När hon ler

När hon ler lyser hon upp nattens mörker. När hon skrattar regnar lycka. När hon talar strålar solen.
Detta är sättet som jag uppfattar en god vän till mig.
En vän som alltid lyssnar. Det finns många som lyssnar utan att höra. Inte min vän.
Hon lyssnar och förstår och begrundar. Och som hon begrundar. Mer än någon någonsin har gjort. Och det är passionerat, tankfullt och vackert på alla sätt och vis.
Med sitt eget lilla sätt att tänka blir hon unik, då hon alltid försöker se under ytan av det som sker.

Den relation vi har till varandra - den är nog också unik. Och jag tycker väldigt mycket om den.

Kommentarer
Postat av: josefine

Du är så poetisk ibland. Hur många dolda talanger har du egentligen?

2009-01-25 @ 21:18:18
URL: http://jbergkvist.blogg.se/
Postat av: jeppster

jaa, det gäller att ha en rock i essärmen ibland, som vi brukar säga =)

2009-01-26 @ 18:07:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0