Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Klagomålen mot SJ florerar till skillnad från växtligheten under vinterhalvåret. Jag menar att det hela har gått i överdrift. Nu kritiseras tågtrafiken av ren slentrian.

På ett möte på jobbet i veckan presenterade en gruppchef ett nytt tillvägagångssätt som hade beprövats den senaste månaden. Hon beskrev det lite först och konkluderade sedan: "Det har verkligen gått bra.. jaa, det går som tåget!"

En snabbtänkt åhörare svarade: "Oj, som tåget? Det är väl inte bra?!" Varpå alla i salen bröt ut i skrattsalvor.
Jag menar att det som uppmärksammas med SJ är de tågen som inte kommer i tid. Eller inte kommer alls. Det finns faktiskt en stor skara tåg som verkligen "går som tåget". Tänk på det innan ni slentrianfördömer SJ.

Jag hittade en väldigt intressant korrespondens på SJs hemsida över klagomål.

Här är det Anders Blaxhult som är lite upprörd och hör av sig. Hans synpunkt är verkligen idiotisk. Jag hoppas för hans egen skull att han skrev den för att driva gäck. Såhär yttrar han sig:

Hej lokföraren!
När man kommer med tåg söderifrån till Stockholm C brukar det vara ett utrop ungefär vid Årsta Holmar att ”vi närmar oss nu Stockholms Central”. Om jag steg på i Malmö har jag väl närmat mig Stockholms C de senaste 4,5 timmarna!
Anders Blaxhult
Stockholm

Vid det här laget undrar jag vad som egentligen pågår. Likväl tycker jag att lokförarens svar var mycket träffsäkert och jag kan väl låta det tala för sig själv:

Hej Anders!
Vilket korrekt och roligt iakttagande. Hårddrar man tanken så närmar du dig även Malmö om du fortsätter "en bit till" runt jorden. Under resans gång har vi också närmat oss den oundvikliga döden. Men det ropar vi inte ut. Även om det är en helt korrekt uppgift.
Med vänliga hälsningar Peter

Episk sekvens på Blue Moon Bar igår. 

Smalare än Thord, ett band, spelade på scenen. Det var ganska bra drag och jag har gjort det till en vana att stå längst fram när just Smalare än Thord spelar.

Jag ser en tjej, som också står längst fram, räcka sin telefon till sångaren. Det är tydligt att hon har skrivit ett meddelande till honom. Han nickar och ger tillbaka telefonen.

Jag får en snilleblixt! Jag ska göra samma sak. Faktum är att jag har en tröja från bandet där det står Smalare än Thord. Jag lyckades nämligen roffa åt mig den sist de var där och spelade. Då jag också stod längst fram..

Jag funderar över vad det är jag ska skriva och min kompis David hjälper mig på traven och uppmanar mig att skriva "Ge mig en tröja"! Och det fanns ju en viss logik i det, eftersom jag fick en förra gången.

Det luriga är att jag missuppfattade meningen. Det var ju ganska högt ljud framme vi scenen. Istället skrev jag "Ge mig en blöja" och räckte fram min iPhone.

Sångaren som jag gissar är just Thord tar emot, läser och börjar skratta. Han backar tillbaka till sin trummis och visar meddelandet och de skrattar tillsammans. Han återlämnar därefter min telefon och David undrar varför de tyckte att det var så kul.
David läser också meningen. Hans tur att skratta. "Ge mig en tröja"! sa jag, sa han.

Det var väl skojigt hörrni?! SKÖJIGT!!

Ni kanske har kollat lite på melodifestivalen i år. Det har varit oförskämt dåligt. Jag har dock hittat en person som påminner om en annan liten spellevink.

Vad tycker ni?



Gollum i Sagan om Ringen?



Loreen i Melodifestivalen?


Ja, eller hur?! INTE HELT OLIKT VA?

for I have sinned.

Jag har vikit hädan för min egen trötthet. Olydigt av mig. Sedan jag införskaffade mig mitt träningskort har jag varit högst stringent och inte tillåtit mig själv att skjuta upp träning en enda gång.

Idag blev min första gång. Tusan! Men jag behöver det. Det känner jag. Jag har varit ofattbart trött hela veckan, jag har snoozat som aldrig förr. Även fast jag brukar vara hyfsat morgonpigg.

Klimax nåddes idag då jag med tanke på min kondition drack fyra starköl igår kväll. Jag gick till sängs strax innan midnatt och min sömn var alldeles för otillräcklig för att återställa mig till idag. Dagen har varit som ett maratonlopp, ni vet, de tar ju aldrig slut. Och jag har vid flera tillfällen varit på vippen att slumra till. Skämmes!

Energin till träningen är lika obefintlig som värmen utomhus.

Är det kärlek när någon har etsat sig fast i min hjärna? Varje gång jag får en ledig stund, då ingenting annat ockuperar mitt sinne, då kommer tanken på henne fram. Är det kärlek?

Jag kramar min kudde när jag ligger i sängen, jag vill att den ska vara hon. Med sina mjuka armar, hennes mjuka och spensliga kropp. Hennes doft som helt obarmhärtigt tränger sig in och förblindar mina tankar. Är det kärlek?

Jag ringer henne och känner hur det pirrar i magen, det är med skräckblandad glädje jag hör hennes ljuva stämma svara. Jag vill så gärna tala till henne, höra hennes andning, hennes fnissande, hennes lugn. Men samtidigt är jag nervös, vad ska hon tycka om mig? Är det kärlek?

När hon är glad blir jag glad. När hon är ledsen blir jag ledsen. Mitt sinnelag är liksom en återspegling av hennes, fast fördröjt. När jag träffar henne och sedan tvingas lämna henne drabbas jag av akut ångest. Jag vill inte leva så här, jag behöver henne!

Mörka är mina tankar när hon är borta. Jag blir dyster. Jag försöker dämpa min melankoli genom att kontakta henne. Säga något vänligt. Så att hon är vänlig tillbaka och räddar mig.

Är det kärlek?

Är det kärlek när avsaknaden till henne tynger hela min vardag och vetskapen att vi snart ska ses ger mig omåttlig energi? Är det kärlek?

Är det kärlek när .. ?
Är det kärlek?

Jag har indirekt tagit Martinas recept. Tror jag.
Så nu ska vi laga mat hörrni! SPÄNNANDE!

Börja med att slå på ugnen på cirka 200 grader.



Hoppsan.. Dåligt fokus! Men hur som helst. Stek köttfärs och tillsätt tacokrydda.



Här har ni ingredienserna.



Ni ska förresten koka pasta också! Häll sedan upp pastan i lämplig form. När den är kokt alltså, Herregud!



En konserv med majs. Det går bra att öppna den upp-och-ner. Tyckte det var ett kul experiment. Najs majs!



Ovanpå pastan häller ni tacoköttfärsen och fyller därefter på med majs.



Tryck ner lite nachochips för att verkligen betona användandet av majs. Najs majs!



Osten är viktigast av allt. Det är den ALLTID. Hör ni det?! Osten är viktigast!



Snåla inte för bövelen! Mycket mycket mycket ska det va!



Smacka in röran i lämplig ugn (helst er egen) och låt den stå 10-15 minuter. Det viktiga är att osten smälter.



.....



Lägg upp på en tallrik och avnjut!



Glad, mätt och belåten skäggig man!

Glöm inte att dokumentera med bilder och skicka gärna till [email protected] så att jag får ta del av era egna knep i köket!

Bon appetit!

Min syster är ju något av en förebild för mig. Det får man säga. Och jag följs ständigt av hennes övervakande och beskyddande. Det innebär ofta att hon kommenterar det som jag företar mig. Hon fäller uppmaningar titt som tätt. Och i egenskap av att vara bror lyssnar jag inte på detta. Jag vet ju bäst! Det är sen gammalt. Jag har aldrig fel. Jag behöver inte lyssna.

Likväl kan jag göra undantag ibland. Det är inte ofta, men det händer. Vissa gånger faller jag faktiskt ifrån mina väldigt invanda beteenden. Och av någon anledning uppskattas det alltid.

Jag pussade min mamma på kinden på alla hjärtans dag. Inte för att jag ville, men för att göra henne glad. Hon blev alldeles till sig.. började fnissa och blev nästan generad. Hon undrade om jag hade druckit alkohol eller tagit någon annan drog. Men hon uppskattade ändå gesten.

Så nu när jag har gjort min mor till viljes denna vecka kan jag väl lika gärna min syster till viljes, av bara farten liksom. Därför ska jag skriva lite om kärlek, för det är en innerlig önskan från henne.

Och det här blir ju klurigt inser jag.. Vad ska jag skriva?? Jag ger mig själv lite betänketid för att se om jag kan få till några bra formuleringar. Titta in om en dag eller två så kanske ni får se resultatet!


Har ni för övrigt några egna önskemål på teman kan ni väl kludda lite kommentarsfältet. Det bits inte, jag lovar!

Bianca vill inte alltid vara med på bild. OFTAST. Men inte alltid.



Daniel är hungrig. Neerå. Han har bara problem att hålla käften.



Om trötthet hade ett ansikte skulle det se ut som som vår kissekatt.



Johan är en härlig kille egentligen. Neerå. Det är han inte.



Hässlö flygbana och gubbe med kal fläck på huvudet. 



Passerande cyklist som jag tyckte var kul att fotografera.



Hästar i ett centralt beläget garage. 



Dansande jeppster.. Neerå. Men kolla vilken fin slipsknut!



Öldrickande jeppster.. Så jävla cool också! Neerå. Mest sliskig. Fast på ett härligt sätt.

Vissa dagar känner jag att jag har lagt ut så mycket pengar redan att jag lika gärna kan lägga ut lite till. Som idag.

Jag hade en tid inbokad kl 08.15 i Stockholm imorse. Jag är väldigt paranoid överlag och speciellt när det gäller att passa tider. Särskilt idag kände jag ett starkt behov av att vara i tid. Att jag en månad i förväg hade köpt tågbiljetter för min resa både fram och tillbaka var inte ett smart drag med tanke på SJs pålitlighet. Kostnad 224:-

Mitt tåg skulle komma fram 07.53 och jag vet att det är naivt med 22 minuter som säkerhetsmarginal men det fanns faktiskt inget annat alternativ. När tåget var försenat redan innan det avgått beslöt jag att åka bil. Det innebär att jag även var tvungen att ta bilen hem. Den kan ju inte stå kvar i Stockholm. Alltså är tågbiljetterna redan slösade. Väl framme i Mörby centrum, och bilen till trots redan sen på grund av kö i rusningstrafiken, fick jag betala 180:- för parkeringsbiljett.

Tunnelbanebiljetten från Mörby till centrum kostade 80:- fram och tillbaka.

Vidare impulsköpte jag en cardigan förr 399:-, bjöd Mathias på fika för 128:-, köpte lunch för 85:- och som en najs avslutning köpte jag en parfym för 495:-.

Fint.

För övrigt har jag gått tillbaka till min över-ironiska stil. Den ligger mig så nära hjärtat. Det var så himla jobbigt att avstå ifrån den.

Det fanns en tid när jag tyckte om födelsedagar. Jag vet när mina kompisar fyller år. Jag brukade se till att gratulera dem på deras dag och det var alltid uppskattat.

Jag är säker på att jag var orsak till en del glädje. För det är faktiskt ganska trevligt att bli gratulerad. Men sen kom Facebook.. Sajten som tog bort allt som fanns att uppskatta kring födelsedagar.

Nu slänger man iväg ett grattis var och varannan dag av ren slentrian. Det finns inte längre något värde i att gratta någon på födelsedagen. För mig är det jättetråkigt. Nu tror folk att jag har sett deras födelsedag på Facebook och då är det inte roligt alls. Det är så vardagligt. Charmen ligger i att dagen är speciell för just en själv.

Nu har jag skrivit om samma sak på olika sätt och det finns ingen röd tråd egentligen. Det blir så när jag är upprörd.

I ren protest har jag tagit bort informationen om min egen födelsedag på Facebook. Resultatet är att ingen vet att jag fyller år. Men jag föredrar det framför en slentrianmässig hälsning.

Som tur är finns det ett, förvisso fåtaligt, antal som vet när min dag är. Och de gör mig glad på riktigt! Det vittnar om att de på något sätt har bemödat sig med att lägga min dag på minnet. Det uppskattar jag.

...from Joseph who always sat beside her

För att det här är världens bästa scen. Från världens bästa film. Och med världshistoriens mest underbara låt.
Om jag har en tendens att överdriva? -Kanske.