Han lät som en arab med grädde i munnen
Jag är ute och flyger med min kompis Daniel. Att det är med just Daniel är i sig en upplevelse.
Daniel har alltid förundrat mig. Av alla mina vänner är han den som vet tveklöst mest utan att egentligen veta någonting.
Jag begriper bara inte var han får allt ifrån. Han är snubben som får 38/40 på ORD-delen på höskoleprovet, men han har aldrig faktiskt LÄST en bok. Hur är det möjligt?!
Daniel kan varenda jävla låttext. Och inte bara populära låtar. Alla sorter. Barnvisor, schlager, rap, hip-hop, dansband, pop, you name it! Jag har till och med hört honom sjunga en hel låt på bosniska. Och han har verkligen inget bosniskt ursprung, visserligen en bosnisk kompis men inte längre än fem år tillbaka.
Han är ledande i användandet av idiomatiska uttryck. Dels känner han på något sätt till alla som finns men han har också en förmåga att skapa egna.
När vi var på 3000 fötters höjd och vi hörde någon som hade en taskig radioförbindelse konstaterar Daniel att han lät som en arab med grädden i munnen. När han sade det visste jag inte riktigt vad han menade men det var så förbluffande knasigt att jag blev på ett hemskt fnissigt humör.
Lite senare frågade jag honom vad han menade och fick en strålande förklaring:
"Haha, typ som han på parkbänken, chalama chalama!"
Jag är djupt avundsjuk på Daniels sätt att uttrycka sig, det är i alla avseenden episkt.
Han är metafor-mannen.
Daniel har alltid förundrat mig. Av alla mina vänner är han den som vet tveklöst mest utan att egentligen veta någonting.
Jag begriper bara inte var han får allt ifrån. Han är snubben som får 38/40 på ORD-delen på höskoleprovet, men han har aldrig faktiskt LÄST en bok. Hur är det möjligt?!
Daniel kan varenda jävla låttext. Och inte bara populära låtar. Alla sorter. Barnvisor, schlager, rap, hip-hop, dansband, pop, you name it! Jag har till och med hört honom sjunga en hel låt på bosniska. Och han har verkligen inget bosniskt ursprung, visserligen en bosnisk kompis men inte längre än fem år tillbaka.
Han är ledande i användandet av idiomatiska uttryck. Dels känner han på något sätt till alla som finns men han har också en förmåga att skapa egna.
När vi var på 3000 fötters höjd och vi hörde någon som hade en taskig radioförbindelse konstaterar Daniel att han lät som en arab med grädden i munnen. När han sade det visste jag inte riktigt vad han menade men det var så förbluffande knasigt att jag blev på ett hemskt fnissigt humör.
Lite senare frågade jag honom vad han menade och fick en strålande förklaring:
"Haha, typ som han på parkbänken, chalama chalama!"
Jag är djupt avundsjuk på Daniels sätt att uttrycka sig, det är i alla avseenden episkt.
Han är metafor-mannen.
Kommentarer
Trackback
