OM: Att äta godis

Jag har efter många års studier kommit fram till ett resultat.
Det handlar om att äta godis.

Jag har på senare tid inte ätit så mycket godis, jag vet inte direkt någon orsak till detta. Jag antar att jag har vuxit ifrån det eller nåt, hur man nu kan göra det.

Jag tycker ju fortfarande att det är gott och så, men det är inte direkt så att jag åker till affären för att köpa godis, såsom jag har gjort i mina yngre dagar (nu låter det som att jag är jättegammal).
Nu mera är jag intresserad av att köpa bullar eller bakelser av något slag. Gifflar till exempel.

Men som sagt så har jag ändå kommit fram till en slutsats, emedan jag ibland finner att godis också kan tillfredställa mig.
Men godis är endast gott då det äts under speciella omständigheter. De är som följer:

- Bästa tiden att äta godis är när man är hungrig, då duger i princip vad som helst. Det blir ännu godare om man är i vetskapen att mat håller på att tillagas och är färdig att äta inom en snar framtid. Då går man titt som tätt och tar en liten godisbit och tänker att det är den sista, men det där funkar aldrig. Innan man vet ordet av det så sitter man med ännu en karamell.

- Godis är också fantastiskt gott om det inte är ens eget, om det är någon annan som sitter och smaskar på det. Man får en liten bit och så har man ett typexempel på uttrycket mersmak.

- En annan omständighet under vilken godis är väldigt gott är på morgonen (detta kan givetvis bero på att man ofta är hungrig när man vaknar och då är det egentligen samma effekt som ovan).
Men jag känner ibland att om jag har något godis hemma en kväll, så sparar jag det hellre till morgonen därpå för då uppskattar jag det mycket mer.
Annars kan det hända att man sitter och äter upp en hel godispåse utan att ens tycka det är gott, man äter bara för ätandets skull.

Tänk på det här nästa gång ni köper godis, så jäkla gott är det inte. Såvida man inte äter det rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0