Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Det fanns en tid när jag tyckte om födelsedagar. Jag vet när mina kompisar fyller år. Jag brukade se till att gratulera dem på deras dag och det var alltid uppskattat.

Jag är säker på att jag var orsak till en del glädje. För det är faktiskt ganska trevligt att bli gratulerad. Men sen kom Facebook.. Sajten som tog bort allt som fanns att uppskatta kring födelsedagar.

Nu slänger man iväg ett grattis var och varannan dag av ren slentrian. Det finns inte längre något värde i att gratta någon på födelsedagen. För mig är det jättetråkigt. Nu tror folk att jag har sett deras födelsedag på Facebook och då är det inte roligt alls. Det är så vardagligt. Charmen ligger i att dagen är speciell för just en själv.

Nu har jag skrivit om samma sak på olika sätt och det finns ingen röd tråd egentligen. Det blir så när jag är upprörd.

I ren protest har jag tagit bort informationen om min egen födelsedag på Facebook. Resultatet är att ingen vet att jag fyller år. Men jag föredrar det framför en slentrianmässig hälsning.

Som tur är finns det ett, förvisso fåtaligt, antal som vet när min dag är. Och de gör mig glad på riktigt! Det vittnar om att de på något sätt har bemödat sig med att lägga min dag på minnet. Det uppskattar jag.