Skeppet
Minns ni mitt skepp? Drömmen lever.
När tiden är kommen ska jag köpa en båt.
Eller kanske inte en båt, snarare ett skepp. Ett stort, bastant och mäktigt slagskepp. Ett sådant som man använde mycket förr i tiden. Liksom ett sjörövarskepp, fast mer ståtligt.
På det ska jag segla över jordens alla hav, jag ska besöka hamn efter hamn och vart jag än kommer så ska jag stå där längst fram på båten och stolt se ut från min utkikspost.
För jag kommer med havet, detta stora och övermäktiga fenomen som täcker sjuttiofem procent av vår värld.
Min besättning ska vara lojal mot min vilja och de ska vara skickliga och intresserade. När vi närmar oss land så vill jag att en matros blåser i det horn han alltid bär över axeln. Han blåser i det och sedan ljuder hans klara stämma som överröstar allt annat ljud:
- Land i sikte! ropar han.
Vi lägger till och när skymningen kommer så tänder vi lanternorna på båten och tar del av hamnens nattliv. Vi äter gott, dricker gott och har det allmänt underbart ända in på småtimmarna då vi slutligen återvänder till skeppet.
Det är vårt hem, vår stolthet och vår pärla.
Dagen efter ger vi oss av igen, mot nya äventyr. Det finns alltid någon obesökt plats.
Förevigt ska vi segla om kring på världens alla hav, tills den dag kommer då skeppet inte bär oss längre.
När tiden är kommen ska jag köpa en båt.
Eller kanske inte en båt, snarare ett skepp. Ett stort, bastant och mäktigt slagskepp. Ett sådant som man använde mycket förr i tiden. Liksom ett sjörövarskepp, fast mer ståtligt.
På det ska jag segla över jordens alla hav, jag ska besöka hamn efter hamn och vart jag än kommer så ska jag stå där längst fram på båten och stolt se ut från min utkikspost.
För jag kommer med havet, detta stora och övermäktiga fenomen som täcker sjuttiofem procent av vår värld.
Min besättning ska vara lojal mot min vilja och de ska vara skickliga och intresserade. När vi närmar oss land så vill jag att en matros blåser i det horn han alltid bär över axeln. Han blåser i det och sedan ljuder hans klara stämma som överröstar allt annat ljud:
- Land i sikte! ropar han.
Vi lägger till och när skymningen kommer så tänder vi lanternorna på båten och tar del av hamnens nattliv. Vi äter gott, dricker gott och har det allmänt underbart ända in på småtimmarna då vi slutligen återvänder till skeppet.
Det är vårt hem, vår stolthet och vår pärla.
Dagen efter ger vi oss av igen, mot nya äventyr. Det finns alltid någon obesökt plats.
Förevigt ska vi segla om kring på världens alla hav, tills den dag kommer då skeppet inte bär oss längre.
Kommentarer
Trackback
