Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Min syster är ju något av en förebild för mig. Det får man säga. Och jag följs ständigt av hennes övervakande och beskyddande. Det innebär ofta att hon kommenterar det som jag företar mig. Hon fäller uppmaningar titt som tätt. Och i egenskap av att vara bror lyssnar jag inte på detta. Jag vet ju bäst! Det är sen gammalt. Jag har aldrig fel. Jag behöver inte lyssna.

Likväl kan jag göra undantag ibland. Det är inte ofta, men det händer. Vissa gånger faller jag faktiskt ifrån mina väldigt invanda beteenden. Och av någon anledning uppskattas det alltid.

Jag pussade min mamma på kinden på alla hjärtans dag. Inte för att jag ville, men för att göra henne glad. Hon blev alldeles till sig.. började fnissa och blev nästan generad. Hon undrade om jag hade druckit alkohol eller tagit någon annan drog. Men hon uppskattade ändå gesten.

Så nu när jag har gjort min mor till viljes denna vecka kan jag väl lika gärna min syster till viljes, av bara farten liksom. Därför ska jag skriva lite om kärlek, för det är en innerlig önskan från henne.

Och det här blir ju klurigt inser jag.. Vad ska jag skriva?? Jag ger mig själv lite betänketid för att se om jag kan få till några bra formuleringar. Titta in om en dag eller två så kanske ni får se resultatet!


Har ni för övrigt några egna önskemål på teman kan ni väl kludda lite kommentarsfältet. Det bits inte, jag lovar!