Så gör man inte! Oh nej, vad dumt det är!
Någonstans har jag en tro på balans i livet. Att saker och ting fördelas på ett förhållandevis jämnt sätt. Det är vid dessa tillfällen jag misstänker att jag inte är planerad. Att jag inte skulle födas till denna värld.
Det var förutbestämt att mina föräldrar endast skulle få ett barn, min syster. Men sen kom jag där. En natt 1990. Som ett brev på posten.
Nåja.. Mer eller mindre åtminstone. 4,2 kg är kanske lite mer än vad ett brev brukar väga.
Hur som helst. Det jag vill komma åt är att vi har väldigt skilda egenskaper, jag och systern. Till exempel har vi ju det här med bollar. Jag har ju oförskämt mycket bolltalang (för att ödmjukhet är sååå svenskt) medan min syster, jaaa, alltså.. världen mår bättre av att hon håller sig på långt avstånd ifrån dem. Helst borde man kedja fast henne ganska hårt, så att hon inte ens kan göra en ansats för att ingripa i någon form av bollaktivitet.
Men det fungerar förstås åt två håll, det här. Min syster har fått sin beskärda del precis som jag. Och vad är det då som hon har fått?
Vet ni vad Fortnum and Mason är? Det är en brittisk hovleverantör som är känd främst för sin luxuösa och högkvalitativa mat. Det är extremt flott och har sitt högkvarter i London där man kan besöka deras eleganta superstore. Inne i byggnaden finns en restaurangdel som man får ta del av för att smaka på fina läckerheter. Detta är väldigt exklusivt och inget en svensson gör varje dag. Priserna är för höga för att skylta med. Om man går dit gör man det för upplevelsen. Det kan vara härligt att beblanda sig med ett sådant ställe liksom vore man en riktig dandy.
Min syster har varit där. Hon beställde in te och en laxkanapé. Servitörerna där inne är så flådiga att man inte tror att de är servitörer. Man kan missta dem för hovmästare.
Vad tror ni min syster gör när hon sitter inne på Fortnum & Mason, denna fisförnäma restaurang? -Joo, hon väljer att tappa sin rökta laxbit i sin tekopp. Enligt rådande tradition är tevattnet rykande hett och vad innebär det? -Joo, laxen är inte längre rökt lax. Nu är den kokt!
Bra där syrran! Härmed utnämner jag dig till världens näst klumpigaste människa. Varsågod!
(Vill ni läsa om den stackare som är en smula värre kan ni titta in igen om en dag eller två..)
och en cliffhanger på slutet!! :O (förlåt att jag kommenterar på alla dina inlägg men det är så roligt!)
förlåt? jag tycker bara att det är kul om nån har något att säga!
//jesper aka bekräftelsemani.
Jag tycker det är fint att bli tillägnad blogginlägg. Förstår dock inte riktigt din poäng, ligger det inte mer balans i att vi speglar varandras egenskaper på ett så intrikat sätt?
Ps. När ska du skriva om kärlek?
Absolut Elin, balansen är ju bra fördelad. Men jag tycker att det är orättvist. Varför blev du så klumpig men inte jag? Allas vår skapare har ju uppenbarligen misslyckats kapitalt. Hade han varit bra hade vi båda fått varsin klumpig del och möjligen skulle du kunna anses som normal.
Vad menar du med kärlek? Jag förstår inte.
Jag drömde om att du hade en blogg för ett tag sen, den var hyfsad men inget jämfört med min sida. Fast det är ju svårt att jämföra päron med äpplen sägs det.
Så misslyckat är det väl inte. Jag kan ta att jag är klumpig eftersom jag är snyggare och smartare än du. Men när det gäller att författa texter erkänner jag mitt ointresse. Jag gillar mer att läsa. Du kan vara ett päron.
Kärlek är mitt önskeämne på din blogg, det har jag sagt förut. Kan du inte skriva om Bonde söker fru?
hmm, kärlek. jag har ju svårt för det.. vill ju inte bli för självutlämnande. och bonde söker fru är inget jag följer tillräckligt nära för att ha något att skriva om det.
