Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag drar mig till minnes om den gång jag spelade en form av 'Rita & gissa' med några kompisar.

En, i alla meningar, fantastisk händelse, en som jag nog aldrig kommer att glömma.
Det är alltså en lagtävling där en i laget ska rita och den andre gissa och den som gissar rätt först får poäng.
När vi spelade var vi fyra lag och kategorin var En film.

Och så börjas det! På tre av fyra papper kan man efter bara några sekunder urskilja den omisskännliga formen av ett får.
"När lämmen tystnar!" utbrister någon.
"Jaa, det är rätt." svarar någon annan.
"Men Jonatan, vad har du ritat?" undrar någon och kikar på hans bild.

Bilden föreställer någon sorts huvud, vad det verkar. Ett huvud som skulle kunna associeras till i princip vad som helst. Bara en ansiktsform med ett par ögon och en näsa.
Alla vänder nu sina blickar mot bilden och ser sedan förundrat på Jonatan.

Han är konfys och svarslös under några sekunder innan han, nästan förnärmat och med emfas, konstaterar:

"Men de é ju han!"

Det är svårt att beskriva det absurda faktum att det första han tänkte var att han skulle rita Hannibal. För det var det tänkta motivet.
Jag höll bokstavligen på att krevera och jag skrattade så att tårarna rann, fantastiskt roligt var det!