Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Idag hade jag en ganska lång flygning. Skulle till Örebro, Norrköping och Skavsta. Första långnavigationen ensam.
Det var bra väder överallt förutom i Örebro. När jag närmar mig Örebros flygplats så ser jag några väldigt mörka moln. Man ser hur regnet är som en stor ridå precis i inflygningen. Det blixtrar till och det ser verkligt nära ut.

Jag funderar lite över hur jag ska agera, att bli träffad av blixten skulle kanske inte vara alltför roligt. Men jag kan inte säga att jag är rädd, snarare lite nyfiken.
Vad händer egentligen när man träffas av en blixt?
Man har ju sett på barnprogram när man var liten hur det brukar se ut när man blir träffad av en blixt, det blir liksom en krets runt om hela kroppen och man ser skelettet. Skulle en utomstående då när jag kommer med min cessna och blir träffad av blixten se själva stommen av cessnan eller?

Jag ser ännu en blixt och nu är det riktigt nära, nästan rakt över mig. Tankarna svävar kring hur jag ska förklara för min flyglärare att jag har blivit träffad av blixten efter att han strikt hade sagt åt mig att inte åka i närheten av de mörka Cumulus Nimbus- molnen.
Det blinkar till än en gång, jag bara väntar på att bli träffad. Jag börjar leta fram ett telefonnummer bland mina flygdokument, för jag antar att radioutrustningen slås ut ifall man blir träffad.
Vilken sekund som helst nu så slår blixten ner igen, rakt på mig.
Men det händer aldrig. Jag klarar mig.
Hur som helst så var det väldigt spännande.

Såhär i efterhand kan jag tycka att det var lite synd ändå, att jag inte blev träffad menar jag. Jag tror det skulle ha varit en väldigt intressant upplevelse. En sån där man kan skryta med på stan eller nåt.
"Hej du! Hur står det till? Jag blev träffad av blixten igår."
"Jaså? Hur var det?"
"Njaaa, det var väl sådär..Men blixtsnabbt gick det! hehe " En väldigt tråkig ordvits som jag säkert hade kört med...