Forgive me father,

for I have sinned.

Jag har vikit hädan för min egen trötthet. Olydigt av mig. Sedan jag införskaffade mig mitt träningskort har jag varit högst stringent och inte tillåtit mig själv att skjuta upp träning en enda gång.

Idag blev min första gång. Tusan! Men jag behöver det. Det känner jag. Jag har varit ofattbart trött hela veckan, jag har snoozat som aldrig förr. Även fast jag brukar vara hyfsat morgonpigg.

Klimax nåddes idag då jag med tanke på min kondition drack fyra starköl igår kväll. Jag gick till sängs strax innan midnatt och min sömn var alldeles för otillräcklig för att återställa mig till idag. Dagen har varit som ett maratonlopp, ni vet, de tar ju aldrig slut. Och jag har vid flera tillfällen varit på vippen att slumra till. Skämmes!

Energin till träningen är lika obefintlig som värmen utomhus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0