Hon ska lära sig att ta det lugnt
När jag är på väg till COOP idag för att inhandla min dagliga förpackning av kanelgifflar blir jag passerad av en kvinna som går med mycket snabba steg. Extremt snabba steg.
Hon har glasögon och en såndär ryggsäck som man skulle kunna fjällvandra med. Den är dessutom fastspänd runt magen. Hon har även en fleecetröja och jag vet direkt när jag ser henne att det här är en person som bara måste skynda överallt.
Hon ska inte iväg nånstans, hon har ingen tid att passa. Hon vill bara få det hon ska få gjort så snabbt som möjligt, det är som om hon tävlar om att bli klar först - väldigt enerverande.
Men inte idag, tänker jag när hon går där med sina överenergiska ben, inte idag.
Jag ökar mina egna steg, den här kvinnan ska inte få komma före mig.
Hon går in på COOP och hon verkligen kastar sig mot varukorgarna för att inte slösa någon tid. Jag gör mitt bästa för att hänga med och jag rusar så snabbt jag kan igenom affären. Gifflar där, tre liter mjölk och ett paket kaffe och sen skenar jag vidare mot kassan.
Där är det en lång kö som till synes står still och den skyndande kvinnan står längst bak och liksom studsar otåligt och försöker se efter vad det är som tar tid.
Jag ser hur ett affärsbiträde närmar sig en av de andra kassorna och jag gör mig beredd.
"Det går bra här också" säger hon.
Kvinnan börjar stega mot den nyöppnade kassan och där kommer jag halvspringande och tränger mig före.
Jag drar en lättnadens suck över att ha hunnit före den här kvinnan som får vänta på mig, jag märker att hon är sur. Jag tar all tid i världen på mig där framme vid kassan - ingen brådska här inte!
"57.50" säger kassörskan "Är det bra så?"
"Ehh.." jag vågar säga att jag gör den längsta konstpausen genom tiderna innan jag fortsätter "..jag skulle nog tro det"
Sedan tar jag fram min plånbok och låtsas tappa några sedlar så att jag får böja mig ner och plocka upp dem igen, jag slänger upp några mynt och räknar igenom dem två gånger innan jag slutligen överlämnar de till kassörskan.
"Tack så mycket" säger jag och sedan kollar jag mot den ständigt skyndande kvinnan och ler mot henne.
Jag vann.
Hon har glasögon och en såndär ryggsäck som man skulle kunna fjällvandra med. Den är dessutom fastspänd runt magen. Hon har även en fleecetröja och jag vet direkt när jag ser henne att det här är en person som bara måste skynda överallt.
Hon ska inte iväg nånstans, hon har ingen tid att passa. Hon vill bara få det hon ska få gjort så snabbt som möjligt, det är som om hon tävlar om att bli klar först - väldigt enerverande.
Men inte idag, tänker jag när hon går där med sina överenergiska ben, inte idag.
Jag ökar mina egna steg, den här kvinnan ska inte få komma före mig.
Hon går in på COOP och hon verkligen kastar sig mot varukorgarna för att inte slösa någon tid. Jag gör mitt bästa för att hänga med och jag rusar så snabbt jag kan igenom affären. Gifflar där, tre liter mjölk och ett paket kaffe och sen skenar jag vidare mot kassan.
Där är det en lång kö som till synes står still och den skyndande kvinnan står längst bak och liksom studsar otåligt och försöker se efter vad det är som tar tid.
Jag ser hur ett affärsbiträde närmar sig en av de andra kassorna och jag gör mig beredd.
"Det går bra här också" säger hon.
Kvinnan börjar stega mot den nyöppnade kassan och där kommer jag halvspringande och tränger mig före.
Jag drar en lättnadens suck över att ha hunnit före den här kvinnan som får vänta på mig, jag märker att hon är sur. Jag tar all tid i världen på mig där framme vid kassan - ingen brådska här inte!
"57.50" säger kassörskan "Är det bra så?"
"Ehh.." jag vågar säga att jag gör den längsta konstpausen genom tiderna innan jag fortsätter "..jag skulle nog tro det"
Sedan tar jag fram min plånbok och låtsas tappa några sedlar så att jag får böja mig ner och plocka upp dem igen, jag slänger upp några mynt och räknar igenom dem två gånger innan jag slutligen överlämnar de till kassörskan.
"Tack så mycket" säger jag och sedan kollar jag mot den ständigt skyndande kvinnan och ler mot henne.
Jag vann.
Kommentarer
Trackback
