Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag sitter i en solstol på altanen. Himlen har den där vackra blå färgen som man aldrig ser i medelhavsländerna. Buskarna på tomten blommar. Jag hör ett avlägset brummande från en kolvmotorpropeller i luften. Fåglarna sjunger sånger för mig när jag tar mig en slurk kaffe.

Boken jag snart ska fortsätta läsa är skriven av 2010 års Nobelprisvinnare i litteratur. Jag förstår Nobelkommittén, de har gjort ett klokt val. Mario Vargas Llosa leverar träffsäkra meningar gång efter gång. Jag häpnas över hans talang. Jag såg honom på Nobelmiddagen i december. Hans intryck var inte helt imponerande. Endast en grånad, förfallen gammal gubbe. Men han har växt i mina ögon. Nu skulle jag se på honom som en auktoritet.

"first impression isn't always right, huh?"

Ja, det är ett citat hämtat från veckan som har gått. Och det finns förstås en sanning i det hela, däremot kan det underlätta med ett bra första intryck. Jodå, det kan det.

Just nu är jag mest glad åt vädret. En solig vårmorgon är lika hoppingivande som en leende man på bussen. Och jag stannar här. Det är som alltid härligt med ett pretentiöst avslut. Jag stannar här när min känsla av välbefinnande är som högst. Glad söndag alla! För det ska jag ha.