Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Ibland drömmer jag mig bort. Det är vid sådana tillfällen jag tänker att jag har allt som jag vill ha det. Läs bara om denna åtråvärda dröm!

Ni känner väl till det här med att man skickar SMS till de olika länens busscentral och sedan får man en biljett i retur? Så långt är ni med. Det måste ni vara.
Dessa bussbiljetter bygger helt klart på någon typ av system som säkert är obegripligt för alla utom de hyperintelligenta människor som ska tolka dem. Busschaufförer, så kallas dem. De hyperintelligenta människorna som tolkar.

Tjaaa, ni kanske tycker er känna igen en något raljerande ton. Ni är helt inne på rätt spår.
Det är bara en hypotes, men visst kan det tänkas att det inte är helt omöjligt att lära sig hur detta biljettsystem är uppbyggt.

Ponera att man har förstått sig på systemet, hypotetiskt talat, då skulle man passa in i mitt drömmeri! Sätt er in i tanken att kunna åka gratis buss i stan! Hur härligt skulle inte det vara?!

Betänk också att de flesta länen i Sverige använder samma typ av system och att en kännedom om systemets uppbyggnad skulle fungera inte bara i ens eget län utan också i landsomfattande utsträckning.

Om man nu var så lycklig att man kände till systemet, då skulle man utan problem kunna ändra några siffror i ett vanligt SMS och helt plötsligt har man en ny giltig biljett! Har man dessutom praktiserat detta rövaruppsåt några gånger skulle man kanske rent av klara att skapa en ny biljett när man är på väg in i bussen. Det här är förstås fortfarande mycket hypotetiskt.

Jag har hört talas om att det finns sådana här personer, som har lyckats med att ta sig igenom det futila säkerhetsskydd som omger biljettförfalskning. Men jag tänker inte nämna några namn. Officiellt sett vet jag inga namn.