Fruktprovning IX (O/R)
Jaha, då var det dags igen, för ännu en av dessa åtråvärda fruktprovningar.
De är ju alltid lika fyllda av spänning och nyfikenhet då man inte alls har någon aning om vad som väntar.
Denna veckas frukt heter Kiwano, och det skulle vara intressant att se vad det är för träd/växt som har kreerat en frukt som denna tänkte jag. Det skulle man ju kunna inkludera i det här formatet. En lite mer ingående beskrivning av fruktens härkomst och bakgrund.
Men sen beslutade jag att då blir det hela bara en massa pretentiöst dravel som ingen egentligen vill veta av.
En bild är väl näst intill kompulsiv.
Jaa, här har vi den jäveln. Den ser ju aningen intimiderande ut, inte sant?
Här är den uppskuren också. Jag får väl bekänna att det var lite av en besvikelse att kiwano var grön inuti.
Den blev därmed inte alls lika aptitretande (om den var det innan, dvs).
Hur som helst. För att återge dess egenskaper:
Den första känslan man grips av är dess konsistens. Man skulle kunna se den som en metafor till när man håller i en manet, det är liksom en kittlande och obehaglig sensation. Så är det med kiwano fast man känner det mot tungan istället för mot fingrarna, vilket ju bara det är lite frånstötande.
Frukten är även sur och besk och jag skulle inte alls rekommendera den. Det är svårt att äta den, man får inte tag i de geléliknande frön som utgör själva innehållet.
Man skulle kunna påstå att hela frukten i sig är ett infamt fenomen. Den var dessutom väldigt kostsam, 34:-
Fyfan.
Svar på tal
Kan ni erinras Sir Michael Caines citat från filmen? Det som han säger vid ett par tillfällen.
"Why do we fall, sir? So that we might better learn to pick ourselves up."
Men först måste man falla.
Trötthetstecken? (igen)
När man ligger och sover och plösligt vaknar till, man upptäcker att det är några minuter kvar tills klockan ringer och minuterna går snabbt som voro de hundradelar och sedan sövs man av väckarklockans oljud, är man trött då?
När någon ringer på dörrklockan och man går för att öppna och precis när man placerar handen på dörrvredet så somnar man, är man trött då?
När teven är inställd på för högt ljud och man sträcker sig efter fjärrkontrollen för att sänka och somnar med handen utsträckt, är man trött då?
Trötthetstecken?
När man somnar på den femton minuter långa bussturen från Centralen till Vetterstorp, är man trött då?
När man står i duschen på morgonen och lutar huvudet mot väggen och slumrar till, är man trött då?
När man sitter framför datorn och börjar få svårt att läsa vad det står på skärmen för att snurrar i huvudet, är man trött då?
När man sitter vid bordet och har ätit klart sin måltid och somnar med huvudet mot bordet, är man trött då?
När klockan är 20.15 och man inte kan hålla ögonen öppna eftersom ögonlocken av någon outgrundlig anledning faller tillbaka hela tiden, är man trött då?
När man ..... jaaa, ni har väl fattat vinken? Jag är trött.
Mörka promenader
Då är jag näst intill osårbar, eller jaa, det är jag ju alltid..
Men det finns något i luften, något hemligt, något som får min hjärna att fungera klarare och få min stress att tillfälligt dissimileras.
Så om någon är sugen på ett nattligt äventyr, jag är på!
Jens är bäst
Varje helg sitter jag bänkad framför Premier League-lördag.
Det börjar klockan 13.30 och fortsätter fram till 18.00.
Det händer ofta att jag sitter där för att se mitt älskade Liverpool, men det är inte bara när dem är med på dagordningen. Ibland kollar jag inte ens på matcherna i sig, men jag går dit i halvtid och förstudion till match.
Och varför?
-Joo, för där sitter Jens Fjellström. Världens bästa Jens.
Jens kan allt och han är så duktig och charmig och korrekt. Det gör att jag kollar bara för att höra hans analyser. Sedan är det väl givet att jag är intresserad av fotbollen också, men det blir lite av ett "two-in-one"-scenario.
Det är samma sak när jag läser Simon Banks krönikor i Aftonbladet. Han skriver ofta om den franska ligan och den skiter väl jag i, den är så sjukt ointressant.
Jag läser endast för att Simon Bank skriver som en gud. Hans texter tillfredsställer mig något enormt och de är en njutning att läsa.
Ännu ett intermezzo..
Jag var på Konsum idag, och det låter ju inte särskilt spännande. Men det är så här, så här är det.
Det är så här. Jag har bott i närheten av den här Konsum-affären i sju-åtta år och det finns ett affärsbiträde som har jobbat där under hela den tiden.
Affärsbiträden i olika snabbköp är inte direkt sådana man har jättemycket kontakt med. Man kanske byter några ord vid betalningen eller hälsar inne i butiken.
Idag hände något som jag inte hade räknat med. Affärsbiträdet, en kvinna, som jag ju känner igen väl till utseendet sade:
-Hejsan! Du är ju så stor nu! Visst är det du som har handlat här sedan du var så här liten? frågade hon och höll ut handen och visade en längd som motsvarade ungefär 150 cm.
-Jaa, visst är det så, svarade jag.
-Hur gammal är du nu? undrade hon.
-Jo, jag är nitton, svarade jag.
-Ohh, vad tiden går fort. Du var ju nyss så liten och se på dig nu! Det dröjer väl inte länge förrän du kommer in här och är pappa och då har jag nog inte många år kvar till pensionen.
-Jaa, man vet aldrig, svarade jag och skrattade.
Sedan gick jag vidare och köpte min bearnaisesås.
Men det var ändå en intressant händelse, en som gjorde mig glad.
Old times
Jag hittade en väldigt gammal bild. Men visst ser det gött ut ändå?
Twitter twitter
Jag har märkt att rutan laddar lite segt, men vem har inte tid att vänta i dagens samhälle? -Okej, ni kan ta ner händerna nu.
Men hur som helst ska här berättas att Twitter är väldigt underskattat.
Det är ju inte direkt ett nytt fenomen men det är inte jättegammalt heller. När jag fick höra idén första gången tyckte jag att det lät lite lamt men efter två dagars provande kan jag rekommendera det.
Man kan ju uppdatera direkt från mobilen och det faller helt i min smak. En liten kort kommentar och sedan är det klart.
Kort och koncist.
HUMORRRRRRRRR
Gissa vem?
Gissa vem?
Gissa vem?
Gissa vem?
Gissa vem?
Gissa vem?
Gissa vem?
Gissa vem?
Jag älskar den här videon.
En förkylning
På senare tid har jag kunnat identifiera en klar trend i förkylningscykeln. Den består utav olika stadier.
Så här har min vecka sett ut:
1. Min hals börjar smärta, liksom hade jag en klump i halsen. Det gör ont när jag sväljer och det hela är en högst obehaglig känsla.
2. Halssmärtan har avtagit och jag börjar bli ordentligt jävla snuvig. Det är helt galet att det kan produceras så mycket slem på så kort tid. Ständigt får jag gå och snyta mig och jag nyser titt som tätt.
3. Snuvan fortsätter men med mindre besked. Jag börjar bli rosslig i halsen, det låter som att jag har rökt i hundra år när jag hostar. Det är tydligt att halsen är inflammerad. Det är också "the eustachian tube" som går mellan öronen och munnen, jag känner hela tiden lock och får anstränga mig för att tryckutjämna.
4. Hostan börjar avta men spökar ändå i några dagar. En lätt snuva kan iakttagas.
5. Jag är så gott som återställd.
Det här tar vanligen 10-14 dagar att genomföra och det är en långt ifrån smärtfri process.
Intressant reaktion?
Ny reality show - på allvar!
Jag, Jesper Bergman, är den här coole snubben som håller i allt - den så kallade Executive Producern. Visst är väl titeln mastig va?
Nånå, här kommer planen.
Programmet ska heta: Ensam strumpa söker kompis
Handlingen lär väl vara ganska evident.
Som en liten aptitretare får ni en bild att dregla över. (observera dessutom produktplaceringen på bilden, det är lätt att gissa sig till vilket brand som är huvudsponsor)
