Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Det finns nog ett frågetecken som många väntar svar på, oooja, alla vill gå till botten med det här. När min klass tog studenten och skulle åka flak fick vi en flagga till handa. Flaggan var en gåva från fritidsledaren och det var Sveriges vackra baner, gul och blå och ståtlig. Den skulle vi ha med oss på vagnen och bära stolt. Men....
Var det någon som såg flaggan? Vem var det egentligen som hade den när vi åkte där inne i city? Där vinkades och det var galet och roligt, men ingen svensk fana gick att urskilja.
Det var nämligen så att det var någon som tappade flaggan på väg mot centrum, det var någon som stod akter i vagnen och flaggade hej vilt åt alla förbipasserande bilar och människor. Och plötsligt, liksom hade denne någon händerna fulla med såpa, gled flaggan ur händerna. Ner föll flaggan bakom vagnen på djuphamnsvägen. Jaaa, där stod jag, förbluffad över att flaggan slant ur handen på mig. Jaha, sade jag för mig själv, det var den. Sedan vänder jag mig om och där står Filip och skrattar åt mig. Bra Bergman, nu slipper vi den! sade han.
Då var det uppklarat.