Det var inte till mig!
Jag var inne på ICA för ett tag sedan. En kompis behövde snus men han hade glömt sitt ID-kort, trots att jag är väldigt emot nikotin-intag av alla slag köpte jag snuset åt honom.
Anledningen var att han skulle ha blivit på ett jävla humör annars. Och det är sånt jag brukar vilja undvika, konfrontationer.
När kassörskan scannade in snusdosan såg hon på mig med en blick som inte var helt rättvis. Den sa: Vad i helvete håller du på med unge? Du ska inte hålla på och snusa! Du får inte köpa den här av mig!
Hon sa: Snus .. är inte bra.
Hon sa det väldigt kort. Och med en pausering, som om hon försökte lägga band på sig själv. Som om det fick henne att surna till.
För en hundradels sekund var jag nära på att berätta för henne att det inte var till mig. "Det är inte till mig!" ville jag säga. Men jag insåg ganska snabbt stupiditeten i detta och lät bli.
Istället blev hon besviken på mig och hennes blick sade allt.
Aldrig köper jag snus till en kompis igen. Aldrig.
