Det är inte riktigt en blogg, men nästan

19.35

Jag hade faktiskt en poäng med mitt föregående inlägg. Det handlar om tid och det jag gör med tid är att jag delar upp den. Olika eror i mitt liv. Jag har haft många.
Eran då jag var ödmjuk.
Eran då jag läste böcker.
Eran då jag skrev böcker.
Eran då jag var arrogant.
Eran då jag jobbade ett år.
Eran då jag skapade band.

Jag går nu in i en nya era, det känns i hela mig. Allt är sig likt men inget är detsamma. Jag är på samma ställe, på samma plats, i samma situation fast ett år framåt.
Någonting håller mig kvar där jag är nu. Likt en enorm gravitationskraft. Jag hatar att tänka att det är förutbestämt men det gör jag. En kraftig järnlänk har bildats mellan mig och mitt uppehälle.
Vad är slutet? Vad är början på slutet? Vad är början? Vad är slutet på början?

Den tid jag nu står inför, den gör mig fundersam. Hur kommer jag kunna stämpla den? Är det tiden då jag skriver sånt som faktiskt har ägt rum? Rent fysiskt och inte bara i mitt sinne. Tiden då jag slutar fabulera och faktiskt skildrar sådant som har inträffat?

Jaa, mina frågor är oändliga. Svaren är näst intill obefintliga. Näst intill? Ja, en sak kan jag svara på. Jag kommer inte skriva saker som är sant, som jag ser på dem, Herregud nej! Hur skulle det se ut?!

Det är inte tiden för ogenomtänkta inlägg, den har jag haft en gång. Nej, nu är varje ord noga överlagt. Varje stavelse har tagits i åtanke. Perfektion är svårt att uppnå men det skadar inte att försöka. Jo, så är det.

Året börjar i augusti enligt mig, inte i januari. Jag gissar att det beror på att höstterminen börjar då. Augusti är en fin månad, härligt att börja året med den. Och kolla bara på avslutningen! Det är helt underbart att avsluta året med min bästa årstid.

Jag älskar sommaren. Den är så fager, speciellt den svenska sommaren. Dagen då jag flyttar utomlands kommer jag att sakna den svenska sommaren. Och då finns det inte mycket jag saknar. Det är för att jag föredrar att leva i nuet och inte dröja kvar i det som är historia. Pretentiöst? Mm, jag vet. Men det är faktiskt min tankegång.

Jag är inte ett fan av vintern. Fan som i supporter, inget annat. Om vintern åkte runt på turné skulle jag inte besöka den ens om den var nästgårds. Det enda jag gillar med vintern är de iskalla klara nätterna när mina tår domnar bort, men det vet ni.
Om sommaren åkte skulle jag vara en groupie.

På senare år har jag lagt märke till att jag saknar sommaren redan innan den har slutat. Jag har ångest för att den inte varar längre, trots att den fortfarande verkar. Jag hävdar att jag lever i nuet, och det gör jag, men jag visar aldrig min uppskattning för det. En dag vill jag kunna sätta mig ner på gräset i solskenet och inte bry mig om någonting. Bara sitta där. Sitta och vara. Känslan av att kunna koppla av, den har jag aldrig erfarit.

Min favoritårstid är så närvarande den kan vara men jag står stilla bredvid och ser den passera. Vintern upplever jag, sommaren betraktar jag.

Sorgligt.
Otacksamt.
Fasansfullt.

Jag har nästan glömt bort att jag har något som nästan är en blogg!

Det är ju faktiskt sommar med all sin glans. Och vilken sommar! Underbart väder! Jag trivs. Jag trivs jättebra. Det är inte riktigt skrivsäsong vill jag skylla på. -Ja, det gör jag.

En grej bara! Jag har återigen fallit i kärlek (för övrigt en fullständigt värdelös översättning). Gråt inte mina kära damer, bara för att jag har hittat kvinnan jag ska gifta mig med kan jag fortfarande vara er kompis.

Hon är snygg, hon är intelligent, hon är rik och hon är ..eh.. 29.. Det är mest till min nackdel då jag är nio år yngre, men vafasen. Det finns faktiskt bra mycket större diskrepanser ute i kärleksvärlden.


Meddelande till Rachel Bilson: JAG ÄLSKAR DIG!

Ja, nu är det dags för Veckans Vackra Visa. Regelbundenheten på detta format är ju verkligen ofelbar. -Okej, nu är jag sarkastisk igen. Det är dåligt av mig, jag vet.

Nu lämnar jag över ordet till Jens.

-I named my cat after Springsteen
-No kidding? What.. what was is his name?
-Bruce.
-Oh, that makes sense..


Bra film. Se den!

Tre ägg, ett paket bacon och en tomat är briljanta verktyg för att komponera en härlig frukost. Särskilt vissa dagar, ofta efter fredag- och lördagkvällar. De gånger smaklökarna inte är vad de borde vara utan behöver något med mycket smak.





Addera också VLTs sommarkryss och frukosten uppnår någon typ av perfektion.

En gammal goding, jag är fortfarande kvar i medeltiden (typ) med mina låtar.

Jag skrev en lång lång text om Vänskap. Jaa, med stort v. Det skulle kunna vara rubriken. Den blev lite väl lång. Om den är lång så är det ju lugnt, men så fort den blir just lite väl lång så är den på tok för lång.

Jag ska överlägga i mitt inre när jag sover nästa gång om jag ska publicera eller inte. Visst bygger jag verkligen upp en förväntan på den där texten nu? Lite otaktiskt. Faktiskt väldigt otaktiskt. Det borde vara tvärtom, tänk er att den suger.

Jag kan dela upp den i två delar! Bra idé Jesper. -Jaa, det gör jag!

En grej bara.. Ska jag lägga ut del två först, och sen del ett så att de ligger i rätt ordning då de är publicerade? Förstår ni, man läser ju uppifrån och ner. Så del ett borde ju vara högst upp. Och då är ju del två längst ner. Och då borde det se bättre ut rent konstruktionsmässigt.

Visst är denna min överläggning intressant? Visst är det kul att läsa hur jag resonerar? Spännande? Hilarious? -Nej trodde väl inte det.

Har ni förresten tänkt på att jag ofta svarar på mina egna frågor? Det är för att jag tycker nån borde svara och eftersom kommentarsfältet är lika levande som en halshuggen giraff får jag stå för det själv.

Det är lite så jag tänker.

Förstod ni liknelsen där? Med giraffen. Om man hugger av huvudet på en människa så är det ju inte hela världen. -Okej, han dör ju, eller hon, men annars är det inget mer med det.
När man däremot hugger av huvudet på en giraff så är den ju verkligen död. Inte bara död utan verkligen död.

När jag var på min semester i Skottland mötte jag, bli inte häpna nu, en hel del skottar. -Nej, det är faktiskt inte så konstigt. En annan skulle säkert påstå att det är rent naturligt.
Min bild av skottarna var att de var trevliga och hjälpsamma men den ändrades ganska snabbt när jag anlände till Glasgow.

Där var folket av helt annat sinnelag. Stadsfolk tenderar ju att vara det, i alla länder. Och bondefolk är lite mer gemytliga, som Emma. Det är därför vi gillar dem.

Hur som helst träffade vi Gordon på en pub. Han var uppväxt i Glasgow och var en av de tre procent rödhåriga som finns kvar i världen, enligt honom själv. Gordon var verkligen ett riktigt original och jag slår vad om att hur mycket man än letar hittar man ingen som är mer pessimist. Ingenting var bra, verkligen ingenting.

När filmklipp från Englands fotbollslag visades på pub-teven förkunnade han: "Oh, this fucking English shite!" När vi berättade att vi var från Sverige sa han: "Aargh, you're fucking Scandinavians then, go back to your fucking country!"
Notera att allt han sa var på väldigt bred skotska och det gav en lite annan ton på det hela. Likväl var han väldigt rolig, han berättade om en av sina observationer samma dag. Det hade varit slagsmål mellan en duva och en fiskmås i hans trädgård. "The pigeon and seagull went together and they ripped each other apart, they were fucking mental! Fighting and screaming, there were feathers all over the bloody place, which I will have to clean up tomorrow, they were mental!"

Flertalet gånger hävdade Gordon att han verkligen inte var någon rasist, något som vi ställde oss frågande till. "Fucking foreigners everywhere, go back to fucking Slovenia!" Han tyckte illa om alla invandrare och särskilt de som har tagit skotska namn.

"Have you seen Trevor McDonald? He's not Scottish! How can you call him Trevor McDonald? Huh? Look at him! He's as black as a fucking fireplace!"

Johan har däckat efter vårt Midsommarfirande i Skottland och vi tänker inte låta honom vila i frid. Visst är det synd om honom ändå? Grodan alltså..

Känner ni igen detta? Det är den så kallade beskrivningen av det som nästan är min blogg. Inspired by C.M.A.S.
Det måste ju betyda något, inga floskler på denna sida inte.

Vad betyder det då? Är det någon som har funderat över detta? Jag har svaret, förstås.
C- Carl M- Magnus A- Alexander S- Schulman

Inspirerad av Alex Schulman alltså. Det som står på den här sidan kommer i mångt och mycket från honom. Jag har tagit hans ord och placerat dem i egna meningar. Ibland stjäl jag meningar rakt av.

Det kan tyckas stöldaktigt, men det är så här det fungerar. Schulman har också stulit formuleringarna, men från någon annan och den har också stulit formuleringarna.

Kort och gott: Allting är reartikulationer av det som redan har skett. Reartikulationer.

Har man följt Schulman ett tag finner man som en observant läsare att i nästan alla mina inlägg finns det någon typ av pastisch på det Schulman har sagt eller gjort eller skrivit.

Alla tar efter någon annan, det gäller bara att ta efter rätt personer. Eftersom Schulman är en av Sveriges mest framgångsrika bloggare anser jag att jag har gjort ett klokt val. Mycket klokt. Bra Jesper!

För att jag älskar Coldplay. Strawberry Swing.