Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Det har för mig varit en lång vecka. Med betoning på lång. Så prova att säga det igen med den betoningen.

Det har för mig varit en lång vecka.

Jag kan väl sammanfatta den med att jag har haft en massa sömnbrist. Min studiemotivation har varit ofattbart låg och jag kan verkligen inte skrida till verket. Hur mycket jag än försöker så fungerar det inte. Min hjärna har totalthavererat, den har tagit semester. Förhoppningsvis är den snart tillbaka.

En annan sak med min hjärna för tillfället, den tänker för mycket. Och på fel saker. Jag börjar med att fundera på min studiesituation och sedan omvandlas tankarna till något helt annat. Gång på gång.
Nu när jag tänker på det kommer jag på precis det rätta ordet för hur jag känner mig;

Distraherad.
Distraherad och trött.

Jag tänkte skriva en krönika för ett tag sedan. Jag skrev den faktiskt, fast bara halva. Jag skrev inledningen och avslutningen, sedan skulle jag skicka in skiten till VLT och tjäna en slant. Men det gick ju käpprätt åt helvete. Jag hade antagligen fått betala för att den skulle få vara med i tidningen.
Men i brist på fantasi kan jag väl lägga upp det som jag åstadkom i alla fall.
Det är mitt favoritämne dessutom.

Kvällen den fjortonde april 2009 är en kväll jag sent kommer att glömma.
Liverpool stod inför en till synes omöjlig uppgift. Tre mål på Stamford Bridge. Det går inte! Men sen är dem ju Liverpool också, Kings of Comebacks.

När laguppställningen släpptes och jag fick höra att ikonen och mittfältsdynamon Steven Gerrard skulle se matchen från läktaren försvann den lilla gnista hopp som jag hade.
Jag var beredd att ta av mig hatten för Chelsea och tacka och bocka. Det var avgjort. Det var över.
Men Liverpools ideologi lyste klarare än den ljusaste stjärnan över London den här kvällen. Du är aldrig ensam, you'll never walk alone. Ge aldrig upp.

Benitez ställde upp med en perfekt Benitez-strategi. Planen var lika simpel som genial, slå Chelsea där det tar hårdast, ta bort Michael Essien.
Liverpool inledde lysande och efter en halvtimmas spel stod det 0-2 på resultattavlan. Vad hände? Det här är inte möjligt, tänker jag samtidigt som det inom mig växer en tro på att Liverpool kan ta hem det här.

Men sen är Chelsea inte ett ordinärt lag heller. Att klubben rent ekonomiskt borde gå minus vore det inte för en rysk miljardär säger väl lite om dess lagbygge. De spelar inte på samma villkor som de andra lagen, högst upp sitter en oljeshejk som äger obscent mycket pengar och spenderar dem liksom hade de inget värde.

Här någonstans tog min uppfinnerikedom slut och jag hoppade raskt till slutet.

Man ska älska sitt eget lag, inte hata andras. Men jag hatar Chelsea. Mer än något annat. Jag hatar dess ägare, dess ledning, dess spelare. Vad var Chelsea innan Abrahamovic köpte klubben? De var ingenting. INGENTING. De har ingen historia, de äger ingen passion, spelare lojala till ingen flagga. De spelar endast för sig själva.

Det finns detta till trots, en profil som bör nämnas i Chelsea. Didier Drogba.
Jag både hatar och älskar Drogba. Jag älskar honom för att han är så bra och jag hatar honom för att han är så bra. Han är som fotbollsspelare komplett, han gör allting rätt och han är den idealiske anfallaren.
I en fotbollsanalytikers ögon kan man inte få nog av mannen, med mina Liverpool-ögon vill jag inte veta av honom.
Han är fööör bra.
I matchen mot Liverpool fick han Torres att framstå som "el niño", som ett barn.

Allt som allt en fantastisk fotbollsmatch. Liverpool gick inte vidare, men de kan likväl behålla sin stolthet. Att göra fyra mål på Stamford Bridge hör inte till spelarnas 'every-day-job-description'.

Jag har, i samråd med Karin, kommit fram till det nu.

Hon är ett as!

Och jag tänker inte ge vika för ett as. (tror jag)

Jaa, jag hoppas ni uppfattar min determination.

EDIT!
Jag vill bara klargöra att det inte är Karin som är aset, men hon var med att fastställa skiten.

Sluttampen, visst säger man så?

Finalen dagas, snart är den här och då är det bara återhämtning som gäller. Men tills dess, fram tills dess, då ska man jobba som ett as. Studera som voro man en studiefanatiker.

Från och med nu ska jag studera 25 timmar om dygnet! Jag ska göra det åtta dagar i veckan, och vet ni hur många procent jag ska ge? Va? Vet ni det?

-Joo, 110%!

Jag tänkte prova på det som så många bloggare gör, att beskriva vad man själv har gjort. Det är ett format som återkommer överallt. Så ni får ha överseende med att jag inte riktigt vet vad jag gör här.

Förra fredagen satt jag hemma för mig själv.
Jag hade bjudit in en dam, men denna infann sig inte på kvällen i fråga. Det var ju lite synd. Men jag hade det mysigt ändå, jag har nämligen inga problem med att vara ensam hemma. Det är bara skönt och fridfullt och väldigt fritt.

Jag bakade chokladbollar och lagade mat och sedan åt jag maten framför teven och jag kollade på filmen som jag hade hyrt. Riktigt gött var det.
Till efterrätt åt jag chokladbollar och körsbärstomater. Ni vet de här små röda jävlarna? De är ju helt ljuvligt goda.

Filmen jag kikade på var Batman - The Dark Knight. Galet bra film, jag såg den tre gånger under själva hyrandet så man kan väl säga att de 19 kronorna gjorde valuta för pengarna.

Det är ju egentligen konstigt att jag tycker om att kolla på samma filmer om och om igen. Det känns inte alls äventyrligt. Men förändringar är inte min grej. -Nej, det är det inte.

Det får mig att tänka på ett citat ur filmen.

Joker: It's simple. We kill the batman.
Maffiaboss: If it's so simple. Why havent you done it before?
Joker: If you're good at something, never do it for free.
Maffiaboss nr2: How much do you want?
Joker: I want half.
Maffiamedlem: Ha-ha. You're mad!
Joker: I'm not....No, I'm not.

Jaha, det här blev ju inte alls sammanhängande. Precis som det så ofta blir.

Jag är ju väldigt finurlig och mogen ibland, det får man säga. Se bara på detta!
Läser ni förresten twitterinläggen ute till höger? Där får man veta lite mer uppdaterat vad det är jag håller på med.



Av någon underlig anledning blir bilderna vända åt fel håll, det här är något jag inte orkar redigera så man får tänka att den ska vridas 90 grader åt höger eller så vänder man på huvudet eller nåt..





Ser ni vad som står på den här bilden? Det var svårt att få med hela texten, det ska stå "HATA CHELSEA" i alla fall, ni kan ju fundera lite på det budskapet..

Jag är på väldigt skojfriskt humör idag, helt fantastiskt är det. På allvar alltså.
Jag har hittat ett citat som jag tycker är ganska kul, ni kanske inte delar min uppfattning. Jag tycker att det är väldigt talande.

"Sleep is an excellent way of listening to an opera."

Om man känner att man har lite för mycket fritid, så kan man gå in och läsa på den HÄR sidan. Det kan vara kul läsning ibland, och mindre kul läsning andra gånger. Hur som helst är det bra i en mer litterär åskådning.

Vet ni vad en kartell är? Det är ett uttryck för en sammanslutning mellan företag, oftast olaglig, där de bestämmer att de ska göra eller inte göra vissa saker för att själva tjäna på det.

Det kan till exempel vara att bensinmackar kommer överens om att inte sänka bensinpriset mer, för då börjar de att tappa inkomster. Och som ovan nämnt är det olagligt.

Jag vill mena att det under många år har existerat en kartell mellan korv- och korvbrödsföretagen. Kommer ni ihåg när man var lite yngre och skulle köpa korv med bröd? Då var det alltid så att korvarna såldes i tio-pack och korvbröden i åtta-pack, något som ju är väldigt opraktiskt. Då var man tvungen att köpa två förpackningar korvbröd för att ha ett bröd till varje korv. (Jag hoppas att ni inser problemet, annars rekommenderar jag att ni söker vård)

Hur som helst kom dagen då ett nytt korvbrödsföretag började tillverka tio-pack, det här innebar att man köpte deras korvbröd istället och de företagen som tidigare hade sålt i åtta-pack fick lämna sin kartell.

För det har funnits en kartell.

Jag var idag inne på en affär som sålde underkläder. Ehh, mest kvinnliga underkläder faktiskt. Eller jaaa, bara kvinnliga underkläder om jag ska vara helt ärlig.
Väl inne i affären kan jag inte säga att jag kände mig bekväm, det skulle vara fel att säga så. Detta till trots stannade jag en tid där inne.
Jag flanerade omkring och jag försökte verkligen hitta något som kanske kunde intressera mig, jag hade nästan givit upp hoppet när jag hittade en, ehh, lapp. Eller det var snarare en anvisning, ett litet plakat skulle man kunna säga. En sorts manifestation.

Det jag läste på plakatet gjorde mig aningen förbryllad. Jag var tvungen att skriva upp denna text. Den lyder som så:

"Runda, tunna, mjuka, distinkta; varje dag bjuder du som kvinna omgivningen på en enastående vacker upplevelse med dina former. I vårt Shape sortiment hittar du dessutom tillbehören som hjälper dig att framhäva din naturliga silhuett.

Stoltsera med tillsvarvande under den tunna klänningen, fint lyft i den omfamnande omlottsblusen eller ett snyggare fall i kjolen. Du är vacker!"

Jaha, vad är egentligen det här då? -Jo, det är en provokation mot män, och en sorts omvänd diskriminering.
Här inne, i detta land av trosor, behåar och strumpbyxor regerar kvinnor, dem är starkast och vet bäst och för en gångs skull känner de sig överlägsna.

Fyfan i helvete. Detta dravel om jämställdhet förlorar hela sin substans här. Det enda det orsakar är att jag som man känner mig diskriminerad. Var det här dess syfte? Va? Var det så?