Ett intermezzo

Jag och min vän Kjelle är på snabbköpet.
När vi ska betala ser vi ett välbekant ansikte i en av kassorna, det är en tjej som vi känner lite sådär halvbra. Ingen av oss är jättebundis med henne men vi har en samhörighet till varandra, vi tre.

Kjelle som är en aning busig bestämmer sig för att skoja lite med henne.
Han plockar på sig ett kondom-paket, de brukar ju finnas framme vid kassan. Det som även bör tilläggas är att det här var under julruschen och det var väldigt mycket folk som stod och köade.
När det slutligen är vår tur att betala håller Kjelle upp kondomerna och säger med hög röst till den bekanta:
-Har ni inga större?
Folk runt omkring ser nyfiket på händelsen.
Vår bekanta kollar på honom med en smått förargad blick och svarar:
-Nej, det har vi tyvärr inte.
-Fan va dåligt, säger Kjelle och sedan betalar vi och går fnissande där ifrån.

Riera

Tung kille.

Här har vi en jävla tung kille.
Albert Riera

Julkapps rim del II

Jag delade med mig av mina egna julkappsrim tidigare, nu tänkte jag sammanställa de rim som var skrivna till mig.
Enligt min mening är dessa lite mindre kryptiska.

Denna är mycket användbar,
tex då du näsduk hemma glömt kvar.
Eller när du någon ska charma,
kanske denna fungerar som extra karma
(en slips)

Detta år på tvären det blev,
du hoppas väl inte på en slev
Röd, svart och vit,
hoppas du använder den med flit.
(en randig kofta)

Vad ska jag nu skriva?
när jag nu ger dig en ...
(en skiva)

Ger min egen hjälte,
en klapp till under hans bälte.
(kalsonger)

Rutigt, randigt, prickigt, jag undrar vad du tål?
Den är till för att täcka din bål.
(rutig skjorta)

Här får du en gåva,
det kommer att bli så skönt att sova.
I vissa sängar är det kutym,
att sova gott i fågelkostym.
(ett duntäcke)

Med ett ben i varje hål,
värmer du din lilla bål!
(inte helt säker, tror att det var kalsonger)

Kunde inte stå emot,
dessa på din söta fot.
(strumpor)

Jag vet att du ville ha en speciell och unik,
men de rekommenderade denna i en telebutik.
(hörlurar till iPhone)

När du med någon ska konversera,
kanske du något ur denna ska presentera
(en ordbok)

Det är minsann faktiskt så,
och det gäller båda två,
de dras av och de träs på.
(strumpor)

Jaaa, visst är väl uppfinnerikedomen fantastisk?

Ni läste väl?

Ni har väl inte missat min insändare?
Den som är i dagens VLT.

Kika HÄR!


Julklapps rim

Ser ni särskrivningen i rubriken? Jag kan inte förstå att det är så många som faktiskt skriver så.
Hursomhelst, jag har filat lite på de årliga julklappsrimmen.
Det är inte mycket jag gillar med julen, dess höjdpunkt är att skriva rimmen.

Jag tänkte utannonsera en liten tävling. Om någon kan gissa sig till vad rimmen anspelar på vinner man en lunch med mäster Bergman (som jag betalar).

Vässa era sinnen och klura ordentligt!


Johan är ju stor och söt,
nej, inte som en kokosnöt.
nej, avlångare och mindre rund
mycket för att han är så sund.
till sundheten inte detta bidrar
men det är något att ha kvar
när du hemma tråkigt har.


När du till jobbet går
med ditt gråa hår,
då skall denna uppmärksamheten ta
och du glatt din stolthet kan ha.


Monica sover och klockan ringer
då en tassande vän mot dörren springer,
upp far monica och hon hämtar det
som döljer sig i detta paket.
För det är faktiskt vida känt
att utan denna det lukta bränt.


Julen är kommen och hemma du sitter
julgran är klädd och prydd utav glitter.
Några dagar efter julafton du vaknar
och möjligen känner att något du saknar.
Detta kommer från ett avlägset land
jag hoppas att det ryms in i din hand.
Från en vän som dig gillar och nära står
med förhoppning om vänskap i många år.


Lilla proppen är ute och letar
när hon sin favvo kletar.
Då är denna bra att ha
för att bilder kunna ta.

Lycka till!


Föräldrars okunnighet

Jag måste säga att min mamma är sällsynt dum ibland.
Idag ringer hon mig och påstår något som för henne är ytterst märkligt. Hon har hittat en "fjärrkontroll" i soffan som hon inte känner igen. Och inte bara det!
Den har endast fyra knappar samt en "konstig" display.
"Vems kan det vara? undrar hon.

Jag informerar henne om att det är en sånhär revolutionerande ny uppfinning, kallad mp3-spelare. De har ju trots allt bara varit populära de senaste fem åren.
Sedan skrattar jag åt henne, mitt mest olustfyllda skratt som är ihåligt och som hon hatar. Så att hon förstår att hon har gjort bort sig, men det gör inget. Hon kan bjuda på sig själv - oftast.

Det finns en liknande händelse med min pappa. Han hade precis köpt en mp3-spelare och satt och knappade på den tre kvällar i rad. Han hade hela tiden hörlurarna i öronen och det var rätt gulligt på ett sätt.
Den fjärde kvällen kommer han in i mitt rum med en triumferande min.

"Nu har jag fyllt hela den här med musik!" sade han och höll upp mp3-spelaren.
"Jaså?" svarade jag, "vad är det för musik då?"
"Ehh, det vet jag inte.." säger han.

Visst är de väl för roliga, föräldrarna, de som är födda någon generation för tidigt.

Kroglivet

Jag provar på ett nytt fenomen.
Krogbloggning.

Här sitter jag på en club och ser hur berusade människor rör sig omkring med stapplande balans, de flesta har druckit på tok för mycket. Min vän David är en av dem, oj vad han är dragen, han.
Han sitter här med två shotglas och en öl (som om han inte redan har druckit tillräckligt). Han vinglar till på stolen och han skriker allt han vill få sagt, trots att det endast är en meter oss emellan. Det dröjer inte lång tid innan han välter ut ölen över bordet.
Bra David, duktig idiot.
Julia är även hon riktigt dragen, som ett jävla as. Hon var vild på förfesten och drack allt som ställdes framför henne, det gör hon nu också.
Ungdomsfylla är roligt till en viss nivå, inte denna.

Några okända personer slår sig ner vid samma bord som mig, jag vill bara be dem att fara åt helvete. De stinker sprit och billig parfym och de ger mig totala prostutitionsvibbar.

Det här är verkligen inte ett liv jag vill leva, det på krogen.

Slå en pling/skicka ett mail

Jag försöker se på höstterminen 2008 (observera att det uttalas tjugohundraåtta - INTE tvåtusenåtta) som en helhet, jag försöker konkludera skiten.
Det kan jag göra och det har jag gjort med hjälp av tre mycket väl valda ord.
Plugg, sömnbrist, stress och dåligt väder.

Nu är det i alla fall jullov. Jag är ingen fanatiker av julen som så men det ska bli riktigt skönt att få slappna av ordentligt.

Ni som känner att ni träffar mig för lite, nu har ni chansen att boka in mig på möte/träff/date/fika/bio/fyllekväll eller liknande, jag kommer under julen vara kontaktbar på många olika sätt.

Här når ni mig:

mr_bergman100@hotmail.com

sofiasvensson.assistent@gmail.com

Alternativt på telefon/sms: 073 - 580 99 29

Vi hörs och ses
// Jesper



Jag gör lägenhetsboende en tjänst

När man kommer innanför dörren till mitt hus är det sista man vill göra stå och vänta på hissen. Det är segt och man vill ju faktiskt åka med den.

Jag har en teori om att alla som har åkt upp hissen ska trycka ner den igen, det är väldigt simpelt. Allt man gör är att trycka på bottenvåningen innan man lämnar hissen, på så sätt kommer hissen alltid vara längst ner såvida den inte är i användning.

Det här är något jag gör varje gång efter att jag har använt hissen, jag trycker ner den och känner att nu har jag gjort alla en tjänst.

Om bara alla kunde göra detta - då skulle det vara en så mycket bättre värld.

Betraktelser i dimman

Är det någon som gillar rubriken? Det gör nämligen jag, den har en dubbeltydig mening som får mig att fnissa.

Jag observerar vissa saker när jag är på väg hem från Hässlös traditionella julmiddag. Jag dokumenterar dessa noga och kommer här dela med mig av det jag erfor.
Observera att jag skriver dessa saker precis när jag ser dem och därför är mycket impulsiv i mitt tänk, döm därefter.

Nu är det blött ute, jävla blött. Mina skor är inte vattentäta.

Vad är det för en idiot som är ute kl 23.50 i statens tjänst? Jävla idiot. Han vill inte köra mig hem, jävla narcissist. Han kan fara åt helvete. Varför vill han inte köra mig hem? Han kan omöjligt ha någonting att göra, den jäveln. Men det gör inget - jag äro glad ändå. Det är jag alltid.


Varför är hundmänniskor alltid trevliga? Jag träffade just en labrador och dess husse. Han var orolig för hundens välmående, det gör inget. (observera syftningsfelet)
Jag önskar honom godnatt och han önskar mig detsamma. NU måste jag kissa.

Den här bilden är slutet på min dokumentation, jag hade ingen kommentar till den igår kväll. Men den får väl tala för sig själv, en-bild-säger-mer-än-tusen-ord brukar det ju heta.

80 km/h, för en trygg miljö

Min dator

Min dator lever sitt eget liv.
Ibland är den snabb och fungerar som ny men alldeles för ofta blir den seg och hänger sig titt som tätt.
Då tar det fem minuter att öppna min webb-läsare, det tar tio minuter att öppna itunes och det tar tio minuter till innan man får igång en låt.

För att handskas med min dator behöver man en ängels tålamod. Det gäller även att känna den väl, blir det för många kommandon under ett kort tidsintervall hänger den sig helt och hållet.

Idag är en sådan dag när min dator är sådär seg som bara den kan vara.
Det tar mig en halvtimma att få fram MSN och Firefox.

Det gör mig otålig och på dåligt humör.

I brist på fantasi

Ibland har jag svårt att komma på något intressant att skriva om. Jag är inne i en sådan period för tillfället.
Vad passar då bättre än att citera en mästare?

Det här är ett tal till nationen från denne mästare, han anser att vi i Sverige ibland skulle få höra ett sådant från Kungen eller statsministern eller någon annan betydande person.
Här kommer ett eget förslag från honom.

God afton medborgare.
Jag gör många resor runt om i landet, jag tycker det är viktigt att känna riket på pulsen, träffa de människor som faktiskt utgör det här fantastiska landet.
Härom dagen besökte jag ett äldreboende utanför Stockholm. Det var lärorikt, intressant och faktiskt en smula drabbande. Det är viktigt att respektera dem äldre, att ge dem en skoningsfull färd mot livets slut.
Det var de äldre som byggde det här landet och det är vår skyldighet att hedra dem också nu när de är svaga och doftar urin. Och här har vi mycket ogjort.
Gamla ska inte behöva dofta urin, såvida detta inte är ett specifikt önskemål från deras sida. De ska dofta melon tycker jag, eller fläder eller nåt annat somrigt.

Jag var en gång tillsammans med en kvinna som doftade bränd hud. Stank gjorde hon, som ett jävla as, som om hon nyss kommit ut ur en mycket allvarlig eldsvåda. Den gjorde mig mycket illa till mods, den här doften. Jag tvättade henne noga, tvagade henne med en sträv svamp så att hon blev alldeles sårig på hela kroppen. Men doften av bränd hud kom alltid tillbaka efter en stund. Då började jag lurpassa på henne, den här kvinnan.
Jag ställde mig i duschkabinen med draperiet fördraget och väntade och där stod jag i timmar. Till slut kom hon in och mycket riktigt! Hon satte sig på toalettstolen och svedde sina tår med en zippo. Hon eldade upp sina naglar och brände små hårtussar och annan konstig skit.
-VAD GÖR DU? skrek jag och hon flög upp, helt vettskrämd och kraxade och hoppade och kom med sina ursäkter om att hon försökte lappa ihop huden, sade att den hade spruckit upp och att hon ville löda ihop den på något sätt med den där zippon.

Men det där trodde jag aldrig på, så jag kastade ut både henne och hennes elddon.
-Stick och brinn! sade jag, vilket väl var ganska välfunnet.

God afton.

Jag är hes!

När jag är hes försöker jag prata så mycket som möjligt. Jag tycker det låter så bra.

Man får en så släpig och auktoritär röst. Det gillar jag.

Vem är du och vad villl du?

Det är frågan jag vill ställa till den man som knackar mig på ryggen när jag står i bussen.
Han knackar på min rygg och jag vänder mig förvånat om för att se vem det är, det är en gubbe i 60-årsåldern som står och flinar åt mig. Han säger ingenting.
Vad vill han mig egentligen? Är han i stort kontaktbehov och väljer mig som en person att ta kontakt med? Eller vill han bara se vem jag är och avgöra om han ska förfölja mig nånstans?
Han har verkligen en skrämmande uppsyn för att vara så gammal, hans ögon stirrar tomt och fastän han flinar så finns där ingen glädje. Det är snarare en grimas. Han luktar skumt också.
Hans kläder är mörka och han har en såndär rock som alla seriemördare brukar kännetecknas vid.
Jag ser på honom i några sekunder innan jag vänder bort blicken. Nånstans inom mig känner jag att den här mannen med den där blicken kommer försöka sig på något med mig igen.

Under resten av resan bävar jag inför vad som komma skall, jag trycker på stoppknappen och bussen stannar vid nästa station. Jag undviker att se på mannen och jag vet att han kommer följa mig. Jag funderar på om han måhända har en kniv eller yxa eller något annat mordiskt verktyg innanför sin rock.
Men han förblir på bussen och jag kan andas ut.

RSS 2.0