Jag är inte riktigt tillbaka, men nästan
Jaaa, alltså.. Mitt jul/nyårsuppehåll blev längre än jag hade befarat. Jag är ledsen för det. Jag är också ledsen för att det återigen var ett sådant där oannonserat uppehåll. Okej.. Nej, det är jag faktiskt inte ledsen för. Det är ju min grej liksom. En del av min charm som vi brukar säga här på den här sidan.
Anledningen till det lite för långa uppehållet är att jag håller på att dö. Typ. Åtminstone känns det lite så. Jag har sprungit på något alldeles bedrövligt, misstänker att det är ett gift. Och det kom så himla plötsligt också!
Där låg jag, på min säng, en kväll -minding my own business- och från ingenstans kommer det en liten djävul och sprutar in ett gift i mig. Helt oprovocerat! Så jävla onödigt av den. Minuter senare låg jag i en ovärdslig feberfrossa, jag hade 26 grader i mitt rum, alla kläder på, jag låg under ett täcke och en tjock filt men ändå lyckades jag frysa. Fyfan.
Denna infernaliska sjukdom har haft en hel del klimax och gårdagskvällen var en av dem. Jag låg i min säng och det var dags för den traditionella nattsömnen. Men jag hade hemskt mycket magknip och det pågick någon form av krig inuti min mage. Ryggen smärtade, jag mådde illa... Och jag bara tänkte såhär: Ge mig en pistol så skjuter jag mig själv. Snälla. Ge mig en bara!
Jag blev positivt överraskad när jag gick in på bloggportalens hemsida och upptäckte att ni varit mig trogna och besökt min sida trots min inaktivitet. Det gjorde mig glad.
Anledningen till det lite för långa uppehållet är att jag håller på att dö. Typ. Åtminstone känns det lite så. Jag har sprungit på något alldeles bedrövligt, misstänker att det är ett gift. Och det kom så himla plötsligt också!
Där låg jag, på min säng, en kväll -minding my own business- och från ingenstans kommer det en liten djävul och sprutar in ett gift i mig. Helt oprovocerat! Så jävla onödigt av den. Minuter senare låg jag i en ovärdslig feberfrossa, jag hade 26 grader i mitt rum, alla kläder på, jag låg under ett täcke och en tjock filt men ändå lyckades jag frysa. Fyfan.
Denna infernaliska sjukdom har haft en hel del klimax och gårdagskvällen var en av dem. Jag låg i min säng och det var dags för den traditionella nattsömnen. Men jag hade hemskt mycket magknip och det pågick någon form av krig inuti min mage. Ryggen smärtade, jag mådde illa... Och jag bara tänkte såhär: Ge mig en pistol så skjuter jag mig själv. Snälla. Ge mig en bara!
Jag blev positivt överraskad när jag gick in på bloggportalens hemsida och upptäckte att ni varit mig trogna och besökt min sida trots min inaktivitet. Det gjorde mig glad.
Kommentarer
Trackback
