Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jaha, då var det dags igen, för ännu en av dessa åtråvärda fruktprovningar.
De är ju alltid lika fyllda av spänning och nyfikenhet då man inte alls har någon aning om vad som väntar.

Denna veckas frukt heter Kiwano, och det skulle vara intressant att se vad det är för träd/växt som har kreerat en frukt som denna tänkte jag. Det skulle man ju kunna inkludera i det här formatet. En lite mer ingående beskrivning av fruktens härkomst och bakgrund.
Men sen beslutade jag att då blir det hela bara en massa pretentiöst dravel som ingen egentligen vill veta av.

En bild är väl näst intill kompulsiv.


Jaa, här har vi den jäveln. Den ser ju aningen intimiderande ut, inte sant?



Här är den uppskuren också. Jag får väl bekänna att det var lite av en besvikelse att kiwano var grön inuti.
Den blev därmed inte alls lika aptitretande (om den var det innan, dvs).

Hur som helst. För att återge dess egenskaper:
Den första känslan man grips av är dess konsistens. Man skulle kunna se den som en metafor till när man håller i en manet, det är liksom en kittlande och obehaglig sensation. Så är det med kiwano fast man känner det mot tungan istället för mot fingrarna, vilket ju bara det är lite frånstötande.

Frukten är även sur och besk och jag skulle inte alls rekommendera den. Det är svårt att äta den, man får inte tag i de geléliknande frön som utgör själva innehållet.

Man skulle kunna påstå att hela frukten i sig är ett infamt fenomen. Den var dessutom väldigt kostsam, 34:-

Fyfan.