Det är inte riktigt en blogg, men nästan

Jag har ju ett finger i kakburken lite varstans, jag håller koll på omvärlden och analyserar och reflekterar över det jag kommer över. På sistone har jag bevisligen hållit det mesta för mig själv. Jag har ehh, vad ska man säga.. inte delat med mig av mina åsikter så mycket. Jaha, justja! LAT, det är det jag har varit.

Jag har en kompis vars blogg är mycket fin tycker jag. Mest för att det är så fina bilder. Vad gäller stilistiken kan den absolut förbättras, men man kan ju inte få allt, right?! Men ta er en liten titt, tips från mig bara.

Jag är en person som man främst förknippar med fotboll, iPhone och mediokra one-liners. Det är en sammanfattning av mig. Men jag har faktiskt ännu ett ansikte som bör tas med. Tävlingsinriktad. Jotack, är det tävling så är det ju tävling. Och jag avskyr att förlora.

Som exempel kan jag referera till det betyg-/utvecklingssamtal som jag hade med min idrottslärare i gymnasiet. Hon tyckte såhär:

-Jesper.. Du är väldigt aktiv på lektionerna och det vill jag inte ta ifrån dig. Du har en glädje som smittar av sig. Men... kom ihåg att det inte alltid är OS-final.

Fast det är det ju för mig. Tävlar man så måste man ju göra det helhjärtat, varför ska man annars delta?! Det innebär att när jag är med i en stegräknartävling går jag ut en timme varje morgon och två timmar varje kväll och bara vandrar. Jag har dessutom börjat att ta kortare steg för att effektivisera stegen.

Förmodligen kommer jag att vinna den där tävlingen. Allt annat skulle jag se som ett misslyckande. Till och med 12 juni hittar ni mig på promenad om det är något.. 

Hold your head up high

And don't be afraid of the dark

At the end of the storm

There's a golden sky

And the sweet silver song of the lark

Walk on, through the wind

Walk on, through the rain

Though your dreams be tossed and blown

Walk on, walk on, with hope in your heart

And you'll never walk alone

You'll never walk alone

Walk on, walk on, with hope in your heart

And you'll never walk alone

You'll never walk alone

Hoppsan hejsan. Här var det tomt vill jag lova. Ungefär lika tomt som i världens kortaste bok. Harry Scheins Vita veckor jag minns.

Ja, det var nog inte så många. Hur som helst har jag haft en lång dag. Och det gillar jag inte. Jag ska låta några fina toner få sammanfatta min dag. Precis såhär har den varit:


Nattöppet

Jag sitter i en solstol på altanen. Himlen har den där vackra blå färgen som man aldrig ser i medelhavsländerna. Buskarna på tomten blommar. Jag hör ett avlägset brummande från en kolvmotorpropeller i luften. Fåglarna sjunger sånger för mig när jag tar mig en slurk kaffe.

Boken jag snart ska fortsätta läsa är skriven av 2010 års Nobelprisvinnare i litteratur. Jag förstår Nobelkommittén, de har gjort ett klokt val. Mario Vargas Llosa leverar träffsäkra meningar gång efter gång. Jag häpnas över hans talang. Jag såg honom på Nobelmiddagen i december. Hans intryck var inte helt imponerande. Endast en grånad, förfallen gammal gubbe. Men han har växt i mina ögon. Nu skulle jag se på honom som en auktoritet.

"first impression isn't always right, huh?"

Ja, det är ett citat hämtat från veckan som har gått. Och det finns förstås en sanning i det hela, däremot kan det underlätta med ett bra första intryck. Jodå, det kan det.

Just nu är jag mest glad åt vädret. En solig vårmorgon är lika hoppingivande som en leende man på bussen. Och jag stannar här. Det är som alltid härligt med ett pretentiöst avslut. Jag stannar här när min känsla av välbefinnande är som högst. Glad söndag alla! För det ska jag ha.

.. med en god vän i helgen. Vi träffas inte särskilt ofta hon och jag, men ibland. Och hon får mig alltid att tänka till, förmodligen för att hon har världens bästa självinsikt. Det är en bra egenskap tycker jag. Att på ett realistiskt och rimligt sätt värdera sig själv och leva utifrån det.

Jag vill kunna påstå att jag tar lärdom av henne. Att jag lär mig att vara lika avslappnad som hon är till allt. Men det kan jag inte. Jag lever kvar med mina absurt höga tankar om mig själv. Är inte det självinsikt då? -Nej, tyvärr. Jag vet att jag har höga tankar om mig själv men jag kan inte riktigt tillämpa den informationen i mitt beteende. Det är synd.

Jag och min vän kom således fram till att jag är en idiot. Mest för att jag hakar upp mig på såna saker som jag inte kan göra något åt. Inte för att jag inte har försökt. För jag har försökt.

Därför köpte jag ett paket gifflar och en stor latte när jag gick hem från jobbet idag. Jag lyckades på något sätt motivera fram att en idiot kan behöva socker och koffein för att pigga upp sig lite. Det är för övrigt inga riktiga gifflar. Det är skogaholms motdrag, de kallas 'Godingar'.. Mycket välfunnet. Eller inte. De är faktiskt jävligt goda, men jag tycker att namnet är vidrigt. Så döper man inte ett bakverk, nejnej. 

En annan orsak till att jag är en idiot är att jag har överansträngt mitt quadriceps-muskelfäste. JÄVLIGT DUMT. Intentionen med att springa 10 km var god men det resulterade i att jag hade ont den sista femtedelen men istället för att avbryta fortsatte jag att springa. Idiot, ja!

Det är ju mesigt att stanna upp liksom! Men det är inte mesigt. Det är klokt. En vecka till korppremiären och stjärnan i laget är skadad. Apropå höga tankar om mig själv.

Summer Roberts! Also known as Rachel Bilson. Mm-mm-mmh!