Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag sitter på bussen på väg till skolan. Molnen täcker stora delar av himlen och det är mörkt.
Men i det stora molntäcket så finns där en strimma himmel som det sipprar ljus igenom.

Jag betraktar den smala glipan och plötsligt kommer solen fram, den rör sig så snabbt att jag nästan kan se hur den banar sin väg bakom molnen.
En gammal Beatles-klassiker pluppar upp i mitt huvud, "Here comes the sun do-do-do-do".

Jag blir glad av att se solen, den vittnar om något som är bra, något som får tankarna att vandra mot drömmarnas horisont, den inger hopp helt enkelt. Snart är den regniga hösten här, och solen, den kommer vi inte se ofta.
När solen väl tittar förbi så blir det som när man får ett mycket oväntat besök av en kär vän.

Man gläds åt den lilla stunden solen är framme. Det tycks att man är besatt av den.

Jag är glad idag, hade flygning i det otroligt lugna vädret. Det är dagar som idag när man verkligen uppskattar Sveriges vackra natur, dess landskap. För Sverige är vackert.
Alla sjöar, skogen, bergen, de glest bebyggda samhällena och till och med åkrarna är charmiga på ett sätt.

Uppifrån är det riktigt fint, jag önskar att fler skulle kunna ta del av det oftare.
Jag har belönats med privilegiet att se det mer än andra. Tack för det.