Är det någon mer än jag?
Är det någon mer än jag som gillar reklamen från expressen på tv? Den med ett gammalt brittiskt par som precis ska dricka sitt te.
Tanten säger väldigt vardagligt:
-I've poisoned your tea.
Gubben som precis tar en klunk av sitt te säger:
-Darling, I know. I switched the cups.
Tanten ser på honom med en triumferande min och svarar:
-So did I.
Sen dör han.
Tanten säger väldigt vardagligt:
-I've poisoned your tea.
Gubben som precis tar en klunk av sitt te säger:
-Darling, I know. I switched the cups.
Tanten ser på honom med en triumferande min och svarar:
-So did I.
Sen dör han.
Trött
Klockan är just i detta nu 20.39. Det har varit en lång vecka hittills, med sena kvällar.
Nu sitter jag vid denna, nästan absurt, tidiga tiden och får kämpa för att hålla ögonen öppna. Flera gånger har jag kommit på mig själv att sitta med nedsänkt huvud och blunda och börja min färd mot drömmarnas rike.
Nu ger jag upp, jag måste ha sömn. Inom en mycket snar framtid ligger jag i min säng. Godnatt.
Nu sitter jag vid denna, nästan absurt, tidiga tiden och får kämpa för att hålla ögonen öppna. Flera gånger har jag kommit på mig själv att sitta med nedsänkt huvud och blunda och börja min färd mot drömmarnas rike.
Nu ger jag upp, jag måste ha sömn. Inom en mycket snar framtid ligger jag i min säng. Godnatt.
Ännu en idiot till busschaufför
De finns i alldeles för stor omfattning, det får man säga.
När jag bestiger bussen säger jag glatt och artigt:
-Hejsan! och ger honom ett litet leende.
Han bara muttrar något ohörbart och blänger på mig. Jaha, tänker jag, det var ju trevligt.
Men alla är ju inte som jag -som bara vill vara glad hela tiden-.
Nästa tecken på dårskap är när han inte stannar för en gammal dam som står vid ett övergångsställe. Nej, han stannar inte, han.
Vid busshållsplatsen en bit längre bort kommer två pojkar springande och det är tydligt att de vill komma med bussen, såsom de vinkar och bemödar sig med att springa på detta förrädiska underlag.
Men chauffören fortsätter utan att stanna som vore han blind. Till bekostnad för dessa oskyldiga små pojkar.
Jesus Kristus, satan i helvete!
Vad är hans problem? Han sitter där som en tjock valross och jag vill bara gå fram och dra till i hans extremt fula mustasch.
Och ni vet väl förstås vad jag vill be honom att göra.
Min uppfattning är att de busschaufförer som kör på detta oansvariga sätt inte riktigt har lyckats i livet enligt dem själva, så nu är de tjuriga och låter det gå ut över allmänheten.
Och i slutändan förlorar alla på det.
När jag bestiger bussen säger jag glatt och artigt:
-Hejsan! och ger honom ett litet leende.
Han bara muttrar något ohörbart och blänger på mig. Jaha, tänker jag, det var ju trevligt.
Men alla är ju inte som jag -som bara vill vara glad hela tiden-.
Nästa tecken på dårskap är när han inte stannar för en gammal dam som står vid ett övergångsställe. Nej, han stannar inte, han.
Vid busshållsplatsen en bit längre bort kommer två pojkar springande och det är tydligt att de vill komma med bussen, såsom de vinkar och bemödar sig med att springa på detta förrädiska underlag.
Men chauffören fortsätter utan att stanna som vore han blind. Till bekostnad för dessa oskyldiga små pojkar.
Jesus Kristus, satan i helvete!
Vad är hans problem? Han sitter där som en tjock valross och jag vill bara gå fram och dra till i hans extremt fula mustasch.
Och ni vet väl förstås vad jag vill be honom att göra.
Min uppfattning är att de busschaufförer som kör på detta oansvariga sätt inte riktigt har lyckats i livet enligt dem själva, så nu är de tjuriga och låter det gå ut över allmänheten.
Och i slutändan förlorar alla på det.
Mitt motto
"A little inaccuracy sometimes saves a ton of explanation."
H.H.Munro 1870-1916
H.H.Munro 1870-1916
När hon ler
När hon ler lyser hon upp nattens mörker. När hon skrattar regnar lycka. När hon talar strålar solen.
Detta är sättet som jag uppfattar en god vän till mig.
En vän som alltid lyssnar. Det finns många som lyssnar utan att höra. Inte min vän.
Hon lyssnar och förstår och begrundar. Och som hon begrundar. Mer än någon någonsin har gjort. Och det är passionerat, tankfullt och vackert på alla sätt och vis.
Med sitt eget lilla sätt att tänka blir hon unik, då hon alltid försöker se under ytan av det som sker.
Den relation vi har till varandra - den är nog också unik. Och jag tycker väldigt mycket om den.
Detta är sättet som jag uppfattar en god vän till mig.
En vän som alltid lyssnar. Det finns många som lyssnar utan att höra. Inte min vän.
Hon lyssnar och förstår och begrundar. Och som hon begrundar. Mer än någon någonsin har gjort. Och det är passionerat, tankfullt och vackert på alla sätt och vis.
Med sitt eget lilla sätt att tänka blir hon unik, då hon alltid försöker se under ytan av det som sker.
Den relation vi har till varandra - den är nog också unik. Och jag tycker väldigt mycket om den.
Ingen får läsa
Nu har jag skrivit ett blogg-inlägg som ingen får läsa. -Ohnej, det får ni inte.
Det är nämligen alldeles för personligt och uppriktigt.
För hur skulle det se ut? Om jag börjar skriva saker som jag verkligen tycker, saker som faktiskt har hänt. Nej, det skulle verkligen inte gå för sig.
Det skulle vara på tok för utelämnande.
Det är nämligen alldeles för personligt och uppriktigt.
För hur skulle det se ut? Om jag börjar skriva saker som jag verkligen tycker, saker som faktiskt har hänt. Nej, det skulle verkligen inte gå för sig.
Det skulle vara på tok för utelämnande.
Kan man göra så här?
Jag tycker egentligen inte om att vara hemma när städerskan är där, det blir en sådan obekväm stämning.
Men jag funderar på att köra en C.S-grej. Att sitta och inspektera städerskan noga. Att få henne att böja sig över mig för att städa mitt skrivbord. Att lyfta på benen för att hon ska kunna dammsuga under dem, men ändå göra det svårt för henne. Att säga till henne att hon missade något så att hon återigen får böja sig över mig så jag får se hennes späda kropp innanför städmunderingen. Då faller djävulen i mig och sedan skickar jag på henne utav bara helvete.
Men jag funderar på att köra en C.S-grej. Att sitta och inspektera städerskan noga. Att få henne att böja sig över mig för att städa mitt skrivbord. Att lyfta på benen för att hon ska kunna dammsuga under dem, men ändå göra det svårt för henne. Att säga till henne att hon missade något så att hon återigen får böja sig över mig så jag får se hennes späda kropp innanför städmunderingen. Då faller djävulen i mig och sedan skickar jag på henne utav bara helvete.
Nyårsafton
Eh, är det för sent att lägga upp lite bilder från nyår? -Äsch, skitsamma. Bättre sent än aldrig!
Det var middag hemma hos mäster Erik i vilket fall. Trots en något malfunktionerande spis kunde vi slutligen steka de tre kg oxfiléer som vi skulle festa på.
Det var en klar imitation av den nakne kocken.
Tysken var där och även han var, ehh, lättklädd.
Sompaboy ville vara med i nakenheterna. Han satt för övrigt mest och lirade Super Mario Smash Bros på Nintendo 64 (!?).
Wiken har en tendens att bli trött när han har, ehh,,,,,...... varit uppe för länge.....
Berg stod för Midsommarfirandets mest udda sovställning och han gjorde sitt bästa för att upprätthålla denna mycket prestigefulla gren.
Man får väl säga att han lyckades ganska bra.
Det var middag hemma hos mäster Erik i vilket fall. Trots en något malfunktionerande spis kunde vi slutligen steka de tre kg oxfiléer som vi skulle festa på.
Det var en klar imitation av den nakne kocken.
Tysken var där och även han var, ehh, lättklädd.
Sompaboy ville vara med i nakenheterna. Han satt för övrigt mest och lirade Super Mario Smash Bros på Nintendo 64 (!?).
Wiken har en tendens att bli trött när han har, ehh,,,,,...... varit uppe för länge.....
Berg stod för Midsommarfirandets mest udda sovställning och han gjorde sitt bästa för att upprätthålla denna mycket prestigefulla gren.
Man får väl säga att han lyckades ganska bra.
Ett helt annat liv
Klockan är 07.10.
Jag gör ett besök i min gamla skola medan jag väntar på bussen, det får mig att tänka efter och jag får verkligen perspektiv på saker och ting.
Här är helt öde, det är en städerska som går omkring lite sporadiskt men annars inget som helst tecken på liv.
Att jag verkligen är här vid den här tiden på dygnet. Det hade jag aldrig trott.
När jag gick på den här skolan fanns det inte ens på kartan att gå till sängs innan 22 eller att gå upp innan sex. Började man 08.15 så var det tidigt och man kanske till och med fick gå upp innan sju.
Och själva tanken på att plugga till prov. -Nej, sådant höll man inte på med. I bästa fall öppnade man boken dagen innan och skummade igenom allt väldigt flyktigt.
Sedan kom tiden när jag började på Hässlö. Det innebar helt andra rutiner.
Till Nicole
Grattis till Nicole som fyller 18!
Hon ville visst ha en vit tårta och voila! Jag är på givmilt humör idag.
Jag är smart!
Väldigt mycket av min tid går åt att läsa facklitteratur, det här innebär att jag i princip aldrig läser skönlitteratur längre.
Men nu måste jag göra det för att det är en uppgift i skolan. Detta har fått mig att inse att skönlitteratur är riktigt gött och jag kan läsa med gott samvete också. Det är ju faktiskt skolarbete.
Alltså studerar jag samtidigt som jag kopplar av.
Smart va?!
Nackdelen med en telefon som ingen äger
När telefonen ringer hemma hos mig är det ingen som svarar. Det går en, två och tre signaler och alla i hemmet förväntar sig att någon annan ska avbryta det dem håller på med och gå och svara i telefonen.
Sedan hörs ett par signaler till och fortfarande intet svar. Då slutar det ringa.
Skönt tycker jag, att oljudet har upphört. Men tänk om det är någon som faktiskt har något viktigt att säga?
-Då får man ringa till en av mobiltelefonerna i hemmet. Dess ägare springer som aldrig förr när ens egen telefon ringer.
Sedan hörs ett par signaler till och fortfarande intet svar. Då slutar det ringa.
Skönt tycker jag, att oljudet har upphört. Men tänk om det är någon som faktiskt har något viktigt att säga?
-Då får man ringa till en av mobiltelefonerna i hemmet. Dess ägare springer som aldrig förr när ens egen telefon ringer.
Jag tänkte ..
Jag tänkte börja skriva lite kortare inlägg. Kort och koncist - det är så det ska vara.
Jag får väl se hur länge det håller i sig. (antagligen tills jag kommer på något bättre att skriva)
Nu ska här delas med lite av Scandinavian Aviation Academys filosofi.
Man kan väl kalla det för veckans visdomsord ifall man vill det.
När du tror att du har tid över, det har du inte. Fortsätt att plugga!
Jag får väl se hur länge det håller i sig. (antagligen tills jag kommer på något bättre att skriva)
Nu ska här delas med lite av Scandinavian Aviation Academys filosofi.
Man kan väl kalla det för veckans visdomsord ifall man vill det.
När du tror att du har tid över, det har du inte. Fortsätt att plugga!
Tips från Jesper
Lyd ett gott råd.
Underskatta aldrig, aldrig, återstoden i ett mjölkpaket.
Det kan bli ödesdigert.
Underskatta aldrig, aldrig, återstoden i ett mjölkpaket.
Det kan bli ödesdigert.
Hon ska lära sig att ta det lugnt
När jag är på väg till COOP idag för att inhandla min dagliga förpackning av kanelgifflar blir jag passerad av en kvinna som går med mycket snabba steg. Extremt snabba steg.
Hon har glasögon och en såndär ryggsäck som man skulle kunna fjällvandra med. Den är dessutom fastspänd runt magen. Hon har även en fleecetröja och jag vet direkt när jag ser henne att det här är en person som bara måste skynda överallt.
Hon ska inte iväg nånstans, hon har ingen tid att passa. Hon vill bara få det hon ska få gjort så snabbt som möjligt, det är som om hon tävlar om att bli klar först - väldigt enerverande.
Men inte idag, tänker jag när hon går där med sina överenergiska ben, inte idag.
Jag ökar mina egna steg, den här kvinnan ska inte få komma före mig.
Hon går in på COOP och hon verkligen kastar sig mot varukorgarna för att inte slösa någon tid. Jag gör mitt bästa för att hänga med och jag rusar så snabbt jag kan igenom affären. Gifflar där, tre liter mjölk och ett paket kaffe och sen skenar jag vidare mot kassan.
Där är det en lång kö som till synes står still och den skyndande kvinnan står längst bak och liksom studsar otåligt och försöker se efter vad det är som tar tid.
Jag ser hur ett affärsbiträde närmar sig en av de andra kassorna och jag gör mig beredd.
"Det går bra här också" säger hon.
Kvinnan börjar stega mot den nyöppnade kassan och där kommer jag halvspringande och tränger mig före.
Jag drar en lättnadens suck över att ha hunnit före den här kvinnan som får vänta på mig, jag märker att hon är sur. Jag tar all tid i världen på mig där framme vid kassan - ingen brådska här inte!
"57.50" säger kassörskan "Är det bra så?"
"Ehh.." jag vågar säga att jag gör den längsta konstpausen genom tiderna innan jag fortsätter "..jag skulle nog tro det"
Sedan tar jag fram min plånbok och låtsas tappa några sedlar så att jag får böja mig ner och plocka upp dem igen, jag slänger upp några mynt och räknar igenom dem två gånger innan jag slutligen överlämnar de till kassörskan.
"Tack så mycket" säger jag och sedan kollar jag mot den ständigt skyndande kvinnan och ler mot henne.
Jag vann.
Hon har glasögon och en såndär ryggsäck som man skulle kunna fjällvandra med. Den är dessutom fastspänd runt magen. Hon har även en fleecetröja och jag vet direkt när jag ser henne att det här är en person som bara måste skynda överallt.
Hon ska inte iväg nånstans, hon har ingen tid att passa. Hon vill bara få det hon ska få gjort så snabbt som möjligt, det är som om hon tävlar om att bli klar först - väldigt enerverande.
Men inte idag, tänker jag när hon går där med sina överenergiska ben, inte idag.
Jag ökar mina egna steg, den här kvinnan ska inte få komma före mig.
Hon går in på COOP och hon verkligen kastar sig mot varukorgarna för att inte slösa någon tid. Jag gör mitt bästa för att hänga med och jag rusar så snabbt jag kan igenom affären. Gifflar där, tre liter mjölk och ett paket kaffe och sen skenar jag vidare mot kassan.
Där är det en lång kö som till synes står still och den skyndande kvinnan står längst bak och liksom studsar otåligt och försöker se efter vad det är som tar tid.
Jag ser hur ett affärsbiträde närmar sig en av de andra kassorna och jag gör mig beredd.
"Det går bra här också" säger hon.
Kvinnan börjar stega mot den nyöppnade kassan och där kommer jag halvspringande och tränger mig före.
Jag drar en lättnadens suck över att ha hunnit före den här kvinnan som får vänta på mig, jag märker att hon är sur. Jag tar all tid i världen på mig där framme vid kassan - ingen brådska här inte!
"57.50" säger kassörskan "Är det bra så?"
"Ehh.." jag vågar säga att jag gör den längsta konstpausen genom tiderna innan jag fortsätter "..jag skulle nog tro det"
Sedan tar jag fram min plånbok och låtsas tappa några sedlar så att jag får böja mig ner och plocka upp dem igen, jag slänger upp några mynt och räknar igenom dem två gånger innan jag slutligen överlämnar de till kassörskan.
"Tack så mycket" säger jag och sedan kollar jag mot den ständigt skyndande kvinnan och ler mot henne.
Jag vann.
En låt som gör mig glad
..om än så gammal.
118100 har fel!
Och jag ska överbevisa dem, om det så är det sista jag gör.
Jag har diskuterat detta ett antal gånger, hur man uttalar ett årtal på korrekt sätt. Jag vill mena att man säger tjugohundranio och inte tvåtusennio - jag vet att det är så.
Jag smsade 118100 för att få det bekräftat - de påstår sig ju kunna svara på allt.
Men det finns en oerhörd skillnad i att svara på allt och att kunna svara rätt på allt.
Såhär lyder ordväxlingen mellan mig och 118100:
Jesper skickar:
Vilket är grammatiskt korrekt? Att säga tjugohundranio eller tvåtusennio om årtalet 2009.
118100 svarar:
Grammatiskt korrekt är tvåtusennio, men man vill gärna att folk ska säga tjugohundranio eftersom det då är mindre chans att det förväxlas med en "vanlig" siffra. Dock är tvåtusennio mer populärt i folkmun. Ha en bra helg och ett jättebra 2009 (som du får uttala precis hur du vill).
Ett lite finurligt svar får man väl säga, men fortfarande fel.
Nu är det krig, jag ska bevisa att de har fel!
Jag har diskuterat detta ett antal gånger, hur man uttalar ett årtal på korrekt sätt. Jag vill mena att man säger tjugohundranio och inte tvåtusennio - jag vet att det är så.
Jag smsade 118100 för att få det bekräftat - de påstår sig ju kunna svara på allt.
Men det finns en oerhörd skillnad i att svara på allt och att kunna svara rätt på allt.
Såhär lyder ordväxlingen mellan mig och 118100:
Jesper skickar:
Vilket är grammatiskt korrekt? Att säga tjugohundranio eller tvåtusennio om årtalet 2009.
118100 svarar:
Grammatiskt korrekt är tvåtusennio, men man vill gärna att folk ska säga tjugohundranio eftersom det då är mindre chans att det förväxlas med en "vanlig" siffra. Dock är tvåtusennio mer populärt i folkmun. Ha en bra helg och ett jättebra 2009 (som du får uttala precis hur du vill).
Ett lite finurligt svar får man väl säga, men fortfarande fel.
Nu är det krig, jag ska bevisa att de har fel!
Jag kan inte skriva!
Jag hade en gång ambitionen att skriva en bok, jag började och det dröjde inte länge innan jag slutade. Det blev väl ett halvt A-4 ungefär. Därefter har kreativiteten inte varit den bästa.
Hur som helst har jag tillbringat eftermiddagen med att fortsätta med min roman, det skulle vara kul att en gång kunna säga att jag har skrivit en bok.
Det var ungefär tre år sedan jag skrev inledningen och för att använda ett engelskt uttryck: "Frankly, it sucks!"
Jag kopierar in de begynnande raderna så får ni se vad jag menar.
"Han vaknade av den mullrande åskan. Det var kallt och hårt som vanligt, denna natt var det också blött, regnet sipprade in genom en spricka i taket och droppade ner på golvet. Ovädret hade börjat redan på förmiddagen och när man vanligtvis skulle ha blivit varse om solnedgången hade åskan dragit igång. Det var ett rent under att han hade somnat i allt oväsen. Fast jämfört med vad han gick igenom varje dag så var lite oljud inget att tala om."
Är det någon som blir sugen på att läsa vad som följer? -Nej, inte jag heller.
Åt helvete med författarkarriären!
Hur som helst har jag tillbringat eftermiddagen med att fortsätta med min roman, det skulle vara kul att en gång kunna säga att jag har skrivit en bok.
Det var ungefär tre år sedan jag skrev inledningen och för att använda ett engelskt uttryck: "Frankly, it sucks!"
Jag kopierar in de begynnande raderna så får ni se vad jag menar.
"Han vaknade av den mullrande åskan. Det var kallt och hårt som vanligt, denna natt var det också blött, regnet sipprade in genom en spricka i taket och droppade ner på golvet. Ovädret hade börjat redan på förmiddagen och när man vanligtvis skulle ha blivit varse om solnedgången hade åskan dragit igång. Det var ett rent under att han hade somnat i allt oväsen. Fast jämfört med vad han gick igenom varje dag så var lite oljud inget att tala om."
Är det någon som blir sugen på att läsa vad som följer? -Nej, inte jag heller.
Åt helvete med författarkarriären!
Har ni lagt märke till?
Har ni märkt att jag har internationaliserat min blogg? Eller det är ju inte riktigt en blogg, men nästan. (It's not real a blog, but near)
Hur som helst är sidan lite mer användarvänlig (anwendar-friendly) för eventuella engelsktalande (englisch-prating) personer, ute till höger (on the wright) där det brukar stå "Sök i bloggen" finner ni nu "Search the blog" och lite längre ner där det brukar stå "Senaste inläggen" står det numera Recents.
Länkar är nu Links.
Kategorier är categorier, med ett c istället för k.
Sök är utbytt mot Seek.
Arkiv är ändrat till Archiv.
Oh yes, smaka på det säger jag bara! (Smake on that!)
Hur som helst är sidan lite mer användarvänlig (anwendar-friendly) för eventuella engelsktalande (englisch-prating) personer, ute till höger (on the wright) där det brukar stå "Sök i bloggen" finner ni nu "Search the blog" och lite längre ner där det brukar stå "Senaste inläggen" står det numera Recents.
Länkar är nu Links.
Kategorier är categorier, med ett c istället för k.
Sök är utbytt mot Seek.
Arkiv är ändrat till Archiv.
Oh yes, smaka på det säger jag bara! (Smake on that!)
Vad menar han?
Idag gjorde jag ett besök hos en man som är alldeles egen. Han äger ett litet företag och gör allt möjligt. Framför allt arbetar han med textiler, han har en kemtvätt och han skräddarsyr kläder. Han är även skomakare.
Duktig är han, väldigt duktig. Jag vågar nog säga att han är lite av ett geni inom sitt område. Och är väl inte alla genier aningen excentriska? Har de inte alla sina egna sätt att säga saker och ting?
Jag lämnade in lite grejer som skulle tvättas. Mannen godtar dem och ska informera mig om när de är klara. Han drar fram flera almanackor och tidsplaner och Gud vet allt, han dribblar med papper liksom Maradona på fotbollsplanen.
Slutligen har han kommit fram till en tid då jag ska hämta upp kläderna.
"De är klara torsdag men du kommer fredag!"
"Okej" svarar jag och ser frågande ut.
Han nickar uppmuntrande och jag går därifrån.
Duktig är han, väldigt duktig. Jag vågar nog säga att han är lite av ett geni inom sitt område. Och är väl inte alla genier aningen excentriska? Har de inte alla sina egna sätt att säga saker och ting?
Jag lämnade in lite grejer som skulle tvättas. Mannen godtar dem och ska informera mig om när de är klara. Han drar fram flera almanackor och tidsplaner och Gud vet allt, han dribblar med papper liksom Maradona på fotbollsplanen.
Slutligen har han kommit fram till en tid då jag ska hämta upp kläderna.
"De är klara torsdag men du kommer fredag!"
"Okej" svarar jag och ser frågande ut.
Han nickar uppmuntrande och jag går därifrån.
Men vad menar han egentligen? Ska jag komma torsdag eller fredag?
Jag har en berättelse
Jag har en berättelse som jag tycker är rolig. Dessvärre har jag på känn att den inte alls är kul för de som inte var närvarande, det blir ofta så.
Man går miste om mycket, som till exempel: tonfall, ansiktsuttryck, kroppsspråk.
Och en text är bara en text - inget mer.
Jag ska försöka berätta, om ni inte tycker att händelsen är rolig så kan ni väl skratta lite ändå? Bara för att vara snälla.
Det var en dag på sommarjobbet, där fanns en snubbe som hette Simon Folgerö - inget ont om honom. Jag har en dålig vana att vända och vrida på ord, det är någon sorts skada som jag besitter. I vilket fall händer det att jag tänker på vad något blir om man läser det baklänges, ett ord eller ett namn kanske. Så att studsboll blir llobsduts osv.
Då kom det sig att jag ältade Simons efternamn i mitt huvud och vände på det. Öreglof. Öreglof? Det lät ju lite lustigt och jag råkade tänka högt för jag sade öreglof rakt ut.
Simon som satt bredvid såg förvånat på mig och sade:
-Vaa?
Jag insåg att det måste ha låtit konstigt så jag log och upprepade det:
-Öreglof.
-Jaahaaa, sade Simon.
Och det verkade som att han förstod vad jag menade, något som för mig var ytterst otroligt. Jag frågade honom för att göra saken klar:
-Vet du vad det är?
Simon svarade:
-Jag har hört talas om det.
Och det är här ni ska skratta mina damer och herrar.
Vilken jubel-idiot alltså! "Jag har hört talas om det", det är en annan form av "Jag har ingen aning".
Simon har fått lida ganska rejält efter den här incidenten men han får fan skylla sig själv. Numera kan man säga det till honom om man finner honom irriterande. Han kanske ställer en dryg fråga eller ett spydigt påstående, då svarar man bara "Vadå? Har du hört talas om det?"
Då blir han tyst som vore han stum.
Man går miste om mycket, som till exempel: tonfall, ansiktsuttryck, kroppsspråk.
Och en text är bara en text - inget mer.
Jag ska försöka berätta, om ni inte tycker att händelsen är rolig så kan ni väl skratta lite ändå? Bara för att vara snälla.
Det var en dag på sommarjobbet, där fanns en snubbe som hette Simon Folgerö - inget ont om honom. Jag har en dålig vana att vända och vrida på ord, det är någon sorts skada som jag besitter. I vilket fall händer det att jag tänker på vad något blir om man läser det baklänges, ett ord eller ett namn kanske. Så att studsboll blir llobsduts osv.
Då kom det sig att jag ältade Simons efternamn i mitt huvud och vände på det. Öreglof. Öreglof? Det lät ju lite lustigt och jag råkade tänka högt för jag sade öreglof rakt ut.
Simon som satt bredvid såg förvånat på mig och sade:
-Vaa?
Jag insåg att det måste ha låtit konstigt så jag log och upprepade det:
-Öreglof.
-Jaahaaa, sade Simon.
Och det verkade som att han förstod vad jag menade, något som för mig var ytterst otroligt. Jag frågade honom för att göra saken klar:
-Vet du vad det är?
Simon svarade:
-Jag har hört talas om det.
Och det är här ni ska skratta mina damer och herrar.
Vilken jubel-idiot alltså! "Jag har hört talas om det", det är en annan form av "Jag har ingen aning".
Simon har fått lida ganska rejält efter den här incidenten men han får fan skylla sig själv. Numera kan man säga det till honom om man finner honom irriterande. Han kanske ställer en dryg fråga eller ett spydigt påstående, då svarar man bara "Vadå? Har du hört talas om det?"
Då blir han tyst som vore han stum.
Snygg-Erik
Körslaget har ju dragit igång nu och det är ingenting jag följer.
Teven stod dock på och det var körslaget som visades och jag fick se en snabb glimt av Erik Segerstedt (för det är väl så han heter?)
Låt mig då få berätta en liten anekdot.
När jag såg denne "snygg-erik" fick jag en liten flash-back från ett intermezzo när jag gick första året på gymnasiet.
Jag hade lunchrast och var på mcdonald's för att avnjuta en bättre måltid än vad skolans matsedel erbjöd.
Jag hade ätit klart och var mätt och belåten. Jag reste mig upp för att gå därifrån och då mötte jag någon som jag kände igen, jag såg på honom lite längre än den tid man brukar se på folk. Denne man stirrade tillbaka och det verkade som om han kände igen mig.
Jag kunde inte placera honom just då men eftersom jag kände igen honom bestämde jag mig för att hälsa för att inte verka oartig.
-Tja, sa jag till honom.
-Tjena, sa han tillbaka.
Sedan fortsatte jag gå. När jag hade gått en bit kollar min kompis förvånat på mig och sade:
-Känner du han?
Och jag svarar:
-Ehh, jag vet inte, jag kände igen honom från nånstans.
-Det var ju snygg-erik från idol! informerade han mig om.
Aaah, tänkte jag, inte så konstigt att jag kände igen honom. Dessa idol-människor är ju med överallt på TV och affischer och allt möjligt.
Det här är ju verkligen inget som jag skryter om utan jag håller det helst för mig själv, men bara så ni vet har Snygg-Erik sagt tjena till mig.
Teven stod dock på och det var körslaget som visades och jag fick se en snabb glimt av Erik Segerstedt (för det är väl så han heter?)
Låt mig då få berätta en liten anekdot.
När jag såg denne "snygg-erik" fick jag en liten flash-back från ett intermezzo när jag gick första året på gymnasiet.
Jag hade lunchrast och var på mcdonald's för att avnjuta en bättre måltid än vad skolans matsedel erbjöd.
Jag hade ätit klart och var mätt och belåten. Jag reste mig upp för att gå därifrån och då mötte jag någon som jag kände igen, jag såg på honom lite längre än den tid man brukar se på folk. Denne man stirrade tillbaka och det verkade som om han kände igen mig.
Jag kunde inte placera honom just då men eftersom jag kände igen honom bestämde jag mig för att hälsa för att inte verka oartig.
-Tja, sa jag till honom.
-Tjena, sa han tillbaka.
Sedan fortsatte jag gå. När jag hade gått en bit kollar min kompis förvånat på mig och sade:
-Känner du han?
Och jag svarar:
-Ehh, jag vet inte, jag kände igen honom från nånstans.
-Det var ju snygg-erik från idol! informerade han mig om.
Aaah, tänkte jag, inte så konstigt att jag kände igen honom. Dessa idol-människor är ju med överallt på TV och affischer och allt möjligt.
Det här är ju verkligen inget som jag skryter om utan jag håller det helst för mig själv, men bara så ni vet har Snygg-Erik sagt tjena till mig.
Jespers nyårskarameller del II
Min förra lilla årskrönika blev aningen kritiserad och den innehöll tydligen för få viktiga händelser, jag lovade att ta tag i det hela och den här gången sker tillbakablicken i punktform.
Repriser kan dessvärre förekomma.
2008 var året då...
Det får räcka för den här gången, jag ber om ursäkt om jag har glömt något som är av vikt för denne.
Repriser kan dessvärre förekomma.
2008 var året då...
- Stockholmarna firade mer än alla andra, det var nollåttornas år
- William blev tillsammans med Helena
- Jag flög ett flygplan ensam för första gången
- USA fick sin första färgade president
- Jag blev pussad av fyra tjejer - samtidigt
- Spanien tog EM-guld i fotboll
- Berg blev av med oskulden - helt dyngrak med en negress
- Jag klädde ut mig till tjej
- Världen skulle gå under, vid två tillfällen. Jag lever ännu..
- Jag slutade med att spela fotboll - för tredje gången
- En jordbävning mätte 4,2 på richterskalan i Skåne och i delar av Danmark
- Jag införskaffade mig en iPhone - ett mycket bra köp
- Liverpool började Premier League bättre än någonsin och vid nyår var man serieledare
- En stor börskrasch med inflationer och konkurser drabbade företag och människor världen över
- Josefine Bergkvist vid upprepade tillfällen kallade mig ett "jävla as" - oklart varför
- Usain Bolt slog igenom i sprinterlöpning och satte nytt världsrekord på distanserna 100 och 200 meter
- Jag talade med Anna Book och Rongedalsbröderna
- Shit On the Grass vann Division 3C
- Jag tog körkort
- Fidel Castro avgick som Kubas president
- Peter på Canal+ sport sade mitt namn i TV, efter att jag hade skickat in ett bidrag till programmet
- Scandinavian Aviation Academys högste huvud besökte min klass och skällde ut oss ordentligt, med diverse hot
- Jag lärde mig att läsa grekiska bokstäver
- Heath Ledger dog i en tragisk incident i form av en överdos och fick aldrig uppleva hysterin över hans fantastiska skådespel i The Dark Knight - antagligen årets bästa framträdande
- Jag firade jul vid tre tillfällen, 26/9 och 21/12 och 24/12
- Jag var på Lars Winnerbäck-konsert
- Coldplay kom till globen
- Jag debuterade på krogen
- Elin Korpas var nära att vinna mot mig i badminton - endast nära
- Jag flyttade till en lägenhet innanför cityringen
- Hela höstterminen genomfördes utan att kugga ett enda prov, något som inte så många i min klass kan säga
- 1000apor.se lanseras
- Jag startade denna blogg
Det får räcka för den här gången, jag ber om ursäkt om jag har glömt något som är av vikt för denne.
Jespers nyårskarameller
Jag tänker blicka tillbaka lite på 2008 och sammanställa ett litet kollage, det blir antagligen inte särskilt intressant.
Året började helt galet vilt!
Jag började min ganska korta karriär som pimp, får se om jag tar upp den igen vid senare tillfälle.
I februari, närmare bestämt den sjunde blev jag 18 år och dagen efter (den åttonde för er som inte är helt kompetenta inom matematikens underbara värld) började jag övningsköra.
En av höjdpunkterna våren -08 får sammanfattas med denna bild.
Någonstans var det Valborg, och vad gjorde jag? -Jo, jag satt hemma och hejade på Liverpool. Det var en sorglig historia...
Därefter blev det sommarlov och det var en go tid, lite för kort får man säga. Men mitt i där nånstans var det midsommar hemma hos William och det firades enligt svensk tradition med alla dess läckerheter. (Bilden är åt fel håll och jag orkar inte vrida på den, vicka på huvudet!)
Jag hann även med en semester på Kreta som var ganska trevlans. Det finns inga roliga bilder på det så jag tar en till från midsommar, en som jag gillar starkt. Observera att partyhatten fortfarande är på trots detta tillstånd av omedvetande. (återigen en bild åt fel håll, but endure)
Man får inte glömma EM i fotboll, en för Sverige misslyckad turnering men för mannen ni såg längre upp väldigt mycket mer lyckad. Jag var ändå med och hejade fram svenskarna med alla de attiraljer jag kunde hitta. (söt som få bör tilläggas)
Sommaren blev som sagt kort och hösten började med en jävla fart. Någon gång i september firade jag jul - det kan ju tyckas lite konstigt, och det var det också. Jonathan fann sig själv i någon typ av drömscenario - och jaaaa, de pussar varandra!
Mhm, jaha. Hände det något annat roligt? Tjaa, lite kanske. Jag gräver vidare bland bilderna och hittar Hässlös maskerad. Jag vet inte om jag vill kommentera bilden, gör edra egna antaganden.
Jag får ju inte glömma att jag tog körkort i september, den tjugosjätte (26) för att vara exakt.
I övrigt tillbringade jag hösten som en ambitiöst studerande elev.
Vi i klassen slog in skolan med julklappspapper. Jag har tyvärr ingen bild på detta, men visualisera en skola som ni tror är helt inslagen i papper, resultatet ni får multiplicerar ni med tio och ni bör då få en uppfattning om hur mycket papper det var.
Det var även en julmiddag vilken innefattade lite roliga händelser. Jag hade ingen kanonbra bild som ni kanske märker, men det får vara lite symboliskt.
Året har utgjorts av en mängd olika prövningar inom områden i vilka jag inte har varit i förut och det har varit tämligen påfrestande. Det finns dock en man som har hjälpt mig genom denna tid av oro och han förtjänar en plats här.
Allas vår favorit (kanske inte allas) - Alex Schulman
Jag tänkte avsluta med att bli lite sentimental, ta med lite bilder på personer som betyder mycket för mig och sådär, men det gör jag inte. Ingen nämnd, ingen glömd.
Året började helt galet vilt!
Jag började min ganska korta karriär som pimp, får se om jag tar upp den igen vid senare tillfälle.
I februari, närmare bestämt den sjunde blev jag 18 år och dagen efter (den åttonde för er som inte är helt kompetenta inom matematikens underbara värld) började jag övningsköra.
En av höjdpunkterna våren -08 får sammanfattas med denna bild.
Någonstans var det Valborg, och vad gjorde jag? -Jo, jag satt hemma och hejade på Liverpool. Det var en sorglig historia...
Därefter blev det sommarlov och det var en go tid, lite för kort får man säga. Men mitt i där nånstans var det midsommar hemma hos William och det firades enligt svensk tradition med alla dess läckerheter. (Bilden är åt fel håll och jag orkar inte vrida på den, vicka på huvudet!)
Jag hann även med en semester på Kreta som var ganska trevlans. Det finns inga roliga bilder på det så jag tar en till från midsommar, en som jag gillar starkt. Observera att partyhatten fortfarande är på trots detta tillstånd av omedvetande. (återigen en bild åt fel håll, but endure)
Man får inte glömma EM i fotboll, en för Sverige misslyckad turnering men för mannen ni såg längre upp väldigt mycket mer lyckad. Jag var ändå med och hejade fram svenskarna med alla de attiraljer jag kunde hitta. (söt som få bör tilläggas)
Sommaren blev som sagt kort och hösten började med en jävla fart. Någon gång i september firade jag jul - det kan ju tyckas lite konstigt, och det var det också. Jonathan fann sig själv i någon typ av drömscenario - och jaaaa, de pussar varandra!
Mhm, jaha. Hände det något annat roligt? Tjaa, lite kanske. Jag gräver vidare bland bilderna och hittar Hässlös maskerad. Jag vet inte om jag vill kommentera bilden, gör edra egna antaganden.
Jag får ju inte glömma att jag tog körkort i september, den tjugosjätte (26) för att vara exakt.
I övrigt tillbringade jag hösten som en ambitiöst studerande elev.
Vi i klassen slog in skolan med julklappspapper. Jag har tyvärr ingen bild på detta, men visualisera en skola som ni tror är helt inslagen i papper, resultatet ni får multiplicerar ni med tio och ni bör då få en uppfattning om hur mycket papper det var.
Det var även en julmiddag vilken innefattade lite roliga händelser. Jag hade ingen kanonbra bild som ni kanske märker, men det får vara lite symboliskt.
Året har utgjorts av en mängd olika prövningar inom områden i vilka jag inte har varit i förut och det har varit tämligen påfrestande. Det finns dock en man som har hjälpt mig genom denna tid av oro och han förtjänar en plats här.
Allas vår favorit (kanske inte allas) - Alex Schulman
Jag tänkte avsluta med att bli lite sentimental, ta med lite bilder på personer som betyder mycket för mig och sådär, men det gör jag inte. Ingen nämnd, ingen glömd.
Youtube-kändis?
Nytänkande idé
Jag hyrde en film. Jag hade inte sett Arn-filmerna så jag bestämde mig för att det var dags, de är ändå väldigt omtalade och eftersom den första filmen är den mest påkostade någonsin inom svensk film borde den vara värd att se.
Jag hyrde alltså Arn och det var först när jag kom hem som jag insåg att jag hade hyrt del två. Jag hade ingen aning om att den redan hade kommit ut som film.
Eftersom jag redan hade betalat för filmen var det lika bra att jag kolla på den, även fast jag inte har sett den första filmen.
I efterhand kan jag säga att det gick hur bra som helst, nu behöver jag inte se första filmen heller - jag vet ju hur det slutar nu.
I och med detta kom jag fram till att det här är ett tidssparande och mer ekonomiskt sätt att se filmserier som finns i flera delar.
Man ska alltså vänta tills alla delar har kommit ut och sen kollar man bara på den sista delen. Är inte detta en nytänkande idé? Och visst är jag klyftig som har kommit på detta!
Jag hyrde alltså Arn och det var först när jag kom hem som jag insåg att jag hade hyrt del två. Jag hade ingen aning om att den redan hade kommit ut som film.
Eftersom jag redan hade betalat för filmen var det lika bra att jag kolla på den, även fast jag inte har sett den första filmen.
I efterhand kan jag säga att det gick hur bra som helst, nu behöver jag inte se första filmen heller - jag vet ju hur det slutar nu.
I och med detta kom jag fram till att det här är ett tidssparande och mer ekonomiskt sätt att se filmserier som finns i flera delar.
Man ska alltså vänta tills alla delar har kommit ut och sen kollar man bara på den sista delen. Är inte detta en nytänkande idé? Och visst är jag klyftig som har kommit på detta!
