grejer till henne som man gör, skämtar lite på hennes bekostnad, ett nöje som jag brukar ta mig för lite då och då.

Hon skriver till mig att hennes pojkvän tycker jag verkar konstig. Jag har aldrig träffat honom och har ingen aning om vem han är. Detsamma kan han säga om mig, ändå säger han att jag är konstig.
Normalt hade jag vetat exakt hur jag skulle handskas med den här situationen. Det var som en straffspark för mig.
Men vid just detta tillfälle så måste jag ha varit väldigt distraherad.
Jag svarade till tjejen: "Jaså, då får han väl tycka det"
Vad är det för svar?
Precis efter jag hade skrivit det så kom jag på vilken miss det var. Jag visste ju förstås vad jag borde ha skrivit:

Tjejen: Min pojkvän tycker du verkar konstig.
Jag: Jaså, det gör han? Vet du vad jag tycker att han kan göra då?
Tjejen: Vad?
Jag: Då kan han fara åt helvete!

Så skulle jag ha sagt. Det är lätt att vara efterklok, men jag borde ha haft det klart för mig redan då.

Mediamarkts pricematch = oanvändbar

Jag och en kompis är på Mediamarkt. Min kompis vill köpa det nya spelet Rockband (förövrigt ett väldigt underhållande spel).
Mediamarkt hävdar att de sänker priset på sina varor om någon av deras konkurrenter har ett lägre pris.

Så jag och min kompis går fram till informationen för att kolla om de håller deras garanti.
- Visst har ni prisgaranti? frågar min kompis killen i informationen
En tjej som också arbetar på Mediamarkt står i närheten och harklar sig när hon hör frågan.
- Ehh, pricematch menar du? säger hon.
- Jaha, svarar min kompis, vad är det då? Är det samma sak eller?
- Ja, det är det. säger hon.
Varför i helvete måste hon hävda sig själv och komma med en sådan stöddig och mycket onödig kommentar. Jävla idiot.

Men killen bakom kassan vet i alla fall vad vi menar. Han börjar hålla på med sin dator. Han klickar runt där och det verkar som om han inte har en aning om vad han gör. Hur svårt kan det vara att jämföra priserna med de andra affärerna.
Man får verkligen säga att personalen är allt annat än tillmötesgående när det gäller prisgaranti, eller pricematch, som de så gärna vill kalla det.
Snubben kommer till slut fram till att priset är detsamma.

Min kompis försöker med ett tillbehör till spelet och säger att det finns billigare på Ica Maxi. Snubben i kassan säger att han måste gå och ringa dem för att kolla ifall det stämmer. Han går in på något kontor bakom disken där vi inte ser honom. Länge är han borta. Alldeles för länge.
När han kommer tillbaka så säger han att det är dyrare på Ica Maxi. Min kompis säger åt honom att gå in och ringa det andra Ica Maxi. Snubben går in bakom disken för att ringa igen.

Jag och min kompis har precis varit på "det andra" Ica Maxi och vi vet mycket väl att de inte har billigare pris. Så vi drar därifrån utan att säga nånting. Jag hoppas att den idioten fick en massa besvär med att få tag på den han behövde.

Min poäng med det här, är att Mediamarkt verkligen inte erbjuder någon som helst prisgaranti.
Villkoren de har är att det företag som säljer varor billigare måste ha varor på lager. Det får inte vara kampanjpriser. Sedan så tar det typ en kvart för dem att komma fram till slutsatsen att de inte kommer sänka priset. Jag har vid ett flertal tillfälle försökt att utnyttja prisgarantin, men de lyckas alltid komma runt den på något sätt.
De kan lika gärna ta bort den "servicen", för de håller den ändå inte till den grad man förväntar sig.

Det kan inte vara sant!

Jag hade ingen aning om att jag var såhär stor.

Kolla HÄR !

Vilken kung


Usain Bolt. Vilken jäkla kille.
Han har nu inte bara tagit os-guld i både 100m och 200m, han har dessutom slagit världsrekord i båda grenarna.
Det kändes ju helt avslaget innan sprinterfinalen på 200m på ett sätt, man pratade inte om vem som skulle vinna, man pratade om hur mycket Bolt skulle vinna med. Skulle han sätta nytt världsrekord ?

För han sprang ju helt fantastiskt bra i 100-metersfinalen. Det var sjukt. Han joggade nästan de sista metrarna och när man drar ifrån så mycket på en såpass kort distans som 100 meter, då är man snabb.
Världens snabbaste man helt enkelt, det är väl en ganska skön titel att inneha.
I den mest prestigefyllda av alla grenar så lekte Usain Bolt hem guldet.

I 200-metersfinalen var det självklart inget snack. Han tog guldet, men satte även världsrekord. Han slog Michael Johnsons världsrekord från 1996. Ett rekord som då, och i många år, har ansetts varit omöjligt att slå. Men så är det ju i alla sammanhang, det är alltid snack om att ingen kommer någonsin att slå det här. Men förr eller senare så kommer det en snubbe som gör det.

Hur som helst en fantastisk bragd av Bolt.
Att spurta ifrån resten av löparna som han gör är fan-i-mig helt extraordinärt. Han slog världsrekordet med två hundradelar - i motvind!

Getingar

I år är det en riktig getingsommar, har jag märkt.
Jag hatar getingar.
Jag har mycket svårt att tänka mig att de faktiskt har en nödvändig roll i världen. Vilken nytta gör de egentligen?

Jag var och åt lunch i hamnen idag. Riktigt hungrig och törstig var jag, hade inte ätit nånting på sex timmar så jag såg fram emot nånting gott.
Jag beställde en pizza som jag vet att jag åt, men jag kommer inte ihåg om den var god eller inte. Det enda jag koncentrerade mig på var att vifta bort alla dessa getingar som kretsade runt min mat likt gamar kring en döende gasell.
I min dricka var de också. De jävlarna.
Jag hade knappt tagit en mun ur min dryck förrän det hade varit två getingar och doppat sina äckliga, vidriga och gulsvarta kroppar däri. Det var det enda jag drack, tappade helt aptiten efter att de hade simmat runt där som idioter.

Parasiter är dem, och det tycks att de finns för att fylla endast ett syfte: att driva människor till vansinne.
De kan fara åt helvete.

Elizabethtown

Jag såg den här filmen på fyran igår.
En romantisk komedi med Orlando Bloom och Kirsten Dunst.

En lite speciell film på det stora hela, men jag gillar den.
Orlando Bloom är en skodesigner och har lyckats få sitt skoföretag att gå nästan en miljard dollar back. Han överväger att ta sitt liv men sedan ringer hans syster och berättar att deras far har dött.
Bloom reser till Elizabethtown där hans far bodde för att närvara vid dennes begravning. På vägen dit träffar han Kirsten Dunst och de möts senare i filmen under ganska konstiga omständigheter.

Det första som slår mig när jag ser filmen är hur snygg Orlando Bloom är, han är så satans snygg. Man skulle kunna se filmen även om den var kass bara för att han är med.
Men filmen är inte kass, den är på något sätt lite gripande. Det händer inte jättemånga saker men man vill ändå se hur det slutar.
En annan positiv sak i filmen är Kirsten Dunst. Jag har bara sett henne i Spiderman-filmerna tidigare och tyckt att hon var okej.
I den här filmen ser vi en lite annorlunda Dunst. Man framhäver hennes naturliga utstrålning och skönhet på ett mycket bra sätt och jag måste säga att hennes utseende är unikt och sällsynt. Väldigt söt är hon.

De två skådespelarna lyfter fram filmen några nivåer och får den att vara intressant och värd att se.

Chilled



Här kan man snacka om is-kallt.

Saker jag gör för en flicka

Jag får ett upprört sms från en tjej som sitter på tåget. Hon har med sig mycket packning och ämnar ta den från centralen till Hässlö. Problemet är att bussen hon ska ta har gått fem minuter innan hon anländer.
Tjejen i fråga beslutar sig för att gå hela vägen ut till Hässlö.
Jag är för stunden på mycket bra humör och känner att en godhjärtad handling kanske är på sin plats. Jag frågar om hon vill ha sällskap en bit, det är ju trots allt ganska långt att gå.
Jag hoppar på min cykel och åker henne till mötes.
När vi råkas har hon inte kommit långt. Det är så att hennes packning är alldeles för stor för henne. Inte nog med att hon har med sig en väska som är lika bred som henne och når henne upp till naveln, hon har även med sig en datorväska och en kasse som hon har lyckats ta sönder (den går inte att bära längre).

Jag som fortfarande är på gott humör känner lite sympati för henne och åker till Coop för att handla en stor papperskasse som hon kan lägga ner sin trasiga kasse samt andra överflödiga grejer.
Vi fyller den nya papperskassen och ställer den på pakethållaren på min cykel. Därefter får jag ta datorväskan över min axel samtidigt som jag leder cykeln. Flickan tar sin mycket stora väska på ryggen och sedan börjar vi vandra.

Vägen ut till Hässlö är sällsynt lång och speciellt när man släpar på en massa tunga grejer.
Snäll som jag var, så följde jag henne ut hela vägen och jag vet inte hur hon hade klarat sig utan min hjälp.

Det här var då en mycket god gärning, min första på länge faktiskt. Men vad gör man inte för en flicka vars kroppsmassa är cirka hälften av min egen när hon hade så mycket att släpa.
Det här är saker jag gör för en flicka.

Idag hade ...

Idag hade jag en ganska lång flygning. Skulle till Örebro, Norrköping och Skavsta. Första långnavigationen ensam.
Det var bra väder överallt förutom i Örebro. När jag närmar mig Örebros flygplats så ser jag några väldigt mörka moln. Man ser hur regnet är som en stor ridå precis i inflygningen. Det blixtrar till och det ser verkligt nära ut.

Jag funderar lite över hur jag ska agera, att bli träffad av blixten skulle kanske inte vara alltför roligt. Men jag kan inte säga att jag är rädd, snarare lite nyfiken.
Vad händer egentligen när man träffas av en blixt?
Man har ju sett på barnprogram när man var liten hur det brukar se ut när man blir träffad av en blixt, det blir liksom en krets runt om hela kroppen och man ser skelettet. Skulle en utomstående då när jag kommer med min cessna och blir träffad av blixten se själva stommen av cessnan eller?

Jag ser ännu en blixt och nu är det riktigt nära, nästan rakt över mig. Tankarna svävar kring hur jag ska förklara för min flyglärare att jag har blivit träffad av blixten efter att han strikt hade sagt åt mig att inte åka i närheten av de mörka Cumulus Nimbus- molnen.
Det blinkar till än en gång, jag bara väntar på att bli träffad. Jag börjar leta fram ett telefonnummer bland mina flygdokument, för jag antar att radioutrustningen slås ut ifall man blir träffad.
Vilken sekund som helst nu så slår blixten ner igen, rakt på mig.
Men det händer aldrig. Jag klarar mig.
Hur som helst så var det väldigt spännande.

Såhär i efterhand kan jag tycka att det var lite synd ändå, att jag inte blev träffad menar jag. Jag tror det skulle ha varit en väldigt intressant upplevelse. En sån där man kan skryta med på stan eller nåt.
"Hej du! Hur står det till? Jag blev träffad av blixten igår."
"Jaså? Hur var det?"
"Njaaa, det var väl sådär..Men blixtsnabbt gick det! hehe " En väldigt tråkig ordvits som jag säkert hade kört med...

Eh, okej

Jag och några kompisar var på bio förra veckan. Vi såg den nya Batman-filmen: The Dark Knight.
Jag hade bokat biljetterna och när jag frågade en av mina kompisar om han ville se den nya Batman-filmen så svarade han ja.
Följande dag möts vi vid SF bio för att se den. Här följer en liten dialog oss emellan.
Bara för enkelhetens skull så kallar vi denna kompis för Kalle.

Kalle: Tror ni Batman är bra eller ?
Jag: Ja, jag hoppas det, den har fått skitbra kritik och så.
Kalle: Aa. Men jag skulle vilja se den här The Dark Knight nån gång också.
Jag: The Dark Knight? Det är ju den vi ska se.
Kalle: Ahaa, är det Batman-filmen ?

Snacka om noll koll Kalle.

Snart

Snart är det dags igen. Som jag har väntat.
En vecka kvar till engelska premier league börjar. Då sitter jag där vecka in och vecka ut och ser när mitt favoritlag spelar fotboll.
Liverpool FC - En riktig fotbollsklubb, en klubb med historia och en klubb med kanske världens mest lojala supportrar. När alla fans står upp och sjunger för fulla halsar i stora delar av matchen och i slutet när "You'll never walk alone" påbörjas, dåå är det mäktigt!
Själv sitter jag hemma i soffan och sjunger med. Jag älskar det.

Efter några intressanta värvningar under sommaren där den mest spännande är Robbie Keane, den kvicke och mycket skicklige irländaren, så kommer det bli en väldigt underhållande säsong.

Är det här året när vi återtar bucklan? Det var längesen nu, långt innan jag föddes. Men det känns som att de senaste åren har ett lag byggts upp som borde hålla klass säsongen ut.
Vi har några av världens absolut bästa fotbollsspelare, Steven Gerrard, Fernando Torres, Javier Mascherano, jaa, listan kan göras lång. Med såna namn så ska man komma högt upp i tabellen.
Svenska spel har Liverpool som 7.00 i odds som ligavinnare, jag har givetvis bettat.

Starten är viktigast, det gäller att haka på toppstriden redan från början.

Steven Gerrard och Fernando Torres
Gerrard och Torres

Fredag

05.50 ringde min klocka idag. Väldigt tidigt får man väl säga.
Jag hörde hur regnet smattrade på min fönsterruta. "Åhhhh" suckade jag. Hade flygning till Norrköping och var tvungen att planera tider och bränsle, därav ställde jag klockan så tidigt.
Men drog en snabb slutsats att nån flygning, det skulle det inte bli. Men min sömn var störd och jag kunde aldrig riktigt somna om igen.
På så sätt kan man förstöra en skön natts sömn.

På eftermiddagen har jag varit på Erikslund med grabbarna i fyra timmar utan att göra nånting. Nånstans kan man väl säga att det är en bragd ändå, att fördriva så många timmar. Fast vi åt i och för sig mat i ca 40 min. Men resten av tiden ägnade vi åt att ströva omkring på Mediamarkt och ligga i soffor och sängar på Nisses.
Det var ju som sagt inte den effektivaste eftermiddagen i mitt liv men ibland ska man bara ta det lugnt, och när man har sommarlov och det är riktigt skitväder så får man göra det bästa av situationen.

Av artighet

Golf - Spelet med de sarkastiska och tråkiga skämten

Golf är ett sällskapsspel. När man går en golfrunda så ska man vara trevlig.
Det ingår i spelet. Man träffar nytt folk och är artig och så. Men de här skämten, vad ska man säga ?
Alla golfare känner till dem och man skrattar alltid när någon annan kläcker ur sig ett skämt. För att det är artigt.
Det spelar ingen roll om man inte tycker det är roligt, man skrattar ändå.

Det är väldigt tacksamt att skämta med folk man inte känner, de skrattar och skrockar fastän de har hört samma visa flera gånger. De vågar inte annat, det anses otrevligt att inte skratta. Men egentligen är det konstigt, ganska falskt kan man tycka.

Här är lite vanliga kommentarer man kan få höra under en golfrunda:

"Den är nog frostskadad" "Det är snö på den" - Sägs när en boll har gått högre än normalt
"En sorkdödare" - När en boll har rullat längs marken
"En Tiger-line" - När en boll är sned men ändå är på väg rakt mot flaggans position
"Han (bollen) ville så gärna bada" "Den var så smutsig" - När bollen är i vattenhinder
"Den tog ett ärevarv" - När bollen rullar lite längs hålkanten innan den faller i hålet
"Nu är det sandlådan" - När bollen har hamnat i bunkern

Är det inte ganska sensationellt att folk faktiskt skrattar åt såna här otroligt låga och dåliga skämt?
Bara för att vara artig.

En kuslig plats

Jag var på biblioteket idag.
När man går in i biblioteksbyggnaden så är det som att gå 30 år bakåt i tiden. Där inne står uråldriga bokpärmar vars innehåll ingen har läst, det luktar unket och instängt, möblerna är såna där som väl var moderna på 80-talet och till och med bibliotekarierna är gamla. De går runt där och det ser ut som om de har haft samma kläder på sig i hela sitt liv, inte för att de är smutsiga, men för att de är gammalmodiga.
Och det finns en väldigt speciell känsla inne på biblioteket, det ligger något lite kusligt över det hela. Som om när stället är tomt på folk så kommer det fram en massa spöken och andar av olika slag. De har jättetrevligt därinne om nätterna och svassar runt och tror att de lever igen. Det är hit de döda tar sig från sina gravar, det är som en fritidsgård för dem.

Om det är något ställe som jag verkligen skulle undvika på natten så är det biblioteket. Tänk er att det är mörkt och de höga boktravarna kastar mörka skuggor överallt. Det är dammigt och det är knäpptyst, men man känner ändå att det inte är helt övergivet. Nånting finns där.
Hör man då plötsligt ett ljud, jaa, då skulle i alla fall jag springa därifrån snabbt som en oljad blixt.

Nej, det lurar något mycket mystiskt över bibliotek.

En söt bekant



hahahaha.
hahahaha.
johan är bäst!

Ett problem av vikt

Jag blev lite fundersam här för ett tag sedan, jag upptäckte att jag har varit med om något mycket underligt.
I torsdags vägde jag mig, vilket jag iofs inte gör så ofta, men det gjorde jag. Vågen visar 78,2. Lite mer än vad jag skulle ha gissat på kanske, men jag har ju varit på semester i två veckor också.
Två dagar senare(lördag) ställer jag mig på vågen igen. Den här gången visar den 75,2. Hmm, tänker jag.
Vad har egentligen hänt med de tre kilo som fanns senast jag vägde mig? Jag kliver av vågen och låter den nollställas för att sedan ställa mig på den igen, något måste ha blivit fel. Men nej, den visar allt jämt 75,2 kg.
Idag, söndag, väger jag mig ännu en gång. Nu väger jag 76,7 kg, vilket innebär att jag har gått upp ett och ett halvt kilo igen.
Jag tycker då det är lite märkligt. Det måste jag säga, det är märkligt.

Man kan ju förstå om man har haft lite viktförändringar i samband med någon typ av sjukdom eller åkomma, men att ändra sin kroppsmasssa med 4,5 kg bara sådär kan ju omöjligt anses som normalt.
Men jag ska fortsätta den här undersökningen lite, det är ju ganska intressant ändå.
Jag undrar vad vågen visar imorgon, har jag gått upp 1,5 kg igen då eller ?

Väderväderväder

Många saker beror av vädret.

Just nu är det sådant väder att man bara vill sitta inne och kolla på tv invirad i en varm och gosig filt. Sen ska man dricka varm choklad med vispgrädde och mysa för sig själv. För det är det enda man kan göra i det här ovädret.
Det är snudd på omöjligt att gå ut, inte nog med att det regnar som fasen, det blåser också. Då är det en sån här situation när 1+1 blir 3. Har man både regn och blåst så är det riktigt skitväder.

Någon som har ett bra förslag på vad man kan göra förutom att kolla på tv när det regnar som det gör ?
Skicka era mail till sofiasvensson.assistent@gmail.com


Nedstämd.

Jag kan bli så jäkla trött på saker ibland. Då blir jag lite illa till mods och vill bara åka bort långt åt helvete.

Idag hade jag match, den första efter sommaruppehållet. 0-8 var slutresultatet. Fan i helvete.
Jag orkar inte förlora längre. Varenda jäkla match.
Motståndarna var inte ens bra, de hade bara en avbytare. De hade även tio skott på mål varav åtta gick in. Och det var inte målvaktens fel.

Det är så skandalöst dåligt så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vi har bra spel och spelar delvis ut lagen vi möter, men vi har ingen effektivitet i anfallen. Vi bara håller i bollen och skjuter inte, mycket för att det inte finns något läge att skjuta. När det väl kommer till kritan så är det en spelare som springer med bollen medan resten står och kollar på .

Själv gjorde jag en ganska bra match, vann de flesta duellerna på mitten och fördelade ut bollarna på kanterna som om jag aldrig hade gjort något annat. Men vårat försvarsspel räcker inte till, och det är väl egentligen hela lagets fel.
Det stod 0-3 i halvtid och vi var med i matchen. Efter 0-4 och 0-5 blir jag nerflyttad till mittback och det var ingen lätt uppgit när bara halva laget springer.
Motståndarna kom gång på gång 6-7 man mot vår fyrbackslinje. Då kommer man igenom förr eller senare.
Men vi ska inte förlora med 0-8. Det är sjuuukt. Vill bara sluta spela, dock så är det typ nio omgångar kvar och jag viker aldrig ner mig. Jag kämpar in i det sista för jag är inte den som ger upp. Men det tar på psyket och kroppen att förlora med stora siffror hela tiden..

Kräldjur



Jag blev lite halvrädd när jag sprang på den här lilla krabaten på golfbanan.
De är allt lite skräckinjagande, huggormarna.

RSS 2.0