Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Sitter och letar jobb på arbetsförmedlingens hemsida, som en liten lodare.
Och då ser jag det! Jobbet jag vill ha!

Sitta och köra bil i fem veckor. Inget lockar mig mer, och jag är faktiskt inte ironisk. Jag tycker om att köra bil, jag vill ta den till en ny dimension, bilkörningen alltså.

Så jag klickar så snabbt jag kan på annonsen och läser och följer instruktioner och inom fem minuter är jag anmäld. Men sen kommer jag på att det här är ju ett jobb som säkert många vill ha. Hur ska jag sticka ut från mängden?
Äh, vafan! Jag ringer, med en gång ringer jag!

Tjej i lur: Hejsan, välkommen till Student Consulting.
Jeppster: Hej, mitt namn är Jesper Bergman.
Tjej i lur: Hej.
Jeppster: Jag hittade en jobbannons som budbilsförare. Det jobbet vill jag ha!
Tjej i lur: Eh, okej.. Du ansöker om den platsen alltså?
Jeppster: Nej, jag vill ha den platsen.
Tjej i lur: Hmm, du måste anmäla dig på internet.
Jeppster: Det har jag redan gjort, jag har gjort allt! Jag tar jobbet. NU!
Tjej i lur: Det är inte jag som är ansvarig riktigt, jag kan koppla dig till henne.
Jeppster: Låter utmärkt!
Tjej i lur: Åhnej, hon är på semester. Hon är tillbaka nästa vecka.
Jeppster: Men jaha. Kan du inte hälsa henne att jag vill ha det då?
Tjej i lur: Hehe, det funker inte riktigt så..
Jeppster: Joråå, allt funkar!
Tjej i lur: Du får prova ringa nästa vecka.
Jeppster: Okej, men glöm inte att säga att jag har ringt.
Tjej i lur: Jag ska göra mitt bästa.
Jeppster: Asbra! Ha en trevlig kväll!
Tjej i lur: Detsamma, hejdå!
Jeppster: Tack och hej!

Vad tror ni då?

Jag är säker på att ni väntar med samma spänning som jag själv!