"I'm no racist"
När jag var på min semester i Skottland mötte jag, bli inte häpna nu, en hel del skottar. -Nej, det är faktiskt inte så konstigt. En annan skulle säkert påstå att det är rent naturligt.
Min bild av skottarna var att de var trevliga och hjälpsamma men den ändrades ganska snabbt när jag anlände till Glasgow.
Där var folket av helt annat sinnelag. Stadsfolk tenderar ju att vara det, i alla länder. Och bondefolk är lite mer gemytliga, som Emma. Det är därför vi gillar dem.
Hur som helst träffade vi Gordon på en pub. Han var uppväxt i Glasgow och var en av de tre procent rödhåriga som finns kvar i världen, enligt honom själv. Gordon var verkligen ett riktigt original och jag slår vad om att hur mycket man än letar hittar man ingen som är mer pessimist. Ingenting var bra, verkligen ingenting.
När filmklipp från Englands fotbollslag visades på pub-teven förkunnade han: "Oh, this fucking English shite!" När vi berättade att vi var från Sverige sa han: "Aargh, you're fucking Scandinavians then, go back to your fucking country!"
Notera att allt han sa var på väldigt bred skotska och det gav en lite annan ton på det hela. Likväl var han väldigt rolig, han berättade om en av sina observationer samma dag. Det hade varit slagsmål mellan en duva och en fiskmås i hans trädgård. "The pigeon and seagull went together and they ripped each other apart, they were fucking mental! Fighting and screaming, there were feathers all over the bloody place, which I will have to clean up tomorrow, they were mental!"
Flertalet gånger hävdade Gordon att han verkligen inte var någon rasist, något som vi ställde oss frågande till. "Fucking foreigners everywhere, go back to fucking Slovenia!" Han tyckte illa om alla invandrare och särskilt de som har tagit skotska namn.
"Have you seen Trevor McDonald? He's not Scottish! How can you call him Trevor McDonald? Huh? Look at him! He's as black as a fucking fireplace!"
Min bild av skottarna var att de var trevliga och hjälpsamma men den ändrades ganska snabbt när jag anlände till Glasgow.
Där var folket av helt annat sinnelag. Stadsfolk tenderar ju att vara det, i alla länder. Och bondefolk är lite mer gemytliga, som Emma. Det är därför vi gillar dem.
Hur som helst träffade vi Gordon på en pub. Han var uppväxt i Glasgow och var en av de tre procent rödhåriga som finns kvar i världen, enligt honom själv. Gordon var verkligen ett riktigt original och jag slår vad om att hur mycket man än letar hittar man ingen som är mer pessimist. Ingenting var bra, verkligen ingenting.
När filmklipp från Englands fotbollslag visades på pub-teven förkunnade han: "Oh, this fucking English shite!" När vi berättade att vi var från Sverige sa han: "Aargh, you're fucking Scandinavians then, go back to your fucking country!"
Notera att allt han sa var på väldigt bred skotska och det gav en lite annan ton på det hela. Likväl var han väldigt rolig, han berättade om en av sina observationer samma dag. Det hade varit slagsmål mellan en duva och en fiskmås i hans trädgård. "The pigeon and seagull went together and they ripped each other apart, they were fucking mental! Fighting and screaming, there were feathers all over the bloody place, which I will have to clean up tomorrow, they were mental!"
Flertalet gånger hävdade Gordon att han verkligen inte var någon rasist, något som vi ställde oss frågande till. "Fucking foreigners everywhere, go back to fucking Slovenia!" Han tyckte illa om alla invandrare och särskilt de som har tagit skotska namn.
"Have you seen Trevor McDonald? He's not Scottish! How can you call him Trevor McDonald? Huh? Look at him! He's as black as a fucking fireplace!"
Kommentarer
Trackback
