Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag har gått in i en stolpe. En stolpe. Alltså, en ganska rejäl grej. Det var min första gång.

När jag var liten brukade jag kolla på tecknade filmer och det var ju alltid en klassisk grej att nån skulle gå in i en stolpe. Krocka med den.

Då var jag övertygad om att det inte var något som faktiskt inträffade vanligt folk. Sedan har jag ju vuxit upp med min syster och jag är snäll mot henne när jag påstår att hon har lyckats med det mesta.

Ja, fyfan vad hon är klumpig.

Nu var det min tur. Det var smärtsamt. Mycket smärtsamt. Det var inte en lyktstolpe utan en förankringsstolpe. Den står högst olämpligt på Stora torget i Västerås. Stolpen är svart. Lägg till att klockan var 23.40, det var mörkt ute, det regnade och jag gick med huvudet nedböjt. Lägg också till att jag var upptagen med att skriva SMS.

Och helt plötsligt från ingenstans hoppade den fram och knockade mig. Så jävla onödigt av den. Min förvåning tog den värsta smällen och resten tog alkoholen. Bulan på mitt huvud går inte av för hackor.

Det blir så fel ibland.