Det som får mig att fnissa
Där finns stort utrymme för mänskliga fel, särskilt sedan man har gjort samma sak 300 gånger och försöker hålla någorlunda bra arbetstempo.
Bilden ovan visar att Jesper också kan göra fel, här är ett exempel på när han skickade in en massa papper till Nordea i stället för Länsförsäkringar. Jaha? Det tyckte ni var kul va? Skratta på bara.
Jag tycker det var en ganska snäll kommentar jag fick ändå, och jag blev även önskad en bra dag!
Men det finns även utrymme för Jesper att briljera, att få en lite personlig touch på det hela. Jag fick ett önskemål om att handlägga ett ärende snabbt, då kunden var i en jobbig situation. Jag lugnade honom och sade att jag skulle fixa saken om han markerade sitt brev med en särskild text. Och jag tipsade om att han skulle använda en "post-it med kontrasterande färg".
Och som han lydde! Jag tog tag i saken snabbare än blixten. Och jag fnissade även åt han prompt tog mina ord bokstavligen!
Vad händer?!
Flera gånger under min nattsömn vaknar jag till. Alltså, två eller tre gånger, ibland fyra. Och vad gör jag när jag vaknar? Det är alltid samma procedur; Jag sträcker mig efter iPhonen och kollar min mail. Vad är det för trams? Jag har blivit helt manisk vad gäller min e-post. Ständigt går jag in och kikar. Vill någon ha tag i mig, skicka ett mail för fan. Jag kommer svara inom en halvtimme, det garanterar jag. Både om natten och dagen.
Det huvudbry som stör mig mest är att min sömn blir avbruten. Jag vill sova.
Det här är bara en parentes, som möjligen går in under samma ämne. Har ni någon gång reflekterat över spänningen med att sms:a när man halvsover lite? När man vaknar morgonen efter vet man om att man har fört en diskussion men man kommer inte alls ihåg vad den handlar om. Då kan man läsa om allt och på nytt förundras över vad mottagaren har riposterat precis som man förundras över sina egna svar. Mycket kul!
Natt
Det har varit förvånansvärt bra väder ett tag nu, på grund av en högtrycksrygg. Det bästa med högtryck är nätterna.
Det finns ingenting jag älskar så mycket som en stjärnklar natt. Då blir jag alldeles utom mig av patetik.
Jag och en mycket god vän, en av mina bättre, stod ute i en lund långt efter mörkrets inbrott. Allt var tyst och stilla. I närheten stod plommonträd med mogna plommon. Vi plockade frukterna i skenet av en gatlykta och vi stod där länge. Hur länge kan jag inte säga, för i detta tillstånd av lugn blir man helt tidslös.
Vi kanske stod där i fem minuter, eller i två timmar. Men jag kunde ha stått där i all evighet, det vill jag mena.
Där fanns inget som kunde störa. Där var endast ett grönområde och några, i närheten belägna, nedsläckta hus.
Himlen var vackrare än någonsin och jag såg upp i den och levde mig in, jag tyckte att jag var en del av den. Likväl greps jag av en känsla av fullständig meningslöshet när jag stod och såg upp, i detta ofantliga djup, vad är jag? En obetydlig del av en storhet bortom allt förstånd.
Som ett sandkorn i Sahara.
The International Day of Peas
Igår pratade vi lite om världsfredsdagen. Idag är det den internationella ärtdagen. Nehe? Ni har inte koll på det heller. Va fan är det med er? Era sorgliga jävla as.
Har ni ingen tillgång till media kanske? Är ni som Oscar som gick i min klass förut som inte hade någon TV, allmänt känd som Oscar utan TV. Jag trodde det hela var en skröna, ett påhitt, tills jag fick höra om hans syster. Alice utan TV.
Men det är absolut inte min poäng!
Jag blir på allvar förargad över att folk inte har koll på ärtdagen. Här har jag ätit ärtor hela dagen och jag stod och hängde på låset till ICA Maxi för att jag trodde att det skulle vara en så stor rusch mot ärtorna. Jag köpte tio paket och när jag på kvällen vandrade hem från jobbet och sprang in en snabbis på COOP var där massor med ärtor kvar.
TYCKER FOLK INTE OM ÄRTOR, KANSKE?
International Day of Peace
Inte en jävel har koll på det vad det verkar. Jag har upplyst flera människor idag men alla har givit mig samma reaktion. "Fredsdag?" säger dem och rynkar på ögonbrynen "Finns det en sån?"
Och JAAAA. Det gör det faktiskt. Och hör här.
Idag för några år sedan räddades 1,4 miljoner barn i Afghanistan från polio. Det är väl ändå en handling av fred värd att hylla.
Så vad har ni gjort idag för världsfreden? -Själv har jag inte överansträngt mig. Det känns som att det är en "lost cause", som att man jobbar i både motvind och uppförsbacke. Jag har försökt vara snäll dagen igenom, och det brukar aldrig sluta bra. Men det är själva försöket som räknas.
Minns ni när man skulle ha på sig röda kläder för att rädda munkarna i Burma? Lite så känns det här med världsfredsdagen. Lite meningslöst. Det var inte en jävla munk som mådde bättre för att jag hade på mig en röd hood-tröja. Precis som världen inte är ett dugg närmare fred för att jag säger åt min kompis att inte snacka skit om muslimer.
Bra deal?
Jag har köpt ett restauranghäfte för 200 kronor. Med detta häfte har jag förmånen att köpa två maträtter till priset av en.
Min kompis och jag brukar använda mitt häfte. Vi kollar igenom det och sen hittar vi något som låter gott. Ahhh! En Big Mac-meny på McDonald's! Det tar vi. Det kostar ju bara 31 kronor om man delar. Så vi går dit och jag betalar, men jag får aldrig några pengar av min kompis.
Det innebär att jag har köpt ett häfte för 200 kr och resultatet är att min kompis äter gratis.
Bra eller dålig deal?
Har ni tänkt på det här..
Nehe. Jaha. Det har i alla fall jag.
Och det går jättebra att skratta cyniskt, jag har tagit en väldigt kunnig person till fråga och denne förtalte mig om detta.
Mindre lyckat
"Nej, kolla!" säger han, "Det är någon stackare som har glömt den här"
Hur kan han säga något sånt? Jag vill mena att föregående kund är allt annat än en stackare. Vem fan äter blomkål? Herregud!
Jag brister ut i gapskratt åt hans idiotiska kommentar och både han och kassörskan kollar på mig. Jag slutar genast skratta och det blir märkligt nog en genant tystnad. Jag kollar bara rakt fram utan att fokusera blicken och kassörskan rycker på axlarna och fortsätter med sitt jobb. Mannen som kom med upplysningen stirrar fortfarande på mig. Jag muttrar något om att jag skrattade åt nåt annat och han vänder slutligen bort sina små svarta ögon ifrån mig. Svarta som skalbaggar är dem, fyllda av en infam glöd.
Men jag lyckas ta mig ur, Gudskelov!
Glömde
Jag hann med att träffa alla de kompisar som jag bryr mig mest om, nästan alla i alla fall. Jag hade gärna träffat Daniel också, men telefonerade faktiskt med honom i mer än en halvtimme.
För övrigt älskar jag att jag är konsekvent i mitt tyckande och tänkande. Ena dagen säger jag adjö till mina käraste för att nästa dag hylla dem. Konsekvent är ordet.
Och Karin! Hon ska vi inte heller glömma.
ANEBFJ
A New Era Begins For Jesper står det för, det är väl i enlighet med logikens alla lagar.
Hur som helst har det ju också en mening, en betydelse, tro det eller ej. Folk i min närhet går sina egna vägar och det får dem ju göra. De asen.
Kvar står jag i Västerås och börjar på ett nytt jobb, och eftersom jag har bytt jobb kan jag ju lika gärna byta kompisar.
Alla ni som anser att ni känner mig, adjö! Jag ska finna nya människor att utforska, att bedraga, att lura än hit och än dit, precis som jag har gjort med er tidigare. Ooh, vad det ska bli kul! (försök att visualisera ett "evil laugh")
Arbetsförmedlingen
Jag är inte den som glömmer saker, brukar ha stenkoll på allt.
Idag hände något som jag nästan aldrig har varit med om tror jag. Jag uteblev från mötet, jag glömde bort det. Fantastiskt! Jag blev påmind av en bekant och blev alldeles häpen av att jag hade missat mötet.
Hon förstod inte alls allvaret i det hela. Tänk om de är sura på mig där borta nu. Äsch, jag bryr mig väl inte om dem, jag är mer bekymrad över denna lucka i min hjärna. Vad hände? -Jag vet inte.
Men det här är en dag som jag inte kommer glömma. (det är ju den elfte spetember, herregud!)
Hemkommen
Jag har varit i Uppsala, en vid första anblicken mycket trevlig stad. Där fanns gamla och charmiga hus, gator och infrastruktur med karaktär, fina grönområden och en stor kyrka.
Jag hittade även en bro som jag blev lite smått förälskad i. Och ja, jag medger att det låter konstigt, men den var jättefin. Kantad med blommor vars namn jag inte känner men vars anblick var mycket vacker att skåda. (det där lät inte alls lika bra som jag tänkte att det skulle göra)
Uppmaningar till Anna Book
Därför anser jag mig någonstans ha rättigheten att föra fram vissa uppmaningar och även vissa konstateranden angående den här kvinnan.
Hade jag inte träffat henne, hade jag inte sett henne i ögonen, hade jag inte kallpratat med henne och hade hon inte haft sitt tillgjorda lilla leende på sina läppar, då skulle jag inte ha sagt något om henne.
Till Anna:
Anna, man kan inte bara äta. Man måste bajsa också.
Anna Books favoriträtt är SMÖR! Anna, du kan inte bara äta smör.
Anna Book har både bullimi och alzheimers, hon äter tills hon spyr men sen glömmer hon att spy. Gör inte så Anna!
Men framför allt! Man kan inte bara äta, man måste faktiskt bajsa också.
Helt uppåt väggarna galet!
Jag vet inte om det är jag som är skadad från min ungdom, eftersom min familj har ägnat den här filmserien mer tid än vad det verkar ha gjorts i övriga hem.
Folk i min samtid har på allvar ingen aning om vem "Inspector Clouseau" är, eller "Dreyfus". Det är synd, man har missat en dimension av humor.
En film ur filmserien Rosa pantern visades på TV4 idag. Rosa Pantern slår till igen, så heter den.
Det är möjligt att man inte förstår det roliga efter att man bara har sett ett videoklipp, men den här scenen är helt fantastisk! Jag älskar den, kan inte sluta fnissa när jag ser den. Kan inte. Kan inte sluta.
Dreyfus med hans cyniska skratt, hans galna uppsyn. Och Clouseau med hans omisskännliga klumpighet och idioti. Clouseau är allmänt känd för att vara klumpig och han lyckas alltid med det omöjliga.
Jag ska dock ge ett kort sammandrag av händelserna som föranleder detta:
Dreyfus, mannen med tandont, har en önskan. Att kommisarie Clouseau ska dö, vid det här laget tror han dessutom att Clouseau är död. Clouseau vill gripa Dreyfus och är i klippet maskerad som tandläkare, Dreyfus har hemskt ont och vill bara bli av med smärtan. Det hela får en skruvad vändning när Clouseau får fram en tub med lustgas.
Dreyfus kommentar är mycket talande i slutet: I knew it! Ha-ha-ha-ha-ha. He has pulled the wrong tooth! Ha-ha-ha-ha-ha. There is only one man who would pull the wrong tooth! Ha-ha-ha-ha-ha. It's Clouseau! Ha-ha-ha-ha-ha. Kill him! Ha-ha-ha-ha-ha.
Ni är lögnare!
När jag hämtade min bil igår på Silvan, upptäckte jag att Silvan inte finns där längre. Det var helt igenbommat. Det innebär att alla ni som blev tillfrågade om min vistelse och svarade att jag var på Silvan, ni ljög!
Det är sånt som händer, ingenting alls att deppa över. Gudarna ska veta att jag också har ljugit i mina dagar, eller jaa, det lär de ju redan veta. De är ju gudar, right?
Nu till det mer väsentliga. Jag fick ingen parkeringsböter! Woooo! Jag lyckades trots allt överlista stadens alla lapplisor, tillsammans med mina ljugande läsare förstås.
Tack.
Jag är smart! Och lite busig.
Till slut fann jag det! På Silvans kundparkering. Två timmar för besökande stod det. Tjaaa, jag är väl besökande på ett sätt, tänkte jag.
Där står nu min bil.
Det tråkiga är att det ligger en bit bort, 1467 meter för att vara exakt (jag mätte med GPSen). Det tog mig 11 minuter och 27 sekunder för att tillryggalägga den sträckan.
Men jag tänkte lite på det här med att bara besökande. Jag behöver en täckmantel, någon som säger att jag faktiskt är på Silvan.
Om någon frågar efter mig, vet ni därför vad ni ska svara! -Att jag är på Silvan.
Hör ni det? På SILVAN! Ni kan säga att jag letar efter spackel eller något.
Drömjobbet! (kan bli Jespers?!)
Och då ser jag det! Jobbet jag vill ha!
Sitta och köra bil i fem veckor. Inget lockar mig mer, och jag är faktiskt inte ironisk. Jag tycker om att köra bil, jag vill ta den till en ny dimension, bilkörningen alltså.
Så jag klickar så snabbt jag kan på annonsen och läser och följer instruktioner och inom fem minuter är jag anmäld. Men sen kommer jag på att det här är ju ett jobb som säkert många vill ha. Hur ska jag sticka ut från mängden?
Äh, vafan! Jag ringer, med en gång ringer jag!
Tjej i lur: Hejsan, välkommen till Student Consulting.
Jeppster: Hej, mitt namn är Jesper Bergman.
Tjej i lur: Hej.
Jeppster: Jag hittade en jobbannons som budbilsförare. Det jobbet vill jag ha!
Tjej i lur: Eh, okej.. Du ansöker om den platsen alltså?
Jeppster: Nej, jag vill ha den platsen.
Tjej i lur: Hmm, du måste anmäla dig på internet.
Jeppster: Det har jag redan gjort, jag har gjort allt! Jag tar jobbet. NU!
Tjej i lur: Det är inte jag som är ansvarig riktigt, jag kan koppla dig till henne.
Jeppster: Låter utmärkt!
Tjej i lur: Åhnej, hon är på semester. Hon är tillbaka nästa vecka.
Jeppster: Men jaha. Kan du inte hälsa henne att jag vill ha det då?
Tjej i lur: Hehe, det funker inte riktigt så..
Jeppster: Joråå, allt funkar!
Tjej i lur: Du får prova ringa nästa vecka.
Jeppster: Okej, men glöm inte att säga att jag har ringt.
Tjej i lur: Jag ska göra mitt bästa.
Jeppster: Asbra! Ha en trevlig kväll!
Tjej i lur: Detsamma, hejdå!
Jeppster: Tack och hej!
Vad tror ni då?
Jag är säker på att ni väntar med samma spänning som jag själv!
Vilka är ni?
Vilka är ni egentligen?
Kan ni inte skriva hej i kommentarsfältet?
Fall
Världens sämsta sommar med kasst väder har avverkats.
Ni kanske märker att jag är glad. Det är sånt jag är bra på. Att vara glad.
Nästa anhalt; Lund den nionde oktober. Sen vet jag inte mer.
Är det ingen som känner att den vill ge upp sitt jobb till mig? Bara det närmaste halvåret eller så. Annars får man gärna rekommendera mig för sin arbetsgivare. "Jag känner en skön snubbe, Jesper heter han, kan han jobba här?"
Tack på förhand!
