Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Dagen är kommen. Den som har stundats ett tag nu. Två månaders uppehåll men likväl har inte mycket hänt. Jag är kvar där jag var den första november, fortfarande har jag ingen glöd för mitt skrivande. Jag tycker inte ens saker längre - sjukt.

Jag har under dessa månader ånyo börjat skriva en bok. Jag kom inte långt förrän jag insåg vilken talanglös romanförfattare jag är. Romaner är inte min genre.
Noveller, tidsskrifter, krönikor, blogginlägg möjligen.
Inte romaner. Det är synd. Jag har alltid drömt om att skriva en roman.

Jag saknar fantasi och inspiration. Jag gör allt jag kan för att återfå det.
En observant läsare upptäcker att mina ord är relativt tomma. De är endast ord. Bokstäver sammansatta tillsammans i en meningslös formation.
Det är döda ord.
De har ingen energi. Döda.
Inte längre några underfundiga formuleringar som har lekts med, experimenterats med.

Fan.
Fan.
Fan.