Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Han stiger upp tidigt på morgonen, ställer sig vid spisen och tillagar den havregrynsgröt han alltid intar som första mål på dagen.

Han klär på sig shortsen, t-shirten och joggingskorna. Sedan ger han sig av. Ut och springer över gator, över kullar, genom skogar. Hans steg är fjäderlätta och han liksom studsar vid varje beröring av marken.
De är ett, han och hans löpande.

För han är en atlet. Stor, stark och spänstig. Lika harmonisk som kraftfull i sina kliv. Och överallt dras uppmärksamheten mot honom, liksom hade han någon utomjordisk dragkraft.
Och han är älskad.