Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Min syster -Elin- är världens sämsta förlorare. På allvar. Om någon påstår att jag är tävlingsinriktad och anser att jag är en dålig förlorare, då ska ni se min syster. Hon är otrolig. OTROLIG.

Jag minns när vi var små och skulle spela golf hemma i trädgården. Elin, kaxig som hon var, svingade för allt vad hon var värd och missade naturligtvis. Hon har aldrig haft den bollkänsla vilken jag gladeligen kan briljera med.

Hon försökte gång på gång och missade hela tiden. Jag kanske inte var så uppmuntrande utan det var väl mer att jag skrattade åt henne. Hon blev givetvis sur och fräste åt mig att jag skulle slå eftersom jag "var så himla bra".

Jag stegade upp och träffade förstås bollen på första försöket. Detta var för mycket för min syster. Hon fattade tag om golfklubban och slog till mig i huvudet med den. Inte särskilt vänskapligt i mitt tycke.

Vi var väldigt små vid denna incident. Jag har likväl blivit varse om att hennes gamla agg lever kvar. För bara ett par månader sen satt vi och spelade kort tillsammans. När jag efter ett särskilt spännande parti lade ut mina kort och förkunnade segern blev hon fullkomligt galen och kastade alla sina kort på mig.

Elin, 21, agerande som en 3-åring.