Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag jobbar på Riksbyggen. På Riksbyggen godkänner vi kontrakt och registrerar dessa och detsamma gäller för hyresavtal, parkeringsplatser och allt möjligt. Vi tar hand om det mesta som rör administrativt ekonomiskt arbete i Riksbyggens egendom.
Det innebär att det går åt väldigt mycket papper, papper som är viktga och måste sparas. De arkiveras och placeras i diverse olika utrymmen.

Det finns en arkiveringsplats som utmärker sig mer än någon annan. Distansarkivet. Precis som ordet föreslår ligger det långt bort.

Vad vi kallar det? Mordor.

Det är väldigt likt Mordor. Det är ett avlägset ställe som man inte vill ha att göra med, allra minst besöka. Oooh nej, dit vill ingen!

Arkivet är beläget i en källare i ett läskigt trapphus där väggarna håller på att förmultna. Luften man andas där är likt en giftig avgas. Det finns ondska där som aldrig sover.

Idag, denna dödsfördömda dag, fick jag i uppgift att gå till distansarkivet för att leta upp parkeringsavtal.

Jag begav mig till nyckelvaktaren och sa:
"Eh, Annelie, jag ska till Mordor"

Hon slutade med det hon höll på med, stannade av. Munnen stod på glänt. Sedan samlade hon sig och gav mig ett bistert leende och svarade:
"Grattis!"

Hon visste. Och jag visste. Det här skulle bli farligt.