Det är inte bara jag!
Jag har en dålig vana att internetshoppa. Jag sitter där och klickar i mina varor och sen går jag till kassan och fyller i mina uppgifter. De flesta gånger kommer jag till mitt sunda förnuft och stänger ner webläsaren innan något är inhandlat. Men ibland.. jaa, ibland händer det att jag klickar på den där klassiska "confirm order"-knappen och bara några sekunder senare ångrar mig för att riva mig i huvudet. Internethandel har ett dåligt inflytande på mig. Det är för lätt helt enkelt.
Därför var det med ångest jag styrde mina steg mot ICA denna eftermiddag. Jag hade fått en postavi där det stod att jag hade ett paket att hämta ut. Vad har jag beställt nu? undrade jag för mig själv.
Men det visade sig att jag var oskyldig. Det är nämligen någon vänlig själ som har skickat mig ett paket med posten. Jag blev både glad och förvånad. Mycket för att jag trodde jag var den enda som använde vanlig post. Jag gillar ju sådant.
Därför var det med ångest jag styrde mina steg mot ICA denna eftermiddag. Jag hade fått en postavi där det stod att jag hade ett paket att hämta ut. Vad har jag beställt nu? undrade jag för mig själv.
Men det visade sig att jag var oskyldig. Det är nämligen någon vänlig själ som har skickat mig ett paket med posten. Jag blev både glad och förvånad. Mycket för att jag trodde jag var den enda som använde vanlig post. Jag gillar ju sådant.
Jag är nu högst nyfiken på vad paketet kan innehålla. Av inslagspapperet att döma är det något jag ska vänta några dagar med att öppna. Tills på fredag, typ. Eller vad tror ni?
Efter en kort analys och lite klämmande drar jag slutsatsen att det är ett leksakssvärd. Följaktligen vill jag då ställa några frågor. Varför har någon skickat mig ett svärd och vad förväntas jag göra med detta?
Jag vet att jag är lite av en Sagagn om ringen-nörd och så.. men inte till den grad att jag vill springa omkring med ett svärd! Likväl är jag glad för det, verkligen!
Efter en kort analys och lite klämmande drar jag slutsatsen att det är ett leksakssvärd. Följaktligen vill jag då ställa några frågor. Varför har någon skickat mig ett svärd och vad förväntas jag göra med detta?
Jag vet att jag är lite av en Sagagn om ringen-nörd och så.. men inte till den grad att jag vill springa omkring med ett svärd! Likväl är jag glad för det, verkligen!
Det verkar inte bättre än att jag måste vänta till julafton för att få det bekräftat (eller felförklarat). Men tack som tusan den som gjorde det! Jag älskar överraskningar som reser postledes!
Blommor som vissnar
Såhär i efterhand inser jag att rubriken skulle kunna ha någon sorts poetisk förankring. Men det har den ju inte.
Sanningen är den att mina blommor, i huset där jag bor, ser lite.. jaa, trötta ut. Och ledsna. Nu är de sådär typiskt vissna. Det är olyckligt.
Jag har genom en muntlig överenskommelse med min pappa gjort klart att jag ska ta hand om blommorna när han är bortrest. Men hur ska jag nu förklara detta?
Har ni något bra tips som kan fungera? Tror ni det räcker med att jag säger att huset åtminstone står kvar. För det är faktiskt inte en självklarhet efter att mina "vänner" David och Johan har varit här.
Jag har tvättat diverse mattor, handdukar och bordsdukar och det verkar som att det mesta kan återgå till sitt ursprungliga skick. Jag har även dammsugit huset två gånger och moppat golvet. Jag ångrar att jag inte gick runt med kamera och fotograferade stället innan jag började städa. Hade kunnat bli bra material för min sida. Det var som taget ur ett krigshärjat Tyskland på 1940-talet.
Det är sådant jag gillar. Men likväl.. blommorna som vissnar.. vad ska jag göra med dem?
Sanningen är den att mina blommor, i huset där jag bor, ser lite.. jaa, trötta ut. Och ledsna. Nu är de sådär typiskt vissna. Det är olyckligt.
Jag har genom en muntlig överenskommelse med min pappa gjort klart att jag ska ta hand om blommorna när han är bortrest. Men hur ska jag nu förklara detta?
Har ni något bra tips som kan fungera? Tror ni det räcker med att jag säger att huset åtminstone står kvar. För det är faktiskt inte en självklarhet efter att mina "vänner" David och Johan har varit här.
Jag har tvättat diverse mattor, handdukar och bordsdukar och det verkar som att det mesta kan återgå till sitt ursprungliga skick. Jag har även dammsugit huset två gånger och moppat golvet. Jag ångrar att jag inte gick runt med kamera och fotograferade stället innan jag började städa. Hade kunnat bli bra material för min sida. Det var som taget ur ett krigshärjat Tyskland på 1940-talet.
Det är sådant jag gillar. Men likväl.. blommorna som vissnar.. vad ska jag göra med dem?
Hej!
Kolla här vad kocken Jesper har åstadkommit! Kock på svenska. Inte på engelska, Herregud! Att ni alltid har sådana perversa associationer. Skärpning!
Kreativitet när det är som bäst ...
Kreativitet när det är som bäst ...
Juletider!
Härliga tider? Njaaa. Jag gillar inte julen faktiskt. På grund av flera saker. Likväl är jag ju väldigt positiv. Min personlighet bokstavligen sprudlar av entusiasm. TYP!
Idag, nu, i denna stund ska jag likväl försöka hitta det jag gillar med denna förbannade högtid. Har ni förresten tänkt på hur ofta jag använder ordet 'likväl'? Jävligt ofta. Likväl kommer jag att fortsätta med det. Ett annat ord jag gillar är 'förvisso'. Det är så typiskt mig att fastna för speciella fraser, formuleringar. Det är signifikativt för min konservatism. Jag har grava förändringsbekymmer. Tål liksom inte förändringar.
Men för att komma till min lista... Den blir ju inte jättelång. Jag får anstränga mig för att hitta höjdpunkterna.
- Pepparkakor! I looooove them! Faktum är att jag är barnsligt förtjust i dessa bakverk.
- Ljusstakar. Ni vet, de sjustjärniga som står i fönster. De tycker jag är mysiga.
Hmm.. jaa. Mycket mer än så här blir det inte. Ni kanske förstår att jag har svårt för högtiden.
Idag, nu, i denna stund ska jag likväl försöka hitta det jag gillar med denna förbannade högtid. Har ni förresten tänkt på hur ofta jag använder ordet 'likväl'? Jävligt ofta. Likväl kommer jag att fortsätta med det. Ett annat ord jag gillar är 'förvisso'. Det är så typiskt mig att fastna för speciella fraser, formuleringar. Det är signifikativt för min konservatism. Jag har grava förändringsbekymmer. Tål liksom inte förändringar.
Men för att komma till min lista... Den blir ju inte jättelång. Jag får anstränga mig för att hitta höjdpunkterna.
- Pepparkakor! I looooove them! Faktum är att jag är barnsligt förtjust i dessa bakverk.
- Ljusstakar. Ni vet, de sjustjärniga som står i fönster. De tycker jag är mysiga.
Hmm.. jaa. Mycket mer än så här blir det inte. Ni kanske förstår att jag har svårt för högtiden.
Ett lysande skämt
Rubriken... Inte helt okej! Göteborgsvitsar är överlag inte särskilt vassa. Men jag har bidragit till ganska många i mitt liv och får väl stå för min dåliga humor. Alltså, jag står för den!
Jag och pappa är uppe samtidigt varje morgon. Det är inte mycket vi säger till varandra. Jag är typiskt dålig på att kommunicera på morgonen, är liksom i en uppvaknandeprocess. Jag säger bara ett halvmuntert "hej" och sätter mig bredvid min far. Han äter frukost och läser tidningen. Det är han som bestämmer här.
Han vänder blad och läser det han tycker är intressant. Ibland pekar han på något för att uppmärksamma mig. Jag nickar. Om jag ser något jag vill läsa och han börjar bläddra försöker jag hindra honom. Men han är envis och konstaterar: Du får läsa sen!
Hmpf, säger jag. Ur stånd att säga emot.
Vi brukar lämna bordet samtidigt, jag går bort med min filskål till diskmaskinen och pappa reser sig. Nu när det är mörkt ute är taklampan ovanför bordet tänd och pappa släcker den när han passerar lampknappen.
Jag som fortfarande inte är helt vaken märker att någonting har förändrats men kan inte riktigt komma på vad. Men sen slår det mig!
-Vad hände med ljuset? undrar jag.
-Det försvann när jag tryckte på knappen.. svarar pappa och skrattar åt min obefintliga slutledningsförmåga.
Det här har blivit ett stående skämt för oss. Varje morgon. Vi har liksom en inbördes ironi som grundar sig på vem som släcker lampan och därpå frågar: Vad hände med ljuset?
Sedan fnissar vi, jag och pappa. Det är trevligt att börja dagen med låg humor, faktiskt! Vi tycker det är roligt varje gång. Det har gått så långt att det är så tråkigt att det blir roligt.
Jag och pappa är uppe samtidigt varje morgon. Det är inte mycket vi säger till varandra. Jag är typiskt dålig på att kommunicera på morgonen, är liksom i en uppvaknandeprocess. Jag säger bara ett halvmuntert "hej" och sätter mig bredvid min far. Han äter frukost och läser tidningen. Det är han som bestämmer här.
Han vänder blad och läser det han tycker är intressant. Ibland pekar han på något för att uppmärksamma mig. Jag nickar. Om jag ser något jag vill läsa och han börjar bläddra försöker jag hindra honom. Men han är envis och konstaterar: Du får läsa sen!
Hmpf, säger jag. Ur stånd att säga emot.
Vi brukar lämna bordet samtidigt, jag går bort med min filskål till diskmaskinen och pappa reser sig. Nu när det är mörkt ute är taklampan ovanför bordet tänd och pappa släcker den när han passerar lampknappen.
Jag som fortfarande inte är helt vaken märker att någonting har förändrats men kan inte riktigt komma på vad. Men sen slår det mig!
-Vad hände med ljuset? undrar jag.
-Det försvann när jag tryckte på knappen.. svarar pappa och skrattar åt min obefintliga slutledningsförmåga.
Det här har blivit ett stående skämt för oss. Varje morgon. Vi har liksom en inbördes ironi som grundar sig på vem som släcker lampan och därpå frågar: Vad hände med ljuset?
Sedan fnissar vi, jag och pappa. Det är trevligt att börja dagen med låg humor, faktiskt! Vi tycker det är roligt varje gång. Det har gått så långt att det är så tråkigt att det blir roligt.
Veckans vackra visa (eller månadens kanske)
Yooo! Jag har inte så regelbunden uppdatering på detta format. Det är ju synd. Jag gillar nämligen formatet. Frågan som bör ställas är väl om det bara är jag som gillar det. När jag läsar andra bloggar lyssnar jag i princip aldrig på youtube-klipp. Jag tycker det är tråkigt. Men alla är inte som jag - tyvärr! För då hade väl världen varit en bättre plats. Eller sämre kanske. Det skulle vara mycket mer fotboll överallt. Inte så många reality-serier på TV, jag liksom gör inte dem.
Men nu ska jag sluta ta upp er tid med onödigt svammel.
Dagens kulturella bidrag har jag fått av en kompis. Tack JB!
Men nu ska jag sluta ta upp er tid med onödigt svammel.
Dagens kulturella bidrag har jag fått av en kompis. Tack JB!
Skäggig man!
Jag är skäggig. Min look liksom. Det är mest för att jag tycker det är jobbigt att raka mig. Det är obehagligt, smärtsamt och huden blir öm.
Så nu är jag skäggmannen. Tills vidare.
Så nu är jag skäggmannen. Tills vidare.
Lucky number one!
Nu ska ni sätta in er själva i ett scenario.
Ni bor i ett radhus. Till radhuset hör en källare. Källaren är under marken och har på sistone vållat vissa besvär. Det har börjat komma in fukt längs väggarna och en obehaglig lukt sprider sig upp i resten av hemmet. Ni har också insett att ni inte riktigt utnyttjar källarutrymmet till fullo.
En pensionär i Tyskland befann sig i precis sådana här omständigheter. Och vad gör han då? -Joo, han bestämmer sig för att MURA igen källaren. Och det är ju ändå hans egendom, vill han mura igen källaren så får han ju göra det. Fine.
Den äldre mannen börjar med sitt arbete och han gör det bra. Arbetet med muren går över förväntan och efter en tids jobb står en stadig mur som nu skiljer källaren från resten av huset. Fine.
Likväl uppstår ett litet problem när mannen inser att han själv står på fel sida muren. Jaa, ni läste rätt. Han har de facto lyckats mura in sig själv i källaren. Vilken jävla idiot!
Jag skulle kunna vara klar här. Redan nu utse honom till världshistoriens största skojare. Men det är jag inte.
Hur löser den tyske pensionären detta? Efter att ha vistats i källaren i en dag börjar han hacka ner en vägg. Han hackar inte ner sin nybyggda mur, ohnej! Det vill han inte göra.
Istället hackar han ner väggen mot sin granne som inte blir sådär väldigt överförtjust. Pensionären och grannen har dessutom varit i fejd med varandra ett tag.
Den tyska polisen är även han ganska sur och betecknar pensionären som "ganska korkad". Och det är jag beredd att skriva under på! Jag tycker också att det var korkat. Och klumpigt. Helt osannolikt!
Ni bor i ett radhus. Till radhuset hör en källare. Källaren är under marken och har på sistone vållat vissa besvär. Det har börjat komma in fukt längs väggarna och en obehaglig lukt sprider sig upp i resten av hemmet. Ni har också insett att ni inte riktigt utnyttjar källarutrymmet till fullo.
En pensionär i Tyskland befann sig i precis sådana här omständigheter. Och vad gör han då? -Joo, han bestämmer sig för att MURA igen källaren. Och det är ju ändå hans egendom, vill han mura igen källaren så får han ju göra det. Fine.
Den äldre mannen börjar med sitt arbete och han gör det bra. Arbetet med muren går över förväntan och efter en tids jobb står en stadig mur som nu skiljer källaren från resten av huset. Fine.
Likväl uppstår ett litet problem när mannen inser att han själv står på fel sida muren. Jaa, ni läste rätt. Han har de facto lyckats mura in sig själv i källaren. Vilken jävla idiot!
Jag skulle kunna vara klar här. Redan nu utse honom till världshistoriens största skojare. Men det är jag inte.
Hur löser den tyske pensionären detta? Efter att ha vistats i källaren i en dag börjar han hacka ner en vägg. Han hackar inte ner sin nybyggda mur, ohnej! Det vill han inte göra.
Istället hackar han ner väggen mot sin granne som inte blir sådär väldigt överförtjust. Pensionären och grannen har dessutom varit i fejd med varandra ett tag.
Den tyska polisen är även han ganska sur och betecknar pensionären som "ganska korkad". Och det är jag beredd att skriva under på! Jag tycker också att det var korkat. Och klumpigt. Helt osannolikt!
