Jag har lämnat barndomen!
Nej, för fan! Det är klart att jag inte har. Det vill jag aldrig göra. För evigt vill jag vara full av energi och den underfundighet vilken driver mig. Full av ironi och det ständiga begäret att driva med folk. Det är en skada jag har, att alltid driva med allt och alla. Det blir ganska vrickat efter ett tag, det slår nästan knut på sig själv.
Har ni hört myten om Towern i London? När korparna lämnar Towern faller det Brittiska riket. När ironin lämnar mig faller jag. För att vara metaforisk.
Rent definitionsmässigt är vi alla barn. Det står jag för.
Jag har dock lämnat tonåren bakom mig och nu är väl tiden inne då jag kan tala om mina barndomsminnen. Jag har många, liksom resten av världens befolkning.
Vi alla minns episoder och skeenden från våra tidiga år. Onda som goda, jobbiga som ledsamma.
Kanske kommer det en anekdot eller två inom kort. Det kan väl bli spännande?!
Har ni hört myten om Towern i London? När korparna lämnar Towern faller det Brittiska riket. När ironin lämnar mig faller jag. För att vara metaforisk.
Rent definitionsmässigt är vi alla barn. Det står jag för.
Jag har dock lämnat tonåren bakom mig och nu är väl tiden inne då jag kan tala om mina barndomsminnen. Jag har många, liksom resten av världens befolkning.
Vi alla minns episoder och skeenden från våra tidiga år. Onda som goda, jobbiga som ledsamma.
Kanske kommer det en anekdot eller två inom kort. Det kan väl bli spännande?!
Kommentarer
Trackback
