Det var smärtsamt.
Jag har gått in i en stolpe. En stolpe. Alltså, en ganska rejäl grej. Det var min första gång.
När jag var liten brukade jag kolla på tecknade filmer och det var ju alltid en klassisk grej att nån skulle gå in i en stolpe. Krocka med den.
Då var jag övertygad om att det inte var något som faktiskt inträffade vanligt folk. Sedan har jag ju vuxit upp med min syster och jag är snäll mot henne när jag påstår att hon har lyckats med det mesta.
Ja, fyfan vad hon är klumpig.
Nu var det min tur. Det var smärtsamt. Mycket smärtsamt. Det var inte en lyktstolpe utan en förankringsstolpe. Den står högst olämpligt på Stora torget i Västerås. Stolpen är svart. Lägg till att klockan var 23.40, det var mörkt ute, det regnade och jag gick med huvudet nedböjt. Lägg också till att jag var upptagen med att skriva SMS.
Och helt plötsligt från ingenstans hoppade den fram och knockade mig. Så jävla onödigt av den. Min förvåning tog den värsta smällen och resten tog alkoholen. Bulan på mitt huvud går inte av för hackor.
Det blir så fel ibland.
När jag var liten brukade jag kolla på tecknade filmer och det var ju alltid en klassisk grej att nån skulle gå in i en stolpe. Krocka med den.
Då var jag övertygad om att det inte var något som faktiskt inträffade vanligt folk. Sedan har jag ju vuxit upp med min syster och jag är snäll mot henne när jag påstår att hon har lyckats med det mesta.
Ja, fyfan vad hon är klumpig.
Nu var det min tur. Det var smärtsamt. Mycket smärtsamt. Det var inte en lyktstolpe utan en förankringsstolpe. Den står högst olämpligt på Stora torget i Västerås. Stolpen är svart. Lägg till att klockan var 23.40, det var mörkt ute, det regnade och jag gick med huvudet nedböjt. Lägg också till att jag var upptagen med att skriva SMS.
Och helt plötsligt från ingenstans hoppade den fram och knockade mig. Så jävla onödigt av den. Min förvåning tog den värsta smällen och resten tog alkoholen. Bulan på mitt huvud går inte av för hackor.
Det blir så fel ibland.
Bilder som gör mig rofylld
Tack Johan och Oliver!
Sommar! (?)
Yooo!
Det är augusti, jag vaknar enligt rådande tradition klockan 06.00. Av ren habit sträcker jag mig efter min telefon. Jag öppnar väderprogrammet och tror för ett tag att jag har drabbats av grava synfel under natten.
Fyra grader ute. Vad? Vad har hänt?
Huset jag bor i är gammalt och isoleringen är ganska asextremt dålig. Mitt rum är svinkallt. Eller som de säger i Tyskland - schweinkallt.
Das ist schweinkallt! tänker jag och virar in mig i mitt täcke. Jag har förövrigt aldrig studerat tyska. Jag tror det är högst evident.
Dags att bära in kupévärmaren och börja sova i morgonrock. Igen. Jag som vanligen brukar ägna mig åt sådana aktiviteter på vinterhalvåret. Inte nu, nej, nu börjar jag redan i augusti.
VVV
Älska nya Robyn! (Och jag har försökt att minska videorutan så att den ska passa in bättre, men resultatet är väl talande)
Samtal med syster Elin, måndag 16.48
Syskonkärlek, don't you love it?
Jag: Jaha, vad hände med den där dejten du skulle på?
Jag: Jaha, vad hände med den där dejten du skulle på?
Elin: Alltså, han har inte hört av sig. Fattar du vad han går miste om?
Jag: Nja, det kan jag knappast påstå. Vad skulle det kunna vara?
Elin: Hörru du, det finns faktiskt killar där ute som tycker om mig.
Jag: Jaaa, det är klart. Det är de här blinda va? Blinda och lätt utvecklingsstörda, det är de som gillar dig.
Det finns folk som säger...
..att jag har gått upp i vikt. Men vafan, överdriver dem inte lite?!?!?!
Jag glömde!
Jag är tillbaka från mitt sommaruppehåll.
Välkommen tillbaka!
Jag hoppas innerligt att ni har saknat mig. Jag har saknat mig! Tre veckor av inaktivitet.. och jag missade visst att berätta att jag skulle vara borta.
Till stor del beror det på att uppehållet inte var helt avsiktligt, likväl var det behövligt.
Hösten har tagit sin början och jag har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för den kommande tiden. Blockerat de människor jag inte orkar med, blockerat de människor som inte orkar med mig (det finns faktiskt några), rensat min kontaktbok, tagit bort lite folk på Facebook, jaa, ni vet. Sådana VIKTIGA saker.
Jag har några tack att utdela. Det är sådant jag är bra på.
Tack Karin för vykortet!
Tack Emma för vykortet!
Tack Emelie för vykortet!
Tack Sofia för vykortet!
Och just ja, tack mamma och Elin för vykortet! Er ska man inte glömma.
På något sätt kommer jag att återgälda er, det är en annan sak jag är bra på. Jag har ju många sådana. Saker jag är bra på alltså. Och jag är dessutom bra på att konstatera dem.. Ja, ni förstår.
En bild från Skottland får avsluta detta otroliga inlägg!
