Vilopaus
Jag sitter och tar mig en vilopaus, en välbehövlig sådan.
Jag anser att jag har förtjänat den efter en vecka utan någon form av fritid.
Orken är slut och jag gör ingenting, bara sitter stilla på en stol och kontemplerar över livet.
Spegeln som är framför mig visar en trött skepnad och i det dystra skenet från den öppna spisen ser jag väldigt allvarsam ut. Det är meningen. Jag försöker se sådär brydd ut, som Frodo i Sagan om ringen. Ni vet, efter att stackars Gandalf har fallit ner i avgrunden i Moria.
Det är svårt att se brydd ut, jag försöker fokusera blicken långt borta som om jag är djupt försjunken i tankar, så att det ser ut som att jag är klok eller nåt. Jag misslyckas kapitalt.
Jag anser att jag har förtjänat den efter en vecka utan någon form av fritid.
Orken är slut och jag gör ingenting, bara sitter stilla på en stol och kontemplerar över livet.
Spegeln som är framför mig visar en trött skepnad och i det dystra skenet från den öppna spisen ser jag väldigt allvarsam ut. Det är meningen. Jag försöker se sådär brydd ut, som Frodo i Sagan om ringen. Ni vet, efter att stackars Gandalf har fallit ner i avgrunden i Moria.
Det är svårt att se brydd ut, jag försöker fokusera blicken långt borta som om jag är djupt försjunken i tankar, så att det ser ut som att jag är klok eller nåt. Jag misslyckas kapitalt.
Kommentarer
Trackback
