Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag tänkte att jag skulle klippa mig idag. Det var jag bevisligen inte ensam om. FÖRUTSATT att man litar på Västerås barberare förstås.

Jag gillar inte alls att gå till frisören. Jag känner ett stort obehag inför hela situationen. Jag har så svårt att finna mig i att sitta still och se mig själv i spegeln i fyrtio minuter och därtill få mitt huvud attackerat av en främling. Speglarna i salongerna har dessutom en jävligt dålig effekt på mig har jag märkt. Jag tycker att jag ser så förbannat ful ut när mitt hår är vattenkammat och det tydligt syns att jag har väntat för länge sedan förra besöket. Möjligen är det för att det är det enda tillfället då jag har tid att bearbeta min egen åsyn men jag blir bara illa till mods över mig själv.

Jag vill bli välkomnad med öppna armar av den som ska klippa mig, bli mottagen och attraheras av första intrycket. Jag provade lyckan i åtta salonger idag. Gemensamt för alla salonger var att de hade en kund och en eller två till synes lediga frisörer. Min uppfattning är att frisörer har det svårt med all konkurrens i branschen och att de ska bli lättade och glada när det kommer en ny kund. De ska tänka: "Åh, yes! Äntligen en kund!" Med tanke på hur lediga de ser ut verkar denna teori inte alls orimlig. 

Men nej. NEJ. De är ju så jävla "upptagna". Fattar de inte att det här är fel läge att spela 'hard to get'?!

-Hej! säger jag när jag kliver in genom dörren. Finns det någon klipptid ledig?
Frisörerna utbyter snabbt ett par blickar och en av dem undrar:
-Hmm, du menar nu alltså?
Nej, om en vecka..
-Jaaa, nu.
-Njaa, joo, nej, inte just nu. Imorgon kanske?

Men jag vill inte klippa mig imorgon. Jag går alltid till frisören spontant. Det är en av få saker som jag inte planerar, för jag känner ju obehag inför denna situation, remember? Jag vill ju inte planera något som jag egentligen inte vill göra.

Så jag svarar bara att det inte fungerar nästa dag och vandrar vidare. Lite mer modfälld. Tre liknande ordutbyten senare och jag börjar bli riktigt irriterad. Plötsligt har mitt obehag gått över i hat. Nu hatar jag frisörer. Jag hatar dem.

Jag vandrar hemåt och är en bit från city när jag ser en salong uppenbara sig borta till höger. Det är ett långskott, men vafan, jag kan inte misslyckas mer.
Till min stora förtret ser jag bara en frisör genom fönstret och hon har faktiskt en kund. Jag har givit upp redan innan jag öppnar dörren men jag fortsätter likväl.

-Hallå där! hälsar hon mig med ett leende.
-Hej! Har du tid att klippa mig?
-Ja visst! Om du kan vänta fem minuter, det är bara att slå sig ner i soffan! svarar hon och gestikulerar mot en hemtrevlig skinnsoffa i hörnet.

Triumf! Det är precis så jag vill bli mottagen. Kudos till Salong Jolly!

Men ni andra.. ignoranta och nonchalanta frisörer..Era jävlar. Far ni bara åt helvete.