Väktarna som aldrig fick som de ville
Jaaa, på allvar. Vi alla hatar väl någonstans krogvakter.
De är ett så sorgligt släkte, men likväl kan jag inte tycka synd om dem.
I helgen var det utgång och jag stod och köade för att komma in på vad som verkade bli en trevlig kväll. Av någon underlig anledning hittar jag en öl i min innerficka. "Märkligt!" Tänkte jag, men det var endast en god nyhet (i flera bemärkningar).
Men då händer det förstås. Den jävla vakten kommer fram till mig med hotfull uppsyn. Och det mest beklämmande var att han upptäckte ölen på nolltid, liksom kände han det på sig. Då är det illa gott folk! Riktigt illa!
"-Hörru du!" Röt han. "Du gör dig av med den där illa kvickt, annars kommer du inte in. Det är olagligt att dricka innanför cityringen."
Men vafaaan. Jävla idiot.
Jag som vet att man inte ska reta upp vakter motstod frestelsen att käfta emot och sa att jag skulle göra honom till viljes.
Sextio sekunder senare. Jag har inte gjort mig av med ölen ännu. (men jag ska alldeles strax)
"-DU där, var jag otydlig senast? Nu gör du dig av med den annars släpar jag dig till polisstationen."
"-Nej, jo, jag förstod precis" Svarade jag och makade mig iväg runt hörnet.
Väl utom synhåll svepte jag ölen och gick sedan tillbaka in i kön. Men det jag undrar är förstås:
Vad är vakters problem? Va? Vad är det med dem? De måste helt enkelt haft en svår uppväxt, kanske varit sådana som blev mobbade.
Fyfan.
Förmiddagsmetaforer
Jag tycker om liknelser och jag vill gärna tro att jag är duktig på dem, något som väl ändå är felaktigt.
Hur som helst, här är mina egna kreationer.
Du är likt en ur jorden nyuppsprungen blomma, som har dina levnadsdagar och fagerhet framför dig men likväl är du redan vacker.
Hon är lika skön som gräset är grönt om sommaren, som snön är vit om vintern, som himlen är blå om dagen.
Hon rörde sig lika harmoniskt som en krusning på havet, som en fågel som seglar mot vinden.
Hon är som en giffel, till utsidan ganska likgiltig men väl däri helt magiskt underbar.
Liksom träd ryggar mot vinden, liksom stenar formas av havet viker jag hädan för dig.
Hon är lika motstridig som laxens lek i älven.
Du hör här hemma som måsens skri vid hamnen, som duvans skrockande i staden, som svalans lek mot skyn.
Liksom tågets väg över rälsen, liksom flyttfågelns väg söderut, liksom vattenfallets väg nerför så har du din väg framför dig.
En stor silo skjuter upp i hamnen, lika opassande som att rapa vid en fin middag, som ett grönt kors i Sveriges flagga, som Liverpool utan Gerrard.
Mitt i detta industriområde står ett fåtal träd och de liksom lyser av hopp, liksom en solstråle genom ett molntäcke, liksom en leende man på bussen.
Att vänta ett samtal
Jag bär med mig telefonen överallt och när jag vid ett tillfälle glömde den rusade jag till dess plats och liksom maniskt kontrollerade när jag missade samtalet. Men det hade inte ringt, förstås. En påstått smart människa försökte insinuera att jag kanske borde ringa upp, men det kan jag inte, av oförklarliga skäl.
Hela dagen har jag väntat. Jag börjar inse att det inte kommer att ringa.
Varför? Fan.
The shadow is upon us. The end has come.
Överskriften kanske är lite väl klyschig. Men jag ansåg att inget bättre än ett citat från min favoritfilm skulle vara bra nog för mina favoriter. Synd att jag inte har bild på fler bara.
Jag saknar er, allihopa!
Svensk sommar.
Tiden går och när klockan är 10.45 så händer det. Då är dem i fullt antågande, cumulusmolnen. Detta Guds förbannade fenomen som alltid hemsöker svenska somrar.
Fan i helvete.
Redan när jag får se skymten av det första molnet kapitulerar jag. Det är över.
Idééééébrist
Mina idéer är typ slut, och senast jag skrev ett inlägg om att så var fallet kom jag på en massa saker att skriva om. Detta är alltså min förhoppning.
En annan metod jag använder är att försöka ta mig igenom en jäkla massa litteratur för att få inspiration. I egenskap av blivande krönikör så får man ju bara inte ha slut på idéer! Då kanske jag blir sparkad och det skulle ju vara hemskt tråkigt, oooh så tråkigt det skulle vara.
Det här får mig faktiskt att vilja berätta om en anekdot som fick mig att fnissa för en tid sedan.
Jag och Josefine var ute på promenad, vi pratade om högst banala saker och helt plötsligt, från ingenstans, hör jag henne utbrista:
"Oooohh, jag har fyra citroner i mitt kylskåp"
Då skrattade jag. Det kan ni också göra. Ha-Ha-Ho-Ho.
Jag medger att det inte var så lustigt såhär i efterhand..
Tomt
Jag är djupt försjunken i tankar och allt jag känner är en sorts tomhet. Min värld har helt plötsligt och på samma gång odramatiskt delats in i två, den ena delen är min skolgång, den andra förblir oviss för mig.
Vädret speglar precis min sinnesstämning. Det är grått, kallt, dystert och ett ihållande regn som inte tycks ha något slut.
Jag behöver en vinternatt med en stjärnklar himmel och så där isande kallt att mina extremiteter långsamt domnar bort.
Då blir min tankegång lika klar som himlen ovan mig. Men det är lång tid kvar tills vintern är här..
Dag innan söndag och efter fredag
"Är det dags att gå upp?" Funderar jag i mitt sömniga tillstånd.
-Nej, inte idag. Nu har jag inga tider att passa längre. Förutom på onsdag, men annars har jag ingen tid i världen jag måste passa.
Det känns för mig sjukt och faktiskt en smula oinspirerande. När man i många dagars, veckors och till och med i månaders tid har varit ansatt av konstanta studier och plötsligt inser att det inte finns något mer att göra blir jag endast rastlös.
Frågor pluppar upp inom mig liksom bubblorna i kolsyrat vatten, en efter en i oregelbundna men samtidigt snabba intervall.
Vad ska jag göra nu? Ska jag börja spela fotboll igen? Ska jag åka bort? Kan jag somna om igen och hoppas att jag vaknar och har ännu en hög med skolarbeten att genomföra?
Den senaste frågan är det bästa alternativet, och det orimligaste förstås.
Kommande fredag tar jag studenten och det känns lite konstigt att uppge att det är något jag inte ser fram emot, av flera skäl.
Min utbildning
Jag tänkte därför att det skulle vara lite skoj att rada upp några minnesvärda citat. Dessvärre har jag råkat radera mitt dokument med citat... Men jag börjar och säga några som jag kommer ihåg, och om man vill får man fylla på.
Då är alla nöjda och glada och inte minst jag.
"Man tror att det är köttfärspaj, men det är glasbitar där i"
-Jacob Lindforce
"Cessnan är som ett flygande kylskåp med motor"
-Andreas Svensson
"Du kan lika gärna slå mig med en lätt frusen utemöbel!"
-Jacob Lindforce
"I'm a fucking pilot baby"
-Johan Norberg
"Tänk er en ölburk i kylen.. nej, förresten, tänk er en colaburk"
-Henrik Carlstedt
[Fysik-Jenny har precis ramlat över något under en genomgång i klassrummet och åstadkommer ett förfärat tjut]
"Det är ju inte helklass i alla fall"
-Emelie Bertling
Jag älskar..
Som Socker till exempel..
