Tåget har gått

Klockan ringer. Ljudet av tågets hjul mot skarvar i skenorna. En röst i en högtalare. Konduktören som står redo vid perrongen, redo att börja sitt arbetspass. Han har sin uniform på sig, han har sin hatt på huvudet, i handen håller han det klippverktyg som är så heligt för denna professionskår.

Jag gillar tågstationer. En tågstation är så mycket mer än bara en tågstation för mig. Det är en känsla. Känslan av att vara på väg, mot nya äventyr! Det finns något positivt här. Jag har en gemytlig känsla när jag rör mig på stationers områden, den erinrar mig om den roll tåget hade som färdmedel en gång.

Det grämer mig att tågstationer har förlorat så mycket av sitt forna värde. Det fanns en tid då centralstationer verkligen var centrala, som samhällsplats. Det här var innan flygbranschens väldiga intåg. Det låter nästan blasfemiskt, "flygbranschens intåg", flyget har tågat in.. jaa, ni förstår.

Jag tänker mig inte en enorm station, likt centralstationen i Stockholm. Den ska var liten och charmig och ha husknutar som påminner om sent 1800-tal. Den ska kännas intryckt men samtidigt vara avskiljd.

Dess utseende ska vara avvikande, vid en första anblick ska man kunna förstå att det här är stationen.

Människor på en tågstation är ofta stressade och man ser hur de ständigt flackar med blicken mot klockan till. Det inger i mig ett oerhört lugn.

Någon gång i mitt liv ska jag ut och tågluffa. Inte för äventyrets skull kanske, men för tågstationernas!

stat


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0