Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Oförskämt dålig uppdatering. Här på min SIDA. Neeej, det är faktiskt inte en blogg, bara nästan.

Jag befinner mig i ett vakuum. På ett dåligt sätt. Inte för att jag kan komma på någon gång som det skulle kunna vara ett bra sätt. Vakuum brukar vara typiskt dåligt.

Jag är återigen inne i en sån där period när jag får en massa idéer hela tiden. Jag har ständigt en ny plan. Det är farligt för mig. Jag lägger ner tid och energi på att forska i saker som är helt onödiga. Jag kollar upp boendeområden i städer och läser allt jag kan om dem på forum där jag hittar minsta lilla anekdot. Jag dras med åt än det ena, än det andra hållet. Jag är som en kompassnål i närheten av polen. Jag fluktuerar och darrar vid minsta rörelse men någonstans finns ju det som symboliserar magnetisk nord. Och dit kommer jag att nå en vacker dag. För att vara metaforisk. För att pretentioner är som allra bäst när de kommer från mig.

Det är nog väderomställningen som har den här udda effekten på mig. Minsta lilla värmepust och jag vill bara resa iväg, bort, långt åt fan. Och helst aldrig återvända. Jag har den defekten, jag gillar inte att gå tillbaka. Jag inbillar mig att det är ett misslyckande. Ytterligare ett idiotiskt ideal jag lever efter. Jag har många sådana.