Jag var till veterinären..
Vår katt har nämligen problem med njurarna. Detta medför både ekonomiska och logistiska problem. Vem fan vill betala 300 kronor för lite mat till katten? Och varför har veterinären inte öppet när min mamma är hemma så att jag måste åka dit på min lunch.
Asa-sugigt!
Men jag åkte likväl dit med glatt humör. Jag ställde mig på någon annans parkering eftersom jag tänkte att det alltid gör någon sur. Och då har jag tagit en surpoäng, precis som 10 minuter senare. Kommer till det strax.
Tydligen finns det något register över tidigare kunder och jag sade gladeligen mitt telefonnummer till den lite för muntra kassören.
-Jahaja, tyckte han, du har minnsann varit här förut! Vad heter katten?
Fyfan för honom, var han tvungen att fråga. Det var ju bara för att jävlas.
-Ehh.. host - Pilsner .. svarade jag.
Och sen hans pilemariska leende på det. Och här var det han som fick surpoängen. Jag gick ut till min felparkerade bil och konstaterade att ingen hade brytt sig om den.. suck!
Vidare till OKQ8 för en stor kopp kaffe latte. Maskinen fräste väldans mycket efter att jag tryckt på knappen. Ånga välde ut och jag undrade om det var i sin rätt, hm, ångskummad mjölk brukar man ju säga.. Men inte. Här hade jag nämligen hämtat min surpoäng. Trött butiksbiträde sur som gamla citrusfrukter kom till undsättning.
-Det är slut på mjölk, sade hon kort.
-Jaha, svarade jag glatt, jag tyckte att det var lite märkligt uppträdande, även för en kaffemaskin.
Ett lättsamt svar anser jag. Men hon tittade bara på mig som en Washington-bo gör när man pekar ut Vita Huset när det i själva verket är Capitolium.
Jag hade redan fått lite kaffe i min mugg men den var ju bara halvfull. Så om jag skulle trycka på knappen igen skulle det ju bli för mycket.. och jag ville ju ha mer än halva. Jaa, ni kanske förstår problematiken. Jag vände mig hjälplöst mot resten av butiken. Bara det sura biträdet inom synhåll. Så jag frågade vad jag skulle göra och fick ett lika surt svar igen.
Väl framme vid kassan lyckades jag tajma in henne igen, jävligt taktiskt. Jag var helt säker på att hon skulle ta det tredubbla priset men det gjorde hon inte. Jag önskade henne en trevlig dag och log mitt mest charmanta leende. Detta fick henne förstås på fall, för vem motstår mig när jag väl anstränger mig?! Hon sken upp som nattygsbordlampa och allt var frid och fröjd.
Asa-sugigt!
Men jag åkte likväl dit med glatt humör. Jag ställde mig på någon annans parkering eftersom jag tänkte att det alltid gör någon sur. Och då har jag tagit en surpoäng, precis som 10 minuter senare. Kommer till det strax.
Tydligen finns det något register över tidigare kunder och jag sade gladeligen mitt telefonnummer till den lite för muntra kassören.
-Jahaja, tyckte han, du har minnsann varit här förut! Vad heter katten?
Fyfan för honom, var han tvungen att fråga. Det var ju bara för att jävlas.
-Ehh.. host - Pilsner .. svarade jag.
Och sen hans pilemariska leende på det. Och här var det han som fick surpoängen. Jag gick ut till min felparkerade bil och konstaterade att ingen hade brytt sig om den.. suck!
Vidare till OKQ8 för en stor kopp kaffe latte. Maskinen fräste väldans mycket efter att jag tryckt på knappen. Ånga välde ut och jag undrade om det var i sin rätt, hm, ångskummad mjölk brukar man ju säga.. Men inte. Här hade jag nämligen hämtat min surpoäng. Trött butiksbiträde sur som gamla citrusfrukter kom till undsättning.
-Det är slut på mjölk, sade hon kort.
-Jaha, svarade jag glatt, jag tyckte att det var lite märkligt uppträdande, även för en kaffemaskin.
Ett lättsamt svar anser jag. Men hon tittade bara på mig som en Washington-bo gör när man pekar ut Vita Huset när det i själva verket är Capitolium.
Jag hade redan fått lite kaffe i min mugg men den var ju bara halvfull. Så om jag skulle trycka på knappen igen skulle det ju bli för mycket.. och jag ville ju ha mer än halva. Jaa, ni kanske förstår problematiken. Jag vände mig hjälplöst mot resten av butiken. Bara det sura biträdet inom synhåll. Så jag frågade vad jag skulle göra och fick ett lika surt svar igen.
Väl framme vid kassan lyckades jag tajma in henne igen, jävligt taktiskt. Jag var helt säker på att hon skulle ta det tredubbla priset men det gjorde hon inte. Jag önskade henne en trevlig dag och log mitt mest charmanta leende. Detta fick henne förstås på fall, för vem motstår mig när jag väl anstränger mig?! Hon sken upp som nattygsbordlampa och allt var frid och fröjd.
Kommentarer
Trackback
