Att leva kostar liv
Att leva under förtryck i så många år som de omskakade länderna har gjort är inte mänskligt. Vad hände med FNs Human Rights? När valde vi att förbise den här obekväma sanningen?
Vi är så färgade av vår egen välfärd att vi inte bemödar oss att se åt annat håll. Vi bryr oss om I-landsproblem som detta folk aldrig ens skulle våga drömma om. Vi dittar och dattar om tobaks- och alkohollagar, om den ena skatten och den andra.
I Afrika och Mellanöstern lever man under ständig korrumption och grav fattigdom. Folk som inte har tillräckligt med pengar får ett helt förutsättningslöst liv. De har inga möjligheter. De har inga rättigheter. De har sin släkt, det är den som bestämmer allt. När U-ländernas ledning i sig är katastrofal, bör man inte sätta stopp eller åtminstone höja ett varnande finger?
Om tjugo år kommer 2011 att kallas Frihetsåret. Då inhemska aktörer tog tag i sitt leverne. Då länderna blev demokratier där invånarna fick en chans att sätta sin prägel på hur nationen skulle styras. Det kommer i skolor att undervisas om den mörka tiden som tidigare varit och hur den i en handvändning byttes till något acceptabelt. Västvärlden borde skämmas. Det här var inte en hemlighet. Likväl hade det aldrig fått lika stor genomslagskraft om revolutionen påbörjades utifrån. Nej, det behövs en inhemsk kraft. Ett hat och en frustration som länge legat och dragit under ytan och som plötsligt flyter upp tillräckligt mycket för att åstadkomma något.
Libyen är inte det sista land där folket försöker hävda sin rätt och avsätta despoten som för länge har levt väl på andras bekostnad. Tvärtom hoppas jag att det är ett av de första länderna. Folk förtjänar att ha samma rättigheter var de än är födda eller uppvuxna. Jag är så glad att makthavarna ifrågasätts och placeras på en jättelik piedestal som ingen kan missa. Den här virala spridningen kan på sikt endast ha positiv påverkan. De liv som går åt i demonstrationerna kanske känns onödiga, men i slutet kan de komma att vara avgörande. Invånare som stod upp för sitt eget folk, som satte sina liv för att främja en lite ljusare framtid. De har offrat sig för att kommande generationer inte ska behöva lida som de har lidit.
Det finns mer hjärta och mod än det finns klokhet i sättet att agera, till skillnad från exempelvis Ghandhi, men jag kan inte låta bli att älska det! Föräldrar som dör för sina barn. Barnen kommer i alla fall få chansen att leva på riktigt
Fint skrivet, lite naivt kanske.. en vänster-touch över hela stycket.
Ingen stat har blundat, västvärlden har varit väl medveten. Incitament att ingripa har bara saknats. Överstiger inte marginalnyttan marginalkostnaden finns inget motiv för ett land att ingripa. Egennytta går alltid först. Och FN.. FN är uppbyggt av just många enskilda stater, ser inte varför de skulle agera annourlunda.
Sedan kanske du mer syftar på att gemeneman nu har fått upp ögonen för detta förtryck och orättvisa. Men det är ju medias förtjänst.
Ja, jag vet. Håller med.
Ville så gärna skriva något med en verklighetsförankring och få det att se ut som att jag var insatt.
Men det blev dåligt och jag var inte alls nöjd. Likväl hade jag ju skrivit det, så varför inte publicera. Om inte annat kan man glädjas åt den gentila styckeindelningen.
Du förresten. Vart tog han utrikesministern vägen? Kanske på en av sina 400 resdagar per år och han inte säga mer än att det viktigaste av allt är att bevara stabiliteten?
