Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag ger busschauffören en 20-kronorssedel.

-Hej, ett barn.
-Man måste vara under 20 för att köpa barnbiljett.
-Men jag är under 20!
-Nej, det är du inte.
-Jooooo, jag lovar! Svarar jag och börjar le för att han kollar på mig med en sådan misstroende blick.
-Har du leg?
-Jaa, vänta då. Jag börjar leta i min innerficka och han tycker det tar lite lång tid.
-Äsch, säg vilken dag du fyller bara.
-Sjunde februari. I februari fyller jag 20.
-Men då är du ju 20! svarar han och håller sedeln i sin vänstra hand och han håller den långt bort, som om han tror att jag ska ta tillbaka den. Han tänker verkligen inte släppa det här.
"Februari är den nionde månaden". Påstår han
-Va? Nej! Aja, skitsamma. Ta pengarna. Får jag en biljett?
-Ja, men vänta. Här har du tio kronors växel. Gå nu.
-Nej, jag vill inte ha dem.
-Jo, ta dem. Annars kör jag inte vidare.
-Jaha, okej. Tack då.

Jag tar växeln och går bakåt i bussen och skakar på huvudet. Vilken underlig händelse. Han kunde väl bara ha kollat på min legitimation.