Natt

Det har varit förvånansvärt bra väder ett tag nu, på grund av en högtrycksrygg. Det bästa med högtryck är nätterna.
Det finns ingenting jag älskar så mycket som en stjärnklar natt. Då blir jag alldeles utom mig av patetik.

Jag och en mycket god vän, en av mina bättre, stod ute i en lund långt efter mörkrets inbrott. Allt var tyst och stilla. I närheten stod plommonträd med mogna plommon. Vi plockade frukterna i skenet av en gatlykta och vi stod där länge. Hur länge kan jag inte säga, för i detta tillstånd av lugn blir man helt tidslös.
Vi kanske stod där i fem minuter, eller i två timmar. Men jag kunde ha stått där i all evighet, det vill jag mena.
Där fanns inget som kunde störa. Där var endast ett grönområde och några, i närheten belägna, nedsläckta hus.

Himlen var vackrare än någonsin och jag såg upp i den och levde mig in, jag tyckte att jag var en del av den. Likväl greps jag av en känsla av fullständig meningslöshet när jag stod och såg upp, i detta ofantliga djup, vad är jag? En obetydlig del av en storhet bortom allt förstånd.

Som ett sandkorn i Sahara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0