Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Regndroppar faller på mitt huvud. Jag känner det inte. Jag vandrar utan mål men jag vet exakt var jag är på väg. Mina ögon är öppna men de ger mig ingen information, liksom var jag blind. Jag kan inte säga var jag befinner mig men likväl vet jag var jag är.
Jag är djupt försjunken i tankar och allt jag känner är en sorts tomhet. Min värld har helt plötsligt och på samma gång odramatiskt delats in i två, den ena delen är min skolgång, den andra förblir oviss för mig.

Vädret speglar precis min sinnesstämning. Det är grått, kallt, dystert och ett ihållande regn som inte tycks ha något slut.
Jag behöver en vinternatt med en stjärnklar himmel och så där isande kallt att mina extremiteter långsamt domnar bort.

Då blir min tankegång lika klar som himlen ovan mig. Men det är lång tid kvar tills vintern är här..