OM: Tids- och energibrist
Jag har för en gångs skull inte brist på idéer. Det brukar ju vara något sådant jag skyller på när jag uppdaterar dåligt. Nu har jag ont om tid och energi. De senaste två veckorna har jag haft konstant sömnskuld och då har min säng varit mer åtråvärd än tangentbordet.
Så vad har jag gjort som tagit upp så mycket tid? -Jaa, alltså. Det har varit både hockey och fotboll på vardagskvällarna. Jag hade en kväll ledig som jag tänkte utnyttja på ett kreativt sätt men istället hamnade jag framför Seinfeld, det är så tvångslöst att bara sitta och le åt Georges minspel, åt Kramers flippande, åt Jerrys vardaglighet. Och då känner jag någon typ av inre frid, för stunden åtminstone.
Jag har kommit på en massa ämnen jag vill skriva om och jag har bearbetat formuleringarna i mitt huvud som jag alltid gör. Jag gör det oftast när jag är ute på mina promenader. Det är en del av min skapandeprocess. Jag uppfinner meningar som jag tänker använda och i vissa fall blir jag så rädd att jag ska glömma en bra formulering att jag stannar abrupt och antecknar i mitt block.
Nu har jag varit dålig på att anteckna på sistone så de formuleringar jag har konstruerat är inte längre formuleringar. De har försvunnit in i glömska. Jag har skapat ett eget begrepp om det här, jag kallar dem för Förlorade formuleringar.
Nu är de som dagarna i Väst enligt Theoden av Rohan. Ni vet;
"They have passed like rain on the mountain, like wind in the meadow. The days have gone down in the West, behind the hills into shadow."
Precis så är det med mina formuleringar. Och det är synd, men nya tider väntar. I alla fall om jag fortsätter med att droppa Sagan om ringen-referenser..
Så vad har jag gjort som tagit upp så mycket tid? -Jaa, alltså. Det har varit både hockey och fotboll på vardagskvällarna. Jag hade en kväll ledig som jag tänkte utnyttja på ett kreativt sätt men istället hamnade jag framför Seinfeld, det är så tvångslöst att bara sitta och le åt Georges minspel, åt Kramers flippande, åt Jerrys vardaglighet. Och då känner jag någon typ av inre frid, för stunden åtminstone.
Jag har kommit på en massa ämnen jag vill skriva om och jag har bearbetat formuleringarna i mitt huvud som jag alltid gör. Jag gör det oftast när jag är ute på mina promenader. Det är en del av min skapandeprocess. Jag uppfinner meningar som jag tänker använda och i vissa fall blir jag så rädd att jag ska glömma en bra formulering att jag stannar abrupt och antecknar i mitt block.
Nu har jag varit dålig på att anteckna på sistone så de formuleringar jag har konstruerat är inte längre formuleringar. De har försvunnit in i glömska. Jag har skapat ett eget begrepp om det här, jag kallar dem för Förlorade formuleringar.
Nu är de som dagarna i Väst enligt Theoden av Rohan. Ni vet;
"They have passed like rain on the mountain, like wind in the meadow. The days have gone down in the West, behind the hills into shadow."
Precis så är det med mina formuleringar. Och det är synd, men nya tider väntar. I alla fall om jag fortsätter med att droppa Sagan om ringen-referenser..
Kommentarer
Trackback
