Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag måste säga att min mamma är sällsynt dum ibland.
Idag ringer hon mig och påstår något som för henne är ytterst märkligt. Hon har hittat en "fjärrkontroll" i soffan som hon inte känner igen. Och inte bara det!
Den har endast fyra knappar samt en "konstig" display.
"Vems kan det vara? undrar hon.

Jag informerar henne om att det är en sånhär revolutionerande ny uppfinning, kallad mp3-spelare. De har ju trots allt bara varit populära de senaste fem åren.
Sedan skrattar jag åt henne, mitt mest olustfyllda skratt som är ihåligt och som hon hatar. Så att hon förstår att hon har gjort bort sig, men det gör inget. Hon kan bjuda på sig själv - oftast.

Det finns en liknande händelse med min pappa. Han hade precis köpt en mp3-spelare och satt och knappade på den tre kvällar i rad. Han hade hela tiden hörlurarna i öronen och det var rätt gulligt på ett sätt.
Den fjärde kvällen kommer han in i mitt rum med en triumferande min.

"Nu har jag fyllt hela den här med musik!" sade han och höll upp mp3-spelaren.
"Jaså?" svarade jag, "vad är det för musik då?"
"Ehh, det vet jag inte.." säger han.

Visst är de väl för roliga, föräldrarna, de som är födda någon generation för tidigt.