Ett försök att vara kritisk. Eller hånande. Välj själv.
Okej, så här! Jag skulle inte kalla det inspiration, mer en påminnelse. Tack Emma! För påminnelsen.
Jag, i egenskap av kolumnist (visst låter det fint?!), hade under mitt sista gymnasieår som uppgift att föra anteckningar på klassråden. Detta var något jag lade ner mycket energi på. Eller lite energi åtminstone.
Vår mentor var tyvärr inte den mest respektingivande personen och sånt har alltid dåliga effekter på mig. Om jag inte har respekt för någon kan jag inte vara seriös. Det går inte.
Jag, i egenskap av kolumnist (visst låter det fint?!), hade under mitt sista gymnasieår som uppgift att föra anteckningar på klassråden. Detta var något jag lade ner mycket energi på. Eller lite energi åtminstone.
Vår mentor var tyvärr inte den mest respektingivande personen och sånt har alltid dåliga effekter på mig. Om jag inte har respekt för någon kan jag inte vara seriös. Det går inte.
Följaktligen var mina protokoll fulla av observationer som en tre-åring skulle kunna göra. Det jag minns särskilt är att jag en gång skrev en liten rad om vår andra mentor som bara var med ibland. Faktum är att jag brukade nämna honom ganska ofta, på gott och på ont.
Denna gång skrev jag något i stil med: "Nu kommer Anders in, han går in i salen som om han vore en stjärna - jaa, han är lysande!"
Det här var endast ännu en reflektion jag gjorde, en bland många. Men just den här återkom på mitt utvecklingssamtal med min icke-respektingivande mentor. Så här löd ordutbytelsen:
Mentor: Jaa joo, Jesper.. Det är ju du som för anteckningarna på klassråden..
Jag: Ja, precis. Det stämmer.
Mentor: Jag läste igenom protokollen för någon dag sen.. [Åh nej!] ..och jag såg att du hade anmärkt på Anders utseende..
Men vad är detta? undrade jag för mig själv. Varför ska det här komma upp nu?!
Mentor: ..Du hade skrivit att han var snygg. Och jag tänkte... joo, jag tänkte.. nästa gång kanske du kan skriva att jag också är fin?
Vad jag än väntade mig, så var det inte detta!
Jag: Ehh, jaa. Kanske det, man vet aldrig vad jag får för mig att skriva!
Och sen fortsatte samtalet om min personliga utveckling. Förbluffande! Vad i helvete tänkte hon där? Det var inte menat som ett skämt från hennes sida. Alltså, det var ett seriöst förslag. Jag blev chockad. Jag skämdes för hennes skull. Och DET är ju onödigt! Men Herre min skapare... Vad har du gjort med denna själ? En rakt igenom infam aktion att tillsätta en sådan lallare till världen. Verkligen inte okej!
Mmjaaa.. Det var det jag ville ha sagt.
Denna gång skrev jag något i stil med: "Nu kommer Anders in, han går in i salen som om han vore en stjärna - jaa, han är lysande!"
Det här var endast ännu en reflektion jag gjorde, en bland många. Men just den här återkom på mitt utvecklingssamtal med min icke-respektingivande mentor. Så här löd ordutbytelsen:
Mentor: Jaa joo, Jesper.. Det är ju du som för anteckningarna på klassråden..
Jag: Ja, precis. Det stämmer.
Mentor: Jag läste igenom protokollen för någon dag sen.. [Åh nej!] ..och jag såg att du hade anmärkt på Anders utseende..
Men vad är detta? undrade jag för mig själv. Varför ska det här komma upp nu?!
Mentor: ..Du hade skrivit att han var snygg. Och jag tänkte... joo, jag tänkte.. nästa gång kanske du kan skriva att jag också är fin?
Vad jag än väntade mig, så var det inte detta!
Jag: Ehh, jaa. Kanske det, man vet aldrig vad jag får för mig att skriva!
Och sen fortsatte samtalet om min personliga utveckling. Förbluffande! Vad i helvete tänkte hon där? Det var inte menat som ett skämt från hennes sida. Alltså, det var ett seriöst förslag. Jag blev chockad. Jag skämdes för hennes skull. Och DET är ju onödigt! Men Herre min skapare... Vad har du gjort med denna själ? En rakt igenom infam aktion att tillsätta en sådan lallare till världen. Verkligen inte okej!
Mmjaaa.. Det var det jag ville ha sagt.
Kommentarer
Postat av: Emma
Jaaa... jag vet inte vad jag ska säga... men skoj har jag iaf!
Postat av: Elin
Haha, jag tycker det var bra sagt! Om någon skriver bra saker om en person och inte nämner en annan så är det ju utfrysning och indirekt kritik av ynkryggat slag. Hon fattade och satte dit dig Jesper, det kunde du ha ;)
Postat av: jeppster
elin, jag tror inte att du förstår. de där protokollen var så fulla av ironi att en intellektuell person skulle förstå att det inte var positivt att bli komplimenterad i detta sammanhang.
emma, min tanke är att du ska komma med den riktiga formuleringen - det gör att värdet ökar väsentligt! övertala mamma din att buda över protokollen, det här är ju viktigt..
typ.
Postat av: Johanna
Man slutar aldrig förvånas :P
Trackback
